Stundtals briljant och unik
Late Night with The Devil
Genre: SkräckFormat: Streamat
Bolag: SF Anytime, 2024
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1, 1.66:1, 1.33:1
Det är alltid roligt när det kommer filmer inom skräckgenren som hittar på en ny variant av ett etablerat upplägg. I det här fallet handlar det om greppet med "found footage" som fick någon sorts modern renässans runt millennieskiftet när "The Blair Witch Project" gjorde braksuccé och som i lite mer moderna tider dominerats av "Paranormal Activity"-franchisen. Men till skillnad från hittade videoband eller inspelningar av privatpersoner består "Late Night with The Devils" rörliga material av en tv-sändning. Det vi får se är en kombination av tv-sändningen och bakommaterial från reklamavbrotten.
Under 70-talet startar talk showen "Night Owls" med värden Jack Delroy (David Dastmalchian). Programmet blir snabbt populärt och Delroy blir en stjärna, men aldrig genrens nummer ett. Den platsen innehas givetvis av Johnny Carson. När tittarsiffrorna börjar att dala och programmet balanserar på gränsen till att läggas ner satsar Delroy och hans producent Leo Fiske (Josh Quong Tart) allt de har på ett spektakulärt avsnitt i samband med Halloween. Hela programmet bottnar i det ockulta med gäster som en man som kan kommunicera med de döda, en skeptiker som lever på att avslöja bluffar och döda myter, en besatt flicka från satanisk sekt och den doktor som adopterat henne och vårdar henne.
Vad kan gå fel? Tja, nästan allt.
David Dastmalchian har under de senast fem åren eller så växt till att bli en riktig favorit och han är helt perfekt i rollen som den charmiga programledaren. Han är trovärdig i rollen och utmärkt överlag. Övriga skådespelare är generellt sett inga jag direkt känner igen från andra sammanhang, vilket enbart är till filmens fördel då det ändå ska föreställa vara ett riktigt tv-program. Det fungerar jättebra med okända skådespelare i stället för att exempelvis Jonah Hill skulle spela Delroys glada sidekick. Inget ont om Hill, men det är enklare att tro på filmen när man inte känner igen skådespelarna.
70-talskänslan är lysande. Allt från kläder, frisyrer till dekoren i studion, till husbandets musik, gästerna, skämten, vinjetterna och allting är exemplariskt fint skapat och bidrar också till den genuina känslan.
Storymässigt fungerar filmen också tills vi kommer till upplösningen där det blir lite rörigt och flummigt, i brist på bättre ord. Jag upplever också att det finns några plotthål (se Tre saker) som gör att helheten inte riktigt håller ihop, Men större delen av filmen är briljant och unik.
Under 70-talet startar talk showen "Night Owls" med värden Jack Delroy (David Dastmalchian). Programmet blir snabbt populärt och Delroy blir en stjärna, men aldrig genrens nummer ett. Den platsen innehas givetvis av Johnny Carson. När tittarsiffrorna börjar att dala och programmet balanserar på gränsen till att läggas ner satsar Delroy och hans producent Leo Fiske (Josh Quong Tart) allt de har på ett spektakulärt avsnitt i samband med Halloween. Hela programmet bottnar i det ockulta med gäster som en man som kan kommunicera med de döda, en skeptiker som lever på att avslöja bluffar och döda myter, en besatt flicka från satanisk sekt och den doktor som adopterat henne och vårdar henne.
Vad kan gå fel? Tja, nästan allt.
David Dastmalchian har under de senast fem åren eller så växt till att bli en riktig favorit och han är helt perfekt i rollen som den charmiga programledaren. Han är trovärdig i rollen och utmärkt överlag. Övriga skådespelare är generellt sett inga jag direkt känner igen från andra sammanhang, vilket enbart är till filmens fördel då det ändå ska föreställa vara ett riktigt tv-program. Det fungerar jättebra med okända skådespelare i stället för att exempelvis Jonah Hill skulle spela Delroys glada sidekick. Inget ont om Hill, men det är enklare att tro på filmen när man inte känner igen skådespelarna.
70-talskänslan är lysande. Allt från kläder, frisyrer till dekoren i studion, till husbandets musik, gästerna, skämten, vinjetterna och allting är exemplariskt fint skapat och bidrar också till den genuina känslan.
Storymässigt fungerar filmen också tills vi kommer till upplösningen där det blir lite rörigt och flummigt, i brist på bättre ord. Jag upplever också att det finns några plotthål (se Tre saker) som gör att helheten inte riktigt håller ihop, Men större delen av filmen är briljant och unik.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Plotthål: I en sekvens i filmen används masshypnos vilket tydligen även gör att tv-kamerorna blir hypnotiserade...
2. Filmen är skriven och regisserad av australiensiska bröderna Cameron och Colin Cairnes.
3. Även om filmen känns unik och originell så är den i mångt och mycket en variant av den brittiska tv-filmen "Ghostwatch" från 1992 som skildrar ett tv-program som undersöker ett övernaturligt fenomen under Halloween.
2. Filmen är skriven och regisserad av australiensiska bröderna Cameron och Colin Cairnes.
3. Även om filmen känns unik och originell så är den i mångt och mycket en variant av den brittiska tv-filmen "Ghostwatch" från 1992 som skildrar ett tv-program som undersöker ett övernaturligt fenomen under Halloween.
ANDERS JAKOBSON (2024-09-27)