Yul Brynner i dubbla äventyrsmackor
FILMENNjutafilm bjuder på två äventyrsmackor med Yul Brynner. Det är "Taras Bulba", som skildrar krig mellan polacker och kosacker på 1600-talet, och det är "Solens konungar", som skildrar konflikter mellan Mayaindianer och nordamerikanska indianer. I båda filmerna har Yul Brynner manliga roller, där han svingar svärd, kastar spjut, slåss med nävarna och dundrar fram på hästryggen.
"Taras Bulba" börjar med ett nesligt nederlag mot polska styrkor – ett förräderi. Kosackerna hjälper polackerna mot turkarna, men blir dragna vid näsan efter striden och jagade på flykten. Kosackledaren Taras Bulba (Yul Brynner) kastar av sig pälsmössan och rider hem i skam. De är inte längre värda att kalla sig kosacker. Först ett par decennier senare, när sönerna Andrei (Tony Curtis) och Ostap (Perry Lopez), vuxit upp ser pappa Bulba sin chans till hämnd på polackerna. Han skickar sönerna inkognito till polska universitetsstaden Dubna, där de ska lära sig polsk stridskonst med mera matnyttigt som kan vara bra att ha vid en hämnd.
Andrei är fiffig och modig, men har ändå snart trasslat in sig i konflikter med adeln i Dubna. Att han blir kär i vackra Natalia Dubrov (Christine Kaufmann), och på ett sätt börjar tvivla på var han har sin lojalitet, bäddar för något som bara kan ända i tragedi.
"Taras Bulba" är en okej film, med en del storslagna ryttarscener som för sin tid är fina. Filmen är inspelad i Argentina och argentinska armén hjälpte till med rytteriet. En klassisk äventyrsmacka för nostalgiker.
Ett liknande upplägg har "Solens konungar", som jag tycker är snäppet bättre. Mayaledaren Balam (George Chakiris) tvingas bort från hem och tempelpyramider av arga fiender och tvingas fly norrut med hela sitt folk. Efter en strapatsrik vandring och chansartad båtresa nås den nordamerikanska kontinenten och en till synes öde och vacker strand, med goda exploateringsmöjligheter. Mayaindianerna bygger hus, dammar, bevattningskanaler, palissader och så vidare (riktigt snygga scenbyggen, faktiskt). Och en konflikt blossar upp mellan Balam (liberal) och prästerna (konservativa), som vill offra lite folk så att gudarna ska garantera goda skördar.
Då dyker indianledaren Black Eagle (Yul Brynner) upp. Efter lite nävslagsmål lyckas mayaindianerna ta honom tillfånga – för att offra honom till gudarna. Under fångenskapen uppstår ömsesidig respekt mellan de båda indianledarna, som snart dock byts till hat och bitterhet när Black Eagle ber om Ixchel i gåva – en stor ära för henne - natten innan han ska offras till de mayanska gudarna.
Och inte nog med det: Black Eagle vägrar att låta sig gå med på sådana fånigheter som att offras till gudarna.
Kanske krävs det till slut ett yttre hot för att ena de två folkslagen.
"Solens konungar" är vad den är – ett 1960-talsäventyr, precis som "Taras Bulba". Musiken är väldigt daterad, skådespelet är teatraliskt, fotot ofta vackert, ljudet undermåligt. J. Lee Thompson, som också gjort ganska fina krigsfilmen "Kanonerna på Navarone", gjorde de båda filmerna i följd. Vilket märks, eftersom de är så lika varandra i anslaget. (Och så är ju farbror Brynner med i båda.)
Mysigt för nostalgikern men ointressant för filmhistorien!
"Taras Bulba" börjar med ett nesligt nederlag mot polska styrkor – ett förräderi. Kosackerna hjälper polackerna mot turkarna, men blir dragna vid näsan efter striden och jagade på flykten. Kosackledaren Taras Bulba (Yul Brynner) kastar av sig pälsmössan och rider hem i skam. De är inte längre värda att kalla sig kosacker. Först ett par decennier senare, när sönerna Andrei (Tony Curtis) och Ostap (Perry Lopez), vuxit upp ser pappa Bulba sin chans till hämnd på polackerna. Han skickar sönerna inkognito till polska universitetsstaden Dubna, där de ska lära sig polsk stridskonst med mera matnyttigt som kan vara bra att ha vid en hämnd.
Andrei är fiffig och modig, men har ändå snart trasslat in sig i konflikter med adeln i Dubna. Att han blir kär i vackra Natalia Dubrov (Christine Kaufmann), och på ett sätt börjar tvivla på var han har sin lojalitet, bäddar för något som bara kan ända i tragedi.
"Taras Bulba" är en okej film, med en del storslagna ryttarscener som för sin tid är fina. Filmen är inspelad i Argentina och argentinska armén hjälpte till med rytteriet. En klassisk äventyrsmacka för nostalgiker.
Ett liknande upplägg har "Solens konungar", som jag tycker är snäppet bättre. Mayaledaren Balam (George Chakiris) tvingas bort från hem och tempelpyramider av arga fiender och tvingas fly norrut med hela sitt folk. Efter en strapatsrik vandring och chansartad båtresa nås den nordamerikanska kontinenten och en till synes öde och vacker strand, med goda exploateringsmöjligheter. Mayaindianerna bygger hus, dammar, bevattningskanaler, palissader och så vidare (riktigt snygga scenbyggen, faktiskt). Och en konflikt blossar upp mellan Balam (liberal) och prästerna (konservativa), som vill offra lite folk så att gudarna ska garantera goda skördar.
Då dyker indianledaren Black Eagle (Yul Brynner) upp. Efter lite nävslagsmål lyckas mayaindianerna ta honom tillfånga – för att offra honom till gudarna. Under fångenskapen uppstår ömsesidig respekt mellan de båda indianledarna, som snart dock byts till hat och bitterhet när Black Eagle ber om Ixchel i gåva – en stor ära för henne - natten innan han ska offras till de mayanska gudarna.
Och inte nog med det: Black Eagle vägrar att låta sig gå med på sådana fånigheter som att offras till gudarna.
Kanske krävs det till slut ett yttre hot för att ena de två folkslagen.
"Solens konungar" är vad den är – ett 1960-talsäventyr, precis som "Taras Bulba". Musiken är väldigt daterad, skådespelet är teatraliskt, fotot ofta vackert, ljudet undermåligt. J. Lee Thompson, som också gjort ganska fina krigsfilmen "Kanonerna på Navarone", gjorde de båda filmerna i följd. Vilket märks, eftersom de är så lika varandra i anslaget. (Och så är ju farbror Brynner med i båda.)
Mysigt för nostalgikern men ointressant för filmhistorien!
EXTRAMATERIALET
Ingen av skivorna innehåller något extramaterial.
TRE SAKER
1. I båda filmerna ger en berättarröst den historiska bakgrunden, och kan ibland dyka in och förklara ett skeende som är lite komplicerat.
2. Jösses, så fånigt det ser ut när kaukasiska vita Hollywood-amerikaner styrs ut i maskeraddräkter, sminkas lite och spelar indianer. På sin höjd får de folkslag som historien handlar om synas som statister. Och säga vad man vill om Tony Curtis, särskilt ukrainsk ser han ju inte ut. Inte heller finns några språkförbistringar i filmerna: här talas amerikanska, med lite högtravande teateraccent.
3. På tal om Tony Curtis spelar han kraftigt under sin ålder i "Taras Bulba". Det är väl meningen att han ska vara runt tjugo år, men i själva verket var han närmare fyrtio när filmen spelades in. Yul Brynners särskilda utseende passar dock både som rysk kosack och hetlevrad indianhövding. I verkligheten var han ryss från Vladivostok och hette Yuli Borisovich Bryner.
2. Jösses, så fånigt det ser ut när kaukasiska vita Hollywood-amerikaner styrs ut i maskeraddräkter, sminkas lite och spelar indianer. På sin höjd får de folkslag som historien handlar om synas som statister. Och säga vad man vill om Tony Curtis, särskilt ukrainsk ser han ju inte ut. Inte heller finns några språkförbistringar i filmerna: här talas amerikanska, med lite högtravande teateraccent.
3. På tal om Tony Curtis spelar han kraftigt under sin ålder i "Taras Bulba". Det är väl meningen att han ska vara runt tjugo år, men i själva verket var han närmare fyrtio när filmen spelades in. Yul Brynners särskilda utseende passar dock både som rysk kosack och hetlevrad indianhövding. I verkligheten var han ryss från Vladivostok och hette Yuli Borisovich Bryner.
TOBIAS JOHANSSON (2009-09-14)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Yul Brynner (3)
Yul Brynner (3)
