Kulturkrockskomedi man sett förr
FILMENUpplägget med ett bröllop mellan två personer från olika kulturer eller klasser och krånglet som kommer när de helt ovetande svärföräldrarna träffas och ska bli vänner har man sett förr. "Brudens far", "Mitt stora feta grekiska bröllop" och "Släkten är värst/Familjen är värre" är några exempel. Behövs det då fler filmer i genren? Kanske, men "Tills svärfar skiljer oss åt" är inte någon som bidrar med något nytt. Möjligen då kulturkrocken mellan afroamerikaner och mexikaner.
Lucia (America Ferrera) och Marcus (Lance Gross) har funnit varandra och reser hem för att avslöja för sina föräldrar att de ska gifta sig. Föräldrarna vet inte ens om att deras barn har en partner, så det är många överraskningar som ligger på rad. Inte minst för Lucia som ska presentera en svart pojkvän för sin ur-mexikanska familj.
Lämpligt nog hinner de båda papporna träffas innan de officiellt möts. Lucias pappa Miguel (Carlos Mencia) bärgar bort Marcus pappa Brads (Forest Whitaker) felparkerade bil under hetsiga former där de båda skriker på varandra. Det hela kunde inte fått en sämre start. Filmen rullar sedan på efter ett invant mönster där det tjafsas mellan svärföräldrarna ett tag, brudparet tappar sugen och så blir allt frid och fröjd på slutet. Hade man förväntat sig något annat?
Som romantisk komedi är filmen en ren bagatell, men det finns även lite sympatisk tyngd i filmen som rör föräldrarna. Miguels fru Sonia (Diana Maria Riva) tycker att deras äktenskap står stilla och känner sig samtidigt osedd när Miguel verkar tycka att hans gamla bilar är mer sexiga än vad hon är, och Brad har fortfarande ett djupt sår efter att "den onämnbara", Marcus mamma, lämnade honom och sonen för länge sedan, och dämpar sorgen med otaliga unga engångsligg, medan han har en nära vän (Regina King) som verkligen älskar honom.
Tyvärr räcker inte detta till mer än att göra filmen lite mer intressant för stunden, för när den väl rullat klart stannar den enbart i korttidsminnet för ett ögonblick. Personligen fick jag ett sug efter att se om "Brudens far" som är en betydligt roligare film på ungefär samma tema.
Lucia (America Ferrera) och Marcus (Lance Gross) har funnit varandra och reser hem för att avslöja för sina föräldrar att de ska gifta sig. Föräldrarna vet inte ens om att deras barn har en partner, så det är många överraskningar som ligger på rad. Inte minst för Lucia som ska presentera en svart pojkvän för sin ur-mexikanska familj.
Lämpligt nog hinner de båda papporna träffas innan de officiellt möts. Lucias pappa Miguel (Carlos Mencia) bärgar bort Marcus pappa Brads (Forest Whitaker) felparkerade bil under hetsiga former där de båda skriker på varandra. Det hela kunde inte fått en sämre start. Filmen rullar sedan på efter ett invant mönster där det tjafsas mellan svärföräldrarna ett tag, brudparet tappar sugen och så blir allt frid och fröjd på slutet. Hade man förväntat sig något annat?
Som romantisk komedi är filmen en ren bagatell, men det finns även lite sympatisk tyngd i filmen som rör föräldrarna. Miguels fru Sonia (Diana Maria Riva) tycker att deras äktenskap står stilla och känner sig samtidigt osedd när Miguel verkar tycka att hans gamla bilar är mer sexiga än vad hon är, och Brad har fortfarande ett djupt sår efter att "den onämnbara", Marcus mamma, lämnade honom och sonen för länge sedan, och dämpar sorgen med otaliga unga engångsligg, medan han har en nära vän (Regina King) som verkligen älskar honom.
Tyvärr räcker inte detta till mer än att göra filmen lite mer intressant för stunden, för när den väl rullat klart stannar den enbart i korttidsminnet för ett ögonblick. Personligen fick jag ett sug efter att se om "Brudens far" som är en betydligt roligare film på ungefär samma tema.
EXTRAMATERIALET
En ganska ordentlig mängd bortklippta scener där bland annat en helt bortklippt karaktär spelad av Fred Armisen figurerar, samt några förlängda sekvenser utgör det seriösa extramaterialet. Det oseriösa är en samling bloopers. Inget av detta roar mig i någon större utsträckning.
TRE SAKER
1. Det finns några skruvade bikaraktärer i filmen som har för liten plats för att de ska ha någon poäng. Därför blir de enbart överflödiga och irriterande.
2. Ett ultralyxigt badrum står i centrum för två av filmens mest kaotiska scener.
3. Babyface-låten "Soon As I Get Home" figurerar i filmen i ett antal olika versioner.
2. Ett ultralyxigt badrum står i centrum för två av filmens mest kaotiska scener.
3. Babyface-låten "Soon As I Get Home" figurerar i filmen i ett antal olika versioner.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Forest Whitaker (20)
Forest Whitaker (20)
