En agentthriller som rullar på
FILMENNågra agenter utsända av FN försöker stävja opiumhandeln från Iran, och injicerar ett radioaktivt ämne i ett beslagtaget parti som de sen försöker följa till den europeiska distributören. På vägen möter de mystiska kvinnor och rika men mordiska playboys.
Ja, det är inte mycket mer med storyn faktiskt. Det är en thriller som rullar på och man varvar expositionsdialog med spänning på ett ganska bra sätt. Med tanke på att det är en tv-film gjord 1966 så är produktionsvärdena höga. Bakom spakarna står dessutom Terence Young, regissören av de tre första James Bond-filmerna. Han gör det bästa av ett manus som kanske inte är jätteengagerande.
Skådespelarskaran är imponerande med 60-talsmått mätt. Eli Wallach, Yul Brynner och Omar Sharif ihop med kvinnor som Angie Dickinson och Rita Hayworth är lite av cineastens våta dröm, även om dagens filmtittare kanske har svårt att placera namnen. Regissör och producent jobbade faktiskt gratis, och de stora skådespelarnamnen betalades endast en dollar vardera. Anledningen till detta är att filmen är en av fyra tv-filmer som producerades av FN för att visa deras arbete inom världsfred och diplomati. Det känns kanske lite konstigt för en kommersiell rulle som det här, men så är det.
Den här filmen passar bäst en lugn söndag där man vill ha något lagom aktivt att fördriva tiden med. Det blir lite fragmentariskt när de vandrar från plats till plats med olika huvudkaraktärer, men det blir aldrig tråkigt och man kan aldrig vara säker på vem som vinner en konfrontation. Den givna svart/vita synen på droger - knarkar du så är du ett fullständigt vrak - och de lite stela brittiska agenterna daterar filmen, men det är å andra sidan långt ifrån en "swinging sixties"-rulle med färgglada kläder och popmusik. Ja, förutom det plötsliga liveuppträdandet där Trini Lopez river av "La Bamba".
Ja, det är inte mycket mer med storyn faktiskt. Det är en thriller som rullar på och man varvar expositionsdialog med spänning på ett ganska bra sätt. Med tanke på att det är en tv-film gjord 1966 så är produktionsvärdena höga. Bakom spakarna står dessutom Terence Young, regissören av de tre första James Bond-filmerna. Han gör det bästa av ett manus som kanske inte är jätteengagerande.
Skådespelarskaran är imponerande med 60-talsmått mätt. Eli Wallach, Yul Brynner och Omar Sharif ihop med kvinnor som Angie Dickinson och Rita Hayworth är lite av cineastens våta dröm, även om dagens filmtittare kanske har svårt att placera namnen. Regissör och producent jobbade faktiskt gratis, och de stora skådespelarnamnen betalades endast en dollar vardera. Anledningen till detta är att filmen är en av fyra tv-filmer som producerades av FN för att visa deras arbete inom världsfred och diplomati. Det känns kanske lite konstigt för en kommersiell rulle som det här, men så är det.
Den här filmen passar bäst en lugn söndag där man vill ha något lagom aktivt att fördriva tiden med. Det blir lite fragmentariskt när de vandrar från plats till plats med olika huvudkaraktärer, men det blir aldrig tråkigt och man kan aldrig vara säker på vem som vinner en konfrontation. Den givna svart/vita synen på droger - knarkar du så är du ett fullständigt vrak - och de lite stela brittiska agenterna daterar filmen, men det är å andra sidan långt ifrån en "swinging sixties"-rulle med färgglada kläder och popmusik. Ja, förutom det plötsliga liveuppträdandet där Trini Lopez river av "La Bamba".
EXTRAMATERIALET
Trailers för andra filmer från Studio S.
TRE SAKER
1. Opium utvinns från opiumvallmo, en blomma som växer vilt i bland annat Sverige. Därav filmens originaltitel som översätts till "Vallmo är även blommor".
2. Den svenska originaltiteln är "Djävulens blomma".
3. En mindre teknisk miss: Filmen är överförd i bildformatet 4:3, men det stämmer inte riktigt. Folk är något långa i ansiktet, och bilden borde istället pillarboxats i 1.66:1 anamorfiskt. Jag tror dock inte skillnaden stör gemene man nämnvärt.
2. Den svenska originaltiteln är "Djävulens blomma".
3. En mindre teknisk miss: Filmen är överförd i bildformatet 4:3, men det stämmer inte riktigt. Folk är något långa i ansiktet, och bilden borde istället pillarboxats i 1.66:1 anamorfiskt. Jag tror dock inte skillnaden stör gemene man nämnvärt.
HENRIK ANDERSSON (2012-06-12)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Senta Berger (1)
Senta Berger (1)
