En skön film som måste sjunka in lite

Nacho Libre

Genre: Komedi
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2006
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: 1.78:1 anamorfisk widescreen
FILMEN

Det här är en mycket märklig film, och det är faktiskt omöjligt att inte jämföra den med "Napoleon Dynamite", trots att likheterna egentligen är ganska få. Eller så är de ganska stora. Jag har svårt att bestämma mig. Den uppenbara kopplingen är förstås att det är Jerusa och Jared Hess som skrivit filmen, och den senare har regisserat den. Det är alltså samma team som låg bakom "Napoleon Dynamite". Men "Nacho Libre" är även skriven av Mike White som skrev "School of rock", vilket gör att Jack Black-kopplingen etableras ytterligare.

Likheten är mest att filmen handlar om en antihjälte som umgås med kufar och i slutändan blir lite av en hjälte, men jag ser också likheter i hur bildspåket är - många bilder rakt framifrån och så vidare. En sista likhet är att man inte riktigt fattar varför filmen är rolig. "Napoleon Dynamite" fick jag se flera gånger innan den sjönk in och passerade känslan av att vara mer "skön" än rolig.

Jack spelar mexikanska munken Nacho som helst av allt i livet vill bli en "luchador" - en maskerad brottare. Men eftersom han jobbar som (dålig) kock på ett kloster som tar hand om föräldralösa barn är det förstås en synd att vilja ägna sig åt sådan verksamhet. Tillsammans med en spinkig och smutsig kompis kallad "Skelettet" bildar de ett brottarpar som i smyg tar sig in i branschen, ganska ofta med ett dåligt resultat. Men de får pengar ändå och Nacho kan bidra till att förbättra kosten för de stackars barnen han matar.

Men drömmen att bli rik och känd lever vidare, speciellt som Nacho tror att han kan imponera på den vackra nunnan Encarnación, spelad av Penelope Cruz-kopian Ana de la Reguera. Alltså måste Nacho bli bättre som brottare, vilket inte är helt enkelt.

"Nacho Libre" är delvis baserad på en sann historia om en mexikansk präst som brottades på nätterna. Tur det för annars hade jag aldrig listat ut hur de kunde komma på något så skruvat.

Jack Black gör inte en typisk Jack Black-roll - han är aningens nedtonad och illustrerar perfekt hur "häftigt" allt det töntiga han gör är. Precis som Napoleon Dynamite.

"En skrattfest" säger ett citat på omslaget. Nja, skratten är ganska få. I alla fall än så länge, jag tror att filmen måste sjunka in och ses om ett par gånger, precis som jag konstaterade tidigare i recensionen.


EXTRAMATERIALET

Först ut bland extramaterialet är ett kommentarspår med Jack Black, Mike White och Jared Hess där de faktiskt sitter och smaskar i sig mat samtidigt som de pratar om filmen. Intressant...

Vidare på skivan finns en rad minidokumentärer med en sammanlagd spellängd på en timme. Här är det både tittar bakom kulisserna, intervjuer och historisk information om luchadorerna.

Det finns också en separat feature med Jack Black där vi får se hur de två sånger han framför i filmen improviseras fram. Mycket underhållande.

Tre bortklippta scener - två korta obetydliga och en längre, mycket skruvad scen om "örnkrafterna" som figurerar i filmen. Här får vi bland annat se Jack Black som "fågelkvinnan" vilket ungefär går ut på att han har en brudklänning med levande duvor på sig. Skruvat var ordet.

Till sist trailers och bildgalleri. Helt klart godkänt extramaterial.


TRE SAKER

1. Peter Stormare gör en väldigt liten biroll, men det är Peter Stormare när han är som allra bäst. En riktig slempropp. Fantastiskt. Bland de bortklippta scenerna finns lite mer av hans roll.

2. Jack Blacks något otränade kroppshydda bidrar till viss visuell humor. Hur fan ser han ut egentligen?!

3. Som sagt sjunger Jack Black i filmen. Låten han skrivit till Encarnación är en given klassiker.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2006-12-04)