Mörkare men också svagare del

Disenchantment - Del 4

Genre: Animerad, TV-serie
Format: Streamat
Bolag: Netflix, 2022
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
FILMEN

Efter att ha krånglat med märkliga säsongsindelningar som 1:1, 1:2 och 2:1 tidigare struntar jag i det nu och kallar den fjärde omgången av "Disenchantment" för "Del 4", precis som Netflix gör. Alla omgångar har varit individuella även om de tillsammans berättar en större historia så nu kör vi med delar i stället!

Med det där administrativa sidospåret avklarat kan jag konstatera att den Matt Groening-skapade "Disenchantment" nu kommit med sin svagaste del, samtidigt som berättelsen blir både mer komplex och avsevärt mörkare. Början på säsongen är väldigt trevande och jag upplever att serien tappat det under de första avsnitten som känns betydligt sämre än seriens tidigare lägstanivå, men successivt tar det sig för att landa i ytterligare en finalscen där prinsessan Bean (Abbi Jacobson) åter igen faller, om än denna gång efter en mörk upplösning.

Tidigare har jag konstaterat att jag inför varje ny del känt mig väldigt separerad från vad som hänt tidigare och lite så är det nu också. Någon gång - när nu det ska ske - vore det intressant att se hela serien i ett svep för att ta del av historien på ett mer följsamt sätt.

När Bean föll i förra delen hamnade hon i självaste helvetet där hennes onda mor Dagmar (Sharon Horgan) stod redo att gifta bort henne till Djävulen. En knivig sits men Bean klarar sig, både från äktenskap och Djävulen. Hjältetrion är för tillfället separerad och delvis död. Demonen Luci (Eric André) blev halshuggen men lyckas återuppstå även om han har vissa problem att hålla huvudet fastsatt i kroppen. Alven Alvo (Nat Faxon) är inledningsvis på ett eget äventyr bland både jättar och vättar och återförenas som hastigast med sin smått oväntade mamma. Men familjelyckan blir kort för snart plockar Bean och Luci upp Alvo på väg tillbaka till Drömlandet. Med sig har de också en viss Jerry som är en ganska irriterande karaktär.

Kung Zøg (John DiMaggio) som tappade förståndet sist är inledningsvis inlagd på ett tveksamt ställe och efter att ha flytt och mellanlandat i ett kloster blir han ungefär sitt gamla jag igen - minus håret. Även han tar sig tillbaka till Drömlandet där inget är som det ska. Både alver och de alvliknande trøgerna vill ta över på olika sätt och det ska så småningom visa sig att alver och trøgerna har mer likheter än bara storleken.

Del 4 känns aningens mindre äventyrsdriven och i stället mer fokuserad kring den aningens komplexa grundstoryn, och som tidigare skrivet, upplösningen blir därför mörkare än i tidigare delar. På något vis känns det som "Disenchantent" ändrar inriktning från och med nu. Vem vet hur Del 5 ska ta det vidare. Jag utgår från att det kommer mer för det är absolut inte ett konkluderande slut på Del 4 men kanske kan det vara en poäng i att sätta ett slutdatum för serien. Stunder av denna del är oroväckande svaga och då är det bra att ha en planerat slut att jobba mot för att bibehålla kvaliteten.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Röstskådespelaren Billy West har ingen huvudroll i "Disenchantment" men gör diverse figurer. En trøg som jag tror heter Hencho har en extremt knarrig och nästan mekanisk röst som jag vet att West gör utan effekter. Han hade någon liknande karaktär i "Futurama" med ungefär samma röst.

2. Ett av de mer skruvade inslagen i denna del är att en trädocka som Kung Zøg i sin galenskap trodde var levande i förra delen nu faktiskt blir levande och blir dessutom en riktig djävulsk figur.

3. Och apropå Kung Zøg så får han ett till barn i denna del. Ett barn av det lurvigare slaget.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2022-03-03)