Ord öppna för tolkning
FILMEN"The Words" är ett sådant där drama som sällan får några stora rubriker. Med musik som hela tiden drar i känslobanden, en pålagd berättarröst som sätter oss in i berättelsen och någonstans i botten ett mysterium inslaget i gåtfullhet. Jag gillar sådana filmer då de mer än något annat sveper mig med och låter mig känna det som om verkligheten är långt borta för ett par timmar. Precis så som film ska göra.
"The Words" börjar ganska enkelt. En man med författardrömmar på väg in i vuxenlivet satsar allt på att bli etablerad författare. Till en början med stöd från både föräldrar och flickvän men efterhand som framgången uteblir börjar det knaka här och där runt hans perfekta värld. Vändningen kommer när han hittar ett gammalt bokmanus som påminner honom om den yrkesmänniska han så desperat vill bli. Frestelsen blir för stor och i hemlighet publicerar han den i sitt eget namn.
Filmen skiftar mellan flera tidsepoker och efterhand som man får se mer av de olika karaktärerna börjar mysteriet tätna och den till synes ganska enkla ramhandlingen blir både djupare och mer komplicerad. I slutet står det dock klart att priset man betalar för att stjäla någon annans liv är att man då riskerar att begå samma misstag. Dessutom lämnar slutscenerna väldigt mycket åt publiken att tolka själva. Är Clay Hammond (Dennis Quaid) egentligen Rory Jansen (Bradley Cooper) eller är det så som han säger till Daniella (Olivia Wilde) att han bara återberättar en sliten gammal historia för att hon tror att han har något att erbjuda henne?
I filmen medverkar några av mina favoritskådespelare. Dennis Quaid och Jeremy Irons är de mest namnkunniga tillsammans med den kommande storstjärnan (?) Zoe Saldana. Men här finns också namn man kanske inte känner igen förrän man ser deras ansikten. Utmärkta birollsskådespelare som precis som här alltid levererar och ger en film större trovärdighet genom att fylla de små rollerna med trovärdigt liv. Bland dessa finns Michael McKean, J.K. Simmons och kanske framförallt Zeljko Ivanek, som alltid får annars alltid verkar få spela regeringstjänsteman med alldeles för stort ansvar på sina axlar. Här gör han i stället en cynisk och hårdför förläggare i bokbranschen men hans trötta minspel när molnen hopar sig ovanför hans huvud känns igen.
När det gäller Bradley Cooper behöver man bara ta en snabb titt på honom innan man inser att han kommer att bli en storstjärna i Hollywood under lång tid framöver. Frågan har väl bara varit inom vilken genre. "Baksmällan" etablerade honom som komediskådespelare och tillsammans med hans spjuveraktiga leende kan man även tänka sig honom i äventyrsfilmer framöver. Med "The Words" visar han dock att han är redo för andra roller och man kan bara hoppas att han får chansen till det. Inte så att han är bäst i en film som överlag är riktigt bra, men han är tillräckligt bra för att nämnas med de övriga.
"The Words" börjar ganska enkelt. En man med författardrömmar på väg in i vuxenlivet satsar allt på att bli etablerad författare. Till en början med stöd från både föräldrar och flickvän men efterhand som framgången uteblir börjar det knaka här och där runt hans perfekta värld. Vändningen kommer när han hittar ett gammalt bokmanus som påminner honom om den yrkesmänniska han så desperat vill bli. Frestelsen blir för stor och i hemlighet publicerar han den i sitt eget namn.
Filmen skiftar mellan flera tidsepoker och efterhand som man får se mer av de olika karaktärerna börjar mysteriet tätna och den till synes ganska enkla ramhandlingen blir både djupare och mer komplicerad. I slutet står det dock klart att priset man betalar för att stjäla någon annans liv är att man då riskerar att begå samma misstag. Dessutom lämnar slutscenerna väldigt mycket åt publiken att tolka själva. Är Clay Hammond (Dennis Quaid) egentligen Rory Jansen (Bradley Cooper) eller är det så som han säger till Daniella (Olivia Wilde) att han bara återberättar en sliten gammal historia för att hon tror att han har något att erbjuda henne?
I filmen medverkar några av mina favoritskådespelare. Dennis Quaid och Jeremy Irons är de mest namnkunniga tillsammans med den kommande storstjärnan (?) Zoe Saldana. Men här finns också namn man kanske inte känner igen förrän man ser deras ansikten. Utmärkta birollsskådespelare som precis som här alltid levererar och ger en film större trovärdighet genom att fylla de små rollerna med trovärdigt liv. Bland dessa finns Michael McKean, J.K. Simmons och kanske framförallt Zeljko Ivanek, som alltid får annars alltid verkar få spela regeringstjänsteman med alldeles för stort ansvar på sina axlar. Här gör han i stället en cynisk och hårdför förläggare i bokbranschen men hans trötta minspel när molnen hopar sig ovanför hans huvud känns igen.
När det gäller Bradley Cooper behöver man bara ta en snabb titt på honom innan man inser att han kommer att bli en storstjärna i Hollywood under lång tid framöver. Frågan har väl bara varit inom vilken genre. "Baksmällan" etablerade honom som komediskådespelare och tillsammans med hans spjuveraktiga leende kan man även tänka sig honom i äventyrsfilmer framöver. Med "The Words" visar han dock att han är redo för andra roller och man kan bara hoppas att han får chansen till det. Inte så att han är bäst i en film som överlag är riktigt bra, men han är tillräckligt bra för att nämnas med de övriga.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Nu när Dennis Quaid börjar bli lite till åren är det vissa drag som börjar accentueras. I den här filmen är det nästan kusligt hur mycket han påminner om Malcolm McDowell, dels på grund av näsan och dels på grund av sitt minspel och sitt sätt att prata.
2. Den här utgåvan är en förlängd version jämfört med den som gått på biografer. Det handlar dock inte om några bortklippta scener utan mest om sekunder som trimmats bort här och där till bioversionen. Det ändrar ingenting fundamentalt men det är trots allt trevligt att få den längre versionen. Synd bara att båda inte finns med på utgåvan som är fallet med den amerikanska.
3. Långt innan Bradley Cooper slog igenom med "Baksmällan" lovade han sina vänner Brian Klugman och Lee Sternthal (filmens regissörer och manusförfattare) att han skulle ställa upp som skådespelare i deras film om den någon gång blev av. Detta var 1999. 2012 stod han fast vid sitt ord och det framställer honom som en riktigt hyvens kille.
2. Den här utgåvan är en förlängd version jämfört med den som gått på biografer. Det handlar dock inte om några bortklippta scener utan mest om sekunder som trimmats bort här och där till bioversionen. Det ändrar ingenting fundamentalt men det är trots allt trevligt att få den längre versionen. Synd bara att båda inte finns med på utgåvan som är fallet med den amerikanska.
3. Långt innan Bradley Cooper slog igenom med "Baksmällan" lovade han sina vänner Brian Klugman och Lee Sternthal (filmens regissörer och manusförfattare) att han skulle ställa upp som skådespelare i deras film om den någon gång blev av. Detta var 1999. 2012 stod han fast vid sitt ord och det framställer honom som en riktigt hyvens kille.
THOMAS HELSING (2013-03-09)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Dennis Quaid (13)
Dennis Quaid (13)
