En väntad perfekt feel good-film

FILMEN

Jag såg aldrig "En oväntad vänskap" när den gick på bio men jag kunde förstås inte undgå att snappa upp att den blev oerhört omtyckt. Omslagets myller av höga betygsikoner är förstås ett bevis på att filmen gick hem hos kritikerna, och jag har ännu inte stött på någon som tyckt genuint illa om filmen.

När jag sedan stoppar in skivan i spelaren så förväntar jag mig att filmen ska vara precis så där bra som jag föreställt mig att den ska vara, och visst är det så. Vänskapen må vara oväntad, men kvaliteten på filmen är det inte. Den är kort och gott perfekt.

När den förlamade miljonären Philippe (François Cluzet) ska anställa en ny assistent väljer han den med sämst förutsättningar. Driss (Omar Sy) söker jobbet bara för att få en stämpel på sitt papper så han kan lyfta bidrag ett tag till. Han är snabb i käften och har inte det där empatiska medlidandet som de flesta andra i Philippes omgivning har. Han är helt fel, men helt rätt.

Självklart blir det lite av en kulturkrock när dessa två män umgås nästan dygnet runt dagligen, men de får ett utbyte av varandra som gör dem rikare. Driss får Philippe att släppa lite på sin återhållsamhet och Philippe får Driss att vidga sina vyer och utnyttja sitt potential.

I grund och botten är det möjligen ingen originell historia, trots att den är verklighetsbaserad. Temat med den oväntade vänskapen har man sett många gånger förr, men filmskaparna har lyckats få till en perfekt och förtjusande film med en rapp dialog och färgstarka karaktärer. Man sitter mest och myser hela tiden och önskar att filmen vore fem timmar lång i stället för knappt två.

Filmer av det här slaget kommer då och då. Kanske tillräckligt ofta, eller kanske inte nog ofta, men när de väl kommer så ska de ses. Det här är en modern klassiker och sannolikt en film som kommer att hamna högt på min årsbästalista.


EXTRAMATERIALET

Den halvtimmes långa bakomfilmen är lika delar "fluga på väggen" och intervjuer med filmskaparna Olivier Nakache och Eric Toledano, samt huvudrollsinnehavarna. En ganska trevlig titt, där det mest intressanta är att få ta del av skaparnas process där de "pratar mycket" medan de regisserar, något som de trodde skulle irritera den aktade François Cluzet.


TRE SAKER

1. François Cluzet är kusligt lik Dustin Hoffman. Möjligen Hoffman för 20 år sedan, men ändå: kusligt lik.

2. Historien baseras på den verkliga vänskapen mellan Philippe Pozzo di Borgo och Abdel Sellou. Deras historia har tidigare skildrats i dokumentären "A la vie, à la mort".

3. Det oroar mig något vansinnigt när jag läser på IMDB att filmen planeras att göras på nytt under namnet "Untouchable". Jag antar att det är de textremsehatande amerikanerna som vill se en egen version. Kan de få med en 20 år yngre Dustin Hoffman så är jag dock lite lite mer positivt inställd till initiativet.


ANDERS JAKOBSON (2013-03-28)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin komedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (23/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN FEBRUARI/MARS
12 SENASTE
ROMANTISKA KOMEDIERNA