Många spridda historier i näst sista Oz

Oz - Säsong 5

Genre: Drama, TV-serie
Format: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Paramount, 2008
Ljud: Dolby digital surround
Bild: 4:3
FILMEN

Till skillnad från tidigare säsonger finns det ingen egentlig storyarc i den femte säsongen av "Oz". Några teman figurerar under ett par avsnitt, men inget övergripande tema som sträcker sig över de åtta avsnitten. Det känns lite konstigt, även om det inte sänker kvaliteten på serien.

Säsongen tar fart efter att fängelset Oswald med dess experimentavdelning Emerald City fått en rejäl uppfräschning sedan den gasexplosion som ödelade stora delar av fängelset i förra säsongens final. Som ett experiment släpps de isolerade fångarna tillbaka ut i Em City. Det betyder att vi kan se Alvarez (Kirk Acevedo) och Giles (Austin Pendleton) bland de andra, lite för lite av den sistnämnda som dock gör något remarkabelt den lilla tid vi får se honom i rutan.

Alvarez blir lite av säsongens huvudperson då han, med lite olika medel, bestämmer sig för att skärpa till sig. Bland annat tar han del av ett experiment där utvalda fångar får vara med och träna hundar till blinda. Det blir riktigt lyckat och Em City-chefen McManus (Terry Kinney) får en liten fjäder i hatten. Ytterligare en fjäder får han när han äntligen får fason på Omar White (Michael Wright). White kom in i "Oz" i förra säsongen och är en notorisk strulputte som inte har alla läsk i backen om man säger så. Men hjälp av Kareem Said (Eamonn Walker), som dras med jobbiga sviter efter uppgörelsen med Adebisi, hittar White någonting han kan sysselsätta sig med: sång.

Men trots att båda experimenten går väl, går det så klart inte väl för varken Alvarez eller White.

Ett lite mer komiskt inslag i säsongen, om man nu ska kalla det för det, är när arien Robson (R.E. Rodgers) tvingas till en tandköttsoperation där vävnad från ett lik opereras in i hans mun. Vad han inte tänkt på är att donatorn är anonym och alltså kan vävnaden komma från vem som helst, kanske en jude eller - ve och fasa! - en neger! Som gjort för häcklande från fängelsets svarta fångar och den ariska ledaren Schillinger (J.K. Simmons) tvingas sparka ut Robson från Brödraskapet.

Cliffhangern till sista säsongen är inte lika stark som vanligt och kommer mest att leda till en ändring av formen på avsnitten, i och med att seriens berättare Hill (Harold Perrineau) är inblandad.

En del gamla bekanta från tidigare säsonger gör comeback i denna, den mest oväntade pastor Cloutier (Luke Perry) som i förra säsongen murades in i en vägg i det kök där explosionen startade. Otroligt nog överlevde han om än svårt brännskadad, men lyckas ändå påverka händelserna tidigt i säsongen tills han försvinner i tomma intet.

Å ena sidan känns detta en smula avvikande från "Oz" realistiska format, men å andra sidan funkar det med tanke på den fria formen på Hills monologer. Apropå dem så måste jag nämna avsnittet där fångarna sjunger (jag tror att skådespelarna sjunger på riktigt) där vi bland annat får en högst osannolik duett mellan Schillinger och Beecher (Lee Tergesen).

Även om jag saknar en storyline med lite mer övergripande substans så är jag nöjd efter att ha avslutat säsong fem. Möjligen kan det vara så att serien etablerat så många karaktärer att det helt enkelt blir för mycket folk att följa upp snarare än att bygga en övergripande historia för ett par karaktärer. Hur som helst väntar jag med spänning på den avslutande säsongen.


EXTRAMATERIALET

Nej, ingenting denna gång heller. Jag håller tummarna för det omöjliga: extramaterial i den sista boxen!


TRE SAKER

1. I säsongens två första avsnitt kan man se Kiss originaltrummis Peter Criss i en liten biroll. Givetvis går han likt andra gäster ett dystert öde till mötes.

2. Genom "Oz" historia har en del intressanta människor, eller ska jag säga skådespelare, hoppat in som regissörer, till exempel Kathy Bates, Bob Balaban, Brian Cox, Steve Buscemi och Matt Dillon. I denna säsong har Terry Kinney (McManus) regisserat ett avsnitt.

3. Som vanligt måste jag lovebomba Eamonn Walker som Kareem Said. Seriens absolut starkaste karaktär och Walkers skådespel är bländande bra.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2008-06-11)