Reitman övertygar uppe i luften

FILMEN

Om man skulle leka med den lite olustiga tanken att jag hamnade i koma för ungefär ett år sedan och vaknade upp om ett par år och det första någon säger är "Du ska nu få se filmen 'Up in the Air' och gissa vem som gjort den", så hade min första gissning varit Cameron Crowe. Det är en påtaglig Crowe-känsla över filmen, som för referensernas skull känns som en mix av "Jerry Maguire" och "Elizabethtown".

Men nu är det inte Crowe som gjort filmen, utan det är Jason Reitman som följt upp succéerna "Thank you for smoking" och "Juno" med George Clooney-toppade "Up in the Air".

Clooney spelar framgångsrika avskedaren Ryan Bingham. När företag inte själv klarar av att säga upp folk rycker Ryan och hans kollegor in för att meddela de tråkiga nyheterna och informera om vilka möjligheter som öppnar sig när man lämnar ett jobb. Ryan är ständigt på fältet, och de få dagar per år han är hemma i Omaha kan man nästan räkna på fingrarna och han hatar varje sekund av dem. Hans liv är uppe i luften, eller på hotell eller flygplatsbarer. I en av dessa träffar han Alex (Vera Farmiga) som lever ett liknande liv. Efter ett förspel bestående av jämförelser av bonuskort och flygmilssamlingar hamnar de i säng och börjar kolla av sina scheman så de kan träffas igen.

Men så kommer då en sådan där dag då Ryan kallas hem till Omaha. Chefen (Jason Bateman) har viktig information att delge. En yngre kvinnlig kollega, Natalie (Anna Kendrick), har kommit på ett arbetssätt som ska effektivisera arbetet och spara pengar, nämligen att avskeda via videokonferens. Ryan, fylld av erfarenhet, ställer sig emot det hela och det slutar med att han tar med sig Natalie ut på fältet för att visa vad arbetet faktiskt går ut på. Tillsammans är de ett udda par, med helt olika värderingar och tankar, men under resans gång händer det saker som gör att de börjar förstå varandra bättre och kanske till och med lär sig något av varandra.

Det är en otroligt skön stämning i "Up in the Air". Clooney har lagt en behaglig berättarröst som kommer in emellanåt, filmen är snyggt gjord med läckra och snabba detaljklipp som får mig att tänka på hur effektivt Guy Richie berättar vissa passager i sina filmer, även om det går aningens långsammare här. Filmen blir ännu bättre av sannerligen välskrivna karaktärer och en snärtig dialog. Jag gillar även de två väldigt olika kvinnoporträtt som skildras i filmen - Alex som en världsvan och frigjord kvinna och Natalie som väldigt bestämd men samtidigt osäker.

Clooney själv glänser så klart som han alltid gör. Han ger ett trovärdigt liv till Ryan och lyckats på ett skickligt sätt utveckla karaktären under filmens gång. Till skillnad från Natalie är han väldigt bestämd och säker, men osäkerheten om hur han valt att leva sitt liv kommer krypande. Väldigt bra.

Ytterligare en fjäder i hatten för Jason Reitman, som nu definitivt tagit sig in på den lista över filmmakare jag har ett extra öga till.


EXTRAMATERIALET

Extramaterialet inleds med en liten presentation av företaget Shadowplay som gjort de snygga förtexterna (även till Jason Reitmans andra filmer). Det hör ju inte till vanligheterna att den här biten av filmskapandet förs fram i ljuset så det är ju klart positivt. Mindre positivt är att inslaget redigerats på ett fullständigt irriterande vis med splitscreens och konstiga inklipp. Varför krångla till det?

En musikvideo står näst på tur med bilder från både framför och bakom kameran till akustiska låten "Help yourself" av Sad Brad Smith. Videon är bara en minut lång så det känns mer som en liten märklig trailer än en renodlad musikvideo.

Storyboards behöver inte vara tecknade rutor utan är i det här fallet enklare filmade versioner av scenerna med andra skådespelare. Den här metoden har jag bara sett i ett tidigare fall vad jag kan minnas och det var bland extramaterialet på "Amelie från Montemarte", men den borde rimligtvis vara ganska vanlig.

Runt 22 minuter bortklippta och förlängda scener finns att se där vissa utan problem kunde varit kvar i filmen, medan andra känns borttagna av rätt anledningar. Det finns ett valbart kommentarspår till dessa.

Ett litet "spratt" (jag fattar ärligt talat inte det roliga) och lite trailers avslutar extramaterialet, som för övrigt kompletteras av ett kommentarspår. Generellt sett trevligt extramaterial med lite udda inslag som man vanligtvis inte brukar få, vilket uppskattas.


TRE SAKER

1. Under scenerna där Ryan avskedar folk får vi se en mängd klipp på reaktioner från de som sparkas. Dessa är nästan autentiska. Det är verkliga människor som nyligen mist sitt jobb som får säga vad de egentligen ville ha sagt till en kamera.

2. Under eftertexterna får vi höra en sprakig hemmainspelning av en låt som bär samma namn som filmen, vilken inleds med ett meddelande från upphovsmannen Kevin Renick som skrev låten efter att han blivit uppsagd och arbetslös. Och när jag ändå är inne på ämnet musik som måste jag belysa den snärtiga soulversionen av Woody Guthries "This Land Is Your Land" framförd av Sharon Jones & the Dap-Kings som spelas under förtexterna. Mycket bra!

3. Hollywoods tjusigaste mustasch, Sam Elliot, gör ett kort gästspel som flygkapten mot slutet av filmen.


ANDERS JAKOBSON (2010-06-08)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (3)
20 senaste recensionerna i kategorin dramakomedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Dramakomedi
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2010
Bolag: Paramount
Ljud: DTS 5.1 HD
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Extramaterial:
Kommentarer av manusförfattare/regissör Jason Reitman, filmfotograf Eric Steelberg och förste regiassistent Jason Blumenfeld, Skuggspel: Före filmen, Bortklippta scener med valbara kommentarer av Jason Reitman, Bioteaser, Biotrailer, Music Video: "Help Yourself" by Sad Brad Smith, Storyboards, American Airlines Prank
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:

NIO TIPS FRÅN JULI
12 SENASTE
SCI-FI-FILMERNA