Barnslig Cecilia Frode imponerar
Ängelen
Genre: UnderhållningFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Pan Vision, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Den här enmansshowen av Cecilia Frode har nyligen varit i ropet igen. Så sent som i början av mars 2008 spelades den på Vasateatern i Stockholm, men den här utgåvan är en tv-version som visades i januari 2003 och sålunda framfördes 2002. Eller ännu tidigare, det har varit en smula svårt att hitta detaljerad information.
Det är en komisk monolog med musikaliska inslag där Cecilia Frode gestaltar en smått naiv karaktär som heter Ängelen. Hon är sminkad som en clown och agerar som ett barn men brottas med vuxna problem. Mycket handlar om relationer - Ängelen berättar om killar hon haft och killar hon hittat på. De musikaliska inslagen bryter av mot Ängelens karaktär och är snarare vardagsrealism om livet i allmänhet. Jag har inte lyckats klura ut om man ska tolka allt som framförs i föreställningen som om det är från en och samma person, som om själva Ängelen är personens osäkra och lite barnsliga sida.
Föreställningen är fylld av underfundiga tankar och repliker som borgar för eftertanke. Det är en sådan där föreställning som man sugs in i medan man ser den, men sedan har svårt att återge.
Jag var lite orolig för de musikaliska inslagen då mina tidigare upplevelser av Cecilia Frode som sångerska har varit snudd på förskräckliga, men jag blir ganska glatt överraskad. Hon sjunger de småjazziga bitarna helt okej. Ibland spricker det, men inte så man skrumpnar ihop i soffan.
Cecilia Frodes talang för fysisk humor, där hon "fular" till sig, är påtaglig i föreställningen. Dels i de två nummer där hon mimar till förinspelad musik och dels när hon trampar omkring på scengolvet eller stannar upp för att posera i märkliga ställningar.
Jag gillar karaktären, den truliga barnsligheten i den, och Cecilia Frode - som stått för manus och regi, sångtexter och delar av musiken - spelar mycket bra. En föreställning av det här slaget står ju och faller med endast en person, och jag tycker att hon håller ihop allting mycket bra. Imponerande faktiskt.
Den här typen av underhållning är i mitt tycke väldigt svårt att recensera, så jag nöjer mig med att säga att föreställningen både är bra och underhållande, och både karaktären och Cecilia Frode är roliga.
Det är en komisk monolog med musikaliska inslag där Cecilia Frode gestaltar en smått naiv karaktär som heter Ängelen. Hon är sminkad som en clown och agerar som ett barn men brottas med vuxna problem. Mycket handlar om relationer - Ängelen berättar om killar hon haft och killar hon hittat på. De musikaliska inslagen bryter av mot Ängelens karaktär och är snarare vardagsrealism om livet i allmänhet. Jag har inte lyckats klura ut om man ska tolka allt som framförs i föreställningen som om det är från en och samma person, som om själva Ängelen är personens osäkra och lite barnsliga sida.
Föreställningen är fylld av underfundiga tankar och repliker som borgar för eftertanke. Det är en sådan där föreställning som man sugs in i medan man ser den, men sedan har svårt att återge.
Jag var lite orolig för de musikaliska inslagen då mina tidigare upplevelser av Cecilia Frode som sångerska har varit snudd på förskräckliga, men jag blir ganska glatt överraskad. Hon sjunger de småjazziga bitarna helt okej. Ibland spricker det, men inte så man skrumpnar ihop i soffan.
Cecilia Frodes talang för fysisk humor, där hon "fular" till sig, är påtaglig i föreställningen. Dels i de två nummer där hon mimar till förinspelad musik och dels när hon trampar omkring på scengolvet eller stannar upp för att posera i märkliga ställningar.
Jag gillar karaktären, den truliga barnsligheten i den, och Cecilia Frode - som stått för manus och regi, sångtexter och delar av musiken - spelar mycket bra. En föreställning av det här slaget står ju och faller med endast en person, och jag tycker att hon håller ihop allting mycket bra. Imponerande faktiskt.
Den här typen av underhållning är i mitt tycke väldigt svårt att recensera, så jag nöjer mig med att säga att föreställningen både är bra och underhållande, och både karaktären och Cecilia Frode är roliga.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Jag gillar miljön föreställningen utspelar sig i, en sorts industrimiljö. Efter noggranna studier av inledningen där Ängelen springer in i teatern, lyckas jag se att det står Orionteatern på skylten.
2. Denna tv-version är lite förkortad, men jag tror det inte handlar om mer än 10 minuter.
3. I höst har Cecilia Frode premiär på en ny enmansföreställning som heter "En stjärt på himlen".
2. Denna tv-version är lite förkortad, men jag tror det inte handlar om mer än 10 minuter.
3. I höst har Cecilia Frode premiär på en ny enmansföreställning som heter "En stjärt på himlen".
ANDERS JAKOBSON (2008-03-11)