Svag uppföljare med en stark story

Creepshow 2

Genre: Skräck
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2021
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
FILMEN

1982 slog de båda skräckikonerna Stephen King och George A. Romero sina kloka huvuden ihop och skapade skräckfilmsantologin "Creepshow" inspirerad av sin kärlek till EC Comics skräckserier från ungdomsåren. Parallellt släpptes historierna som ett seriealbum illustrerat av mästaren Berni Wrightson.

Fem år senare var det dags igen. Romero nöjde sig med att skriva manusen och lämnade över regin till Michael Gornick som hade fotograferat den första filmen och King grävde fram några storys ur gömmorna. Ursprungligen skulle "Creepshow 2" precis som föregångaren innehålla fem berättelser utöver ramhistorien med The Creep men budgeten satte stopp för två av dem. Alltså är det bara tre kvar och av dessa tre är det bara en som verkligen levererar.

Det är inte den första, "Old Chief Wood'nhead". Här ser vi "Nakna pistolen"-bekanta George Kennedy i rollen som en "general store"-innehavare i en liten småstadshåla som är döende. De betalande kunderna lyser med sin frånvaro och många har skulder till affären. Som den närliggande indianstammen som erbjuder sina finaste ägodelar som pant tills de kan betala sina skulder. Handlaren Ray Spruce lovar att skydda dem med sitt liv vilket han också får göra, då affären utsätts för ett brutalt rån där unga och fåfänga ursprungsamerikanen Sam Whitemoon roffar åt sig de få slantar som finns samt stammens finaste prylar. Vad han och de andra bovarna inte räknat med är att den gamla träindianen som står utanför affären vaknar till liv och utför en blodig hämnd.

Det här är en ganska seg och ospännande historia som bara har ett bra inslag och det är sekvenserna där trästatyn vaknar till liv. Det är riktigt bra gjort och det är lite synd att resten av filmen inte är lika bra.

Film nummer två är på alla sätt och vis bättre. Det är "The Raft", den enda av de tre som är plockad ur en novellsamling. Den är nämligen som "Flotten" med i den fantastiskt döpta boken "Den förskräckliga apan". Här följer vi två ungdomspar som åker långt för att bada i en liten insjö som det finns en flotte i. När de simmar ut till flotten noterar en av killarna att det finns något i sjön, en sorts flytande fläck som verkar... äta. Genast stressar han på sina kompisar som med nöd och näppe lyckas kravla sig upp. Men lyckan är kort för det som flyter runt i sjön har fått smak på dem och vill stilla sin hunger.

Ja, det är ett fjantigt upplägg och det som flyter runt ser ut som en svart presenning med skräp i sig, men filmen vinner på bra effekter och en påtaglig skräckkänsla. Pulsen skruvas upp direkt vilket den inte gjordes alls under den första filmen. "The Raft" är den stora behållningen i antologin.

Med det sagt är även den sista filmen lite av en besvikelse. Här handlar det om en kvinna (Lois Chiles) som är otrogen mot sin man och under en lång och slingrande nattlig bilfärd hem tappar hon temporärt fokus medan hon klurar på vilken lögn hon ska dra för sin man. Hon kör på en liftare som dyker upp från ingenstans och han dör givetvis. Fort som ögat sticker kvinnan från olycksplatsen, men hon får även med sig den döda liftaren som vägrar vara död och överlever gång på gång.

Den här filmen är kanske den blodigaste i samlingen men också ganska enkel och ospännande. Tillsammans med den första filmen är "The Hitch-hiker" den som liknar filmerna i föregångaren mest. Där fanns det - precis som i EC Comics - en moralisk twist där folk som betett sig illa fick betalt för gammal ost, så att säga. Men varken "Old Chief Wood'nhead" eller "The Hitch-hiker" hade platsat i "Creepshow".

Utgåvan är digitalt restaurerad och det finns inget att klaga på när det gäller bilden. Den är skarp och fin och omslaget gör gällande att denna version är hela tolv minuter längre än den som tidigare funnits på marknaden i Sverige. Jag har, trots att jag är ett Stephen King-fan, inte sett "Creepshow 2" tidigare (vad jag kan minnas) och jag kan inte föreställa mig vilken torftig version som Sverige fått ta del av tidigare. Visserligen är det ganska blodigt nu, men om tolv minuter försvunnit kan det inte vara mycket kvar.

Nåväl: "Creepshow 2" levererar bara i ett fall. "The Raft" är kalasbra men de övriga två rätt bleka och den animerade ramhistorien är mest fjantig, tyvärr.


EXTRAMATERIALET

Utöver ett bildspel och lite blandade trailers hittar vi två kortare intervjusegment med George A. Romero och Tom Savini. Romero pratar lite om manusarbetet och berör de två historier som försvann: "The Cat From Hell", som sedermera filmades till "Tales from the Darkside", och bowlingzombiehistorien "Pinfall" som aldrig filmats. Jag har faktiskt läst manuset till den och det skulle bli en rätt rolig film tror jag.

Savini pratar mest utifrån sin insats som The Creep där han med kraftiga ansiktsproteser spelar monsterfiguren i ramhistoriens icke-animerade sekvenser. En rolig detalj som kommer fram i övrigt i denna intervju är att Savini hade en deal med New World Pictures om att regissera "Graveyard Shift", en annan King-historia. Så blev det inte, men Savinis deal var formulerad så att han fick betalat oavsett om jobbet blev av eller inte. Smidigt!


TRE SAKER

1. En sak som jag tycker är kul med att se 30-35 år gamla filmer med förhållandevis unga skådespelare är att se om man känner igen någon från mer moderna sammanhang. Det gör jag inte först men när jag kollar upp saken efteråt så inser jag att Holt McCallany som spelar Sam Whitemoon i det första segmentet faktiskt är en av huvudrollsinnehavarna i Netflixserien "Mindhunter". Man kan säga att McCallany har växt som skådespelare...

2. Stephen King gör en liten cameo i filmen som lastbilschaffis i sista filmen. I den gör även hans då aktuella roman "It" en cameo, om man nu kan påstå att en bok kan göra det...

3. "Creepshow"-konceptet var bra, men har inte förvaltats jättebra. 2006 kom "Creepshow III" som inte har något med Romero och King att göra och häromåret kom en tv-serie som i alla fall har lite bättre förankring till originalet, men ändå lämnar mycket att önska.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2021-02-22)