Töntig titel tar sig an jobbigt ämne
FILMEN"Som maskrosfrön för vinden" är möjligtvis en av de töntigaste titlar jag någonsin hört. Men det behöver inte betyda att filmen för den sakens skull är töntig.
Wendy (Mira Sorvino) lever tillsammans med Rip (Barry Pepper) som misshandlar henne så kraftigt att han får sju års fängelse. Under tiden Rip sitter bakom lås och bom föder Wendy en son. Sju år senare släpps Rip och han får då veta att han har blivit pappa. Sonen är dock bortadopterad och lever i dag i en rik familj. Då adoptionen inte var godkänd av Rip, eftersom Wendys mamma förfalskade hans namnteckning, har han lagen på sin sida att få tillbaka sonen. Nu börjar en kamp för Rip och Wendy att få hem sin son medan mamman och pappan som haft sonen i sex års tid gör allt för att behålla honom. Dock har de lagen mot sig och otroligt många känslostormar blossar upp där alla inblandade kämpar för att få behålla sitt barn.
Det här är välspelat och ärligt, precis som det även står på filmens omslag. Det var länge sedan jag såg Sorvino i en roll och hon gör en redigt bra insats. Det tycker jag i och för sig att alla skådespelare gör och särskilt killen som spelar sonen Joey (Maxwell Perry Cotton). Han gör en trovärdig insats och flera gånger slås jag av att han inte verkar spela utan att man lyckats filma honom när han bara är sig själv. Givetvis finns det en del scener i filmen där det blir tydligt att han, trots sin unga ålder, behärskar skådespeleri.
Titeln får sin förklaring men jag vidhåller fortfarande att den på svenska är rätt töntig. Filmens originaltitel är "Like dandelion dust" och det känns bättre. Filmen har några otäcka scener med misshandel och i en scen när Rip blir biten av sin egen hund visar det sig i extramaterialet att hunden verkligen bet honom på riktigt och att det inte alls var meningen, men att man sedan behöll det.
Det här är en film med många starka känslor där två föräldrapar slåss för en individ de älskar så mycket att de går sönder. En berättelse som absolut finns i verkligheten vilket gör det hela ännu mer känslosamt.
Wendy (Mira Sorvino) lever tillsammans med Rip (Barry Pepper) som misshandlar henne så kraftigt att han får sju års fängelse. Under tiden Rip sitter bakom lås och bom föder Wendy en son. Sju år senare släpps Rip och han får då veta att han har blivit pappa. Sonen är dock bortadopterad och lever i dag i en rik familj. Då adoptionen inte var godkänd av Rip, eftersom Wendys mamma förfalskade hans namnteckning, har han lagen på sin sida att få tillbaka sonen. Nu börjar en kamp för Rip och Wendy att få hem sin son medan mamman och pappan som haft sonen i sex års tid gör allt för att behålla honom. Dock har de lagen mot sig och otroligt många känslostormar blossar upp där alla inblandade kämpar för att få behålla sitt barn.
Det här är välspelat och ärligt, precis som det även står på filmens omslag. Det var länge sedan jag såg Sorvino i en roll och hon gör en redigt bra insats. Det tycker jag i och för sig att alla skådespelare gör och särskilt killen som spelar sonen Joey (Maxwell Perry Cotton). Han gör en trovärdig insats och flera gånger slås jag av att han inte verkar spela utan att man lyckats filma honom när han bara är sig själv. Givetvis finns det en del scener i filmen där det blir tydligt att han, trots sin unga ålder, behärskar skådespeleri.
Titeln får sin förklaring men jag vidhåller fortfarande att den på svenska är rätt töntig. Filmens originaltitel är "Like dandelion dust" och det känns bättre. Filmen har några otäcka scener med misshandel och i en scen när Rip blir biten av sin egen hund visar det sig i extramaterialet att hunden verkligen bet honom på riktigt och att det inte alls var meningen, men att man sedan behöll det.
Det här är en film med många starka känslor där två föräldrapar slåss för en individ de älskar så mycket att de går sönder. En berättelse som absolut finns i verkligheten vilket gör det hela ännu mer känslosamt.
EXTRAMATERIALET
Här får vi ta del av de längre versionerna av flera scener men även av scener som i slutändan klipptes bort. Vi får även en "bakom kulisserna"-tur som ger lite rolig information, som till exempel det med hundbettet. Vi får även veta att man flera gånger lät kameran rulla när Maxwell Perry Cotton skulle agera utan att han visste om det. På så vis lyckades de fånga upp spontana saker som gjorde det hela mer trovärdigt.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på boken med samma titel som är skriven av Karen Kingsbury.
2. Filmen är inspelad 2009 så det tog väldigt många år för den att släppas på dvd här i Sverige.
3. I filmen är det speciellt en scen så får mig att börja storböla och det är när Joey mot sin vilja ska duscha. Ni förstår vad jag menar när ni ser den.
2. Filmen är inspelad 2009 så det tog väldigt många år för den att släppas på dvd här i Sverige.
3. I filmen är det speciellt en scen så får mig att börja storböla och det är när Joey mot sin vilja ska duscha. Ni förstår vad jag menar när ni ser den.
MARIA EREMO (2012-03-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Barry Pepper (13)
Barry Pepper (13)
