Inte en särskilt bra film

FILMEN

Liz är missnöjd med sitt liv. Hon känner ingen samhörighet med sin man och vill hitta sig själv. Detta gör hon genom att plötsligt skilja sig och åka runt i världen. Först åker hon till Italien och äter mat (eat), sen åker hon till Indien för att be (pray) och sist till Bali där hon älskar (love). Detta tappade en översättare bort någonstans på vägen, då bokförlagan samt filmen fått namnet “Lyckan, kärleken och meningen med livet”. Bra jobbat!

Nåväl. Boken som filmen bygger på blev jag först medveten om när “South Park” i den trettonde säsongen gjorde avsnittet “Eat, Pray, Queef”. Inte för att mer än i förbifarten refererar till boken, då avsnittet mer handlar om muspruttar än någonting annat. Men jag avviker från ämnet.

Inte för att det är svårt att avvika från ämnet, då “Eat, Pray, Love” inte är en särskilt bra film. Julia Roberts gör en standardinsats som Liz, och det är väldigt svårt att förstå vad hon känner och vad hon upplever. Hennes beslut att begära skilsmässa kommer till synes från ingenstans (hennes man blir lika paff som vi tittare) och när hon lika plötsligt bestämmer sig för att börja be till Gud utan att tidigare vara religiös känns helkonstigt.

Hon åker till Italien, träffar människor och äter mat och är jätteglad, bara för att säga “nej, nu är det dags att åka till Indien” och så gör hon det. I Indien åker hon till en ashram (vad det nu är, det förklaras aldrig) där hon av någon anledning resolut måste lära sig att be ordentligt på just den platsen. Vad hon ber om och vem hon tillber framgår aldrig. Däremot träffar hon Richard från Texas som är en långt mer intressant karaktär än Liz någonsin blir.

Plötsligt har hon i alla fall bett klart, och beger sig till Bali. Återigen av någon vag anledning. Där träffar hon Javier Bardem och de inleder en romans. Här är filmen i princip slut, och jag har inte lärt mig någonting vettigt alls. Liz förblir en yta, varunder det sker massor som vi aldrig får se. Men det är fina miljöbilder.


EXTRAMATERIALET

Filmen presenteras i bioversionen samt en förlängd director’s cut. Skillnaderna däremellan består av fem scener på totalt fem minuter, och det är faktiskt så att de är ganska viktiga. Utan dem är det än svårare att förstå relationen mellan vissa karaktärer, och det är svårt att förstå varför man valt att klippa bort dessa scener i stället för ett flertal andra ganska överflödiga scener som jag skulle kunna peka ut.

Några featurettes berättar lite om filmens tillkomst, med intervjuer och klipp från inspelningen. Måttligt intressant. Omslagets baksidestext säger också “Innehåller [...] kommentarer om inspelningen från regissören” vilket skulle kunna tolkas som att här finns ett kommentarsspår, men det gör det inte.


TRE SAKER

1. En ashram är tydligen en samlingsplats för de som vill studera och praktisera hinduistisk religion och liknande. I Sverige är ordet ashram mest förknippat med yogaskolor.

2. Skådespelarna Javier Bardem och Jeffrey Dean Morgan är extremt lika varandra.

3. När jag söker runt på internet efter intressant information om filmen, så finner jag ett blogginlägg vid namn “Why I hate Eat, Pray, Love”. Inget speciellt med det, men jag garvar när en av kommentarerna är skrivna av en tjej som följt med sin mamma till bion för att se den och i ren uttråkning har googlat “hate eat pray love” i sin telefon under filmens gång.


HENRIK ANDERSSON (2011-03-27)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2011
Bolag: Sony
Ljud: DTS 5.1 HD MA
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Extramaterial:
Intervjuer med Julia Roberts, författaren Elisabeth Gilbert och regissören Ryan Murphy.
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN AUGUSTI
12 SENASTE
WESTERNFILMERNA