Snarlik men större än sin föregångare
FILMENJag har funderat många gånger på om det är någon idé i att recensera "Sagan om ringen"-trilogin. Det är ju filmer som alla har sett. Jag har sett dem. Många gånger. Jag såg alla tre filmerna två gånger på bio, jag hängde på låset när några butiker hade midnattsöppet när DVD-utgåvorna kom, jag köpte alla extended editions och ett tag var trilogin mina testfilmer när jag köpte ny utrustning. Jag har till och med sett allt extramaterial på utgåvorna flera gånger om. Jo, jag har sett "Sagan om ringen"-trilogin.
Däremot vill jag inte kalla mig något Tolkien-freak. Trilogin läste jag för första gången - efter många försök att ta mig igenom den - parallellt med att filmerna kom ut och klarade med nöd och näppe av att avsluta en del innan respektive film kom ut. Jag föredrar med andra ord Tolkien filtrerad genom Peter Jackson, Fran Walsh och Philippa Boyens än det skrivna originalet.
Därför kommer jag till den första delen i "Hobbit"-trilogin utan att ha läst originalet. Det var meningen att jag skulle göra det, men det har inte blivit av. Å andra sidan har jag förstått - utan att läsa på allt för mycket - att trion och Guillermo Del Toro som också är inblandad har tagit sig stora friheter med originalet och utökat historien med bitar ur Tolkiens olika appendix och andra texter, och kanske hittat på lite själv. Vad vet jag, men jag lär bli varse när jag någon gång läser boken.
Det som slår mig när jag ser "Hobbit: En oväntad resa" är hur otroligt lik "Sagan om ringen" den är. Nästan onödigt lik. Strukturen är snarlik, situationer replikeras, musik återanvänds och jag skulle kunna fortsätta med en lång lista över punkter som går igen. Jag får känsla av att Jackson och gänget lagt lite för mycket krut på att flirta med fansen av den första trilogin.
Hur som helst: Hobbiten Bilbo Baggins (Martin Freeman) blir utvald av Gandalf den grå (Ian McKellen) att bli den femtonde medlemmen i ett sällskap som ska ut på ett riktigt äventyr. I en inledande sekvens får vi se hur draken Smaug ödelade de rika dvärgarnas fäste Ensamma berget och tog beslag på deras enorma skatt. Många år har nu gått och tiden är inne för att dvärgarna ska återta sitt hem. Utöver Gandalf och Bilbo består sällskapet av tretton dvärgar - Dwalin, Balin, Kíli, Fili, Dori, Nori, Ori, Óin, Glóin, Bifur, Bofur, Bombur - samt ledaren Thorin Ekensköld (Richard Armitage), krigare och dvärgprins. Bilbo som föredrar hemmets värme och lugn blir motvilligt med i sällskapet som "inbrottstjuv" och får kämpa hårt för att ge sig hän äventyret och vinna Thorins förtroende.
När filmen väl kommer igång efter 45 minuter (!) blir det äventyr på äventyr och så många dramatiska actionssekvenser att det nästan bubblar över. Det snålas inte på raffel i alla fall, men samtidigt känner jag att filmen med sin nästan tre timmar långa speltid blir aningens utdragen.
Martin Freeman är helt suverän som Bilbo. Hans komiska tajming och mycket speciella kroppsspråk är perfekt och jag kan inte ens föreställa mig någon annan skådespelare i rollen. Även Richard Armitage övertygar något enormt som Thorin. Han är helt klart den här trilogins Aragorn. I övrigt upplever jag att det är lite för många dvärgar för att alla ska framträdande platser än så länge.
Bland de återkommande skådespelarna är det svårt att inte bortse från Andy Serkis insats som Gollum. Det är en paradroll och det känns som att Gollum fått lite mer speltid än nödvändigt enbart för att Serkis gör rollen så bra.
I sin helhet känner jag en liten besvikelse när jag ser "Hobbit: En oväntad resa". Det beror nog på att jag upplever att filmen påminner för mycket om "Sagan om ringen" för i övrigt finns det inte så mycket att klaga på. Specialeffekterna är större och snyggare, och till syvende och sist är jag så fast i den här filmiska världen att jag ser förbi alla små brister. Den första trilogin var inte perfekt den heller, och jag kommer sannolikt att se om "Hobbit"-filmerna många gånger.
3D-VERSION
På bio såg jag High Framerate-versionen i 3D och det blev nästan för skarpt. Det var mycket rabalder kring Jacksons val att göra och visa filmen i 48fps då det innebar mer realism än filmisk känsla. Som allt annat handlade det om en vanesak och efter de första minuternas ovana sjönk man in i filmen och tänkte inte så mycket mer på det. Men jag upplevde att det kändes mer "kulissigt" än önskvärt.
Hemma i mitt system känns bilden mjukare och bättre och 3D:n kommer till sin rätt i de stora scenerna, som inuti dvärgarnas magnifika berg eller vättarnas bo i ett annat berg. Här det rejäla, enorma miljöer och det blir både snyggt och effektfullt.
Däremot vill jag inte kalla mig något Tolkien-freak. Trilogin läste jag för första gången - efter många försök att ta mig igenom den - parallellt med att filmerna kom ut och klarade med nöd och näppe av att avsluta en del innan respektive film kom ut. Jag föredrar med andra ord Tolkien filtrerad genom Peter Jackson, Fran Walsh och Philippa Boyens än det skrivna originalet.
Därför kommer jag till den första delen i "Hobbit"-trilogin utan att ha läst originalet. Det var meningen att jag skulle göra det, men det har inte blivit av. Å andra sidan har jag förstått - utan att läsa på allt för mycket - att trion och Guillermo Del Toro som också är inblandad har tagit sig stora friheter med originalet och utökat historien med bitar ur Tolkiens olika appendix och andra texter, och kanske hittat på lite själv. Vad vet jag, men jag lär bli varse när jag någon gång läser boken.
Det som slår mig när jag ser "Hobbit: En oväntad resa" är hur otroligt lik "Sagan om ringen" den är. Nästan onödigt lik. Strukturen är snarlik, situationer replikeras, musik återanvänds och jag skulle kunna fortsätta med en lång lista över punkter som går igen. Jag får känsla av att Jackson och gänget lagt lite för mycket krut på att flirta med fansen av den första trilogin.
Hur som helst: Hobbiten Bilbo Baggins (Martin Freeman) blir utvald av Gandalf den grå (Ian McKellen) att bli den femtonde medlemmen i ett sällskap som ska ut på ett riktigt äventyr. I en inledande sekvens får vi se hur draken Smaug ödelade de rika dvärgarnas fäste Ensamma berget och tog beslag på deras enorma skatt. Många år har nu gått och tiden är inne för att dvärgarna ska återta sitt hem. Utöver Gandalf och Bilbo består sällskapet av tretton dvärgar - Dwalin, Balin, Kíli, Fili, Dori, Nori, Ori, Óin, Glóin, Bifur, Bofur, Bombur - samt ledaren Thorin Ekensköld (Richard Armitage), krigare och dvärgprins. Bilbo som föredrar hemmets värme och lugn blir motvilligt med i sällskapet som "inbrottstjuv" och får kämpa hårt för att ge sig hän äventyret och vinna Thorins förtroende.
När filmen väl kommer igång efter 45 minuter (!) blir det äventyr på äventyr och så många dramatiska actionssekvenser att det nästan bubblar över. Det snålas inte på raffel i alla fall, men samtidigt känner jag att filmen med sin nästan tre timmar långa speltid blir aningens utdragen.
Martin Freeman är helt suverän som Bilbo. Hans komiska tajming och mycket speciella kroppsspråk är perfekt och jag kan inte ens föreställa mig någon annan skådespelare i rollen. Även Richard Armitage övertygar något enormt som Thorin. Han är helt klart den här trilogins Aragorn. I övrigt upplever jag att det är lite för många dvärgar för att alla ska framträdande platser än så länge.
Bland de återkommande skådespelarna är det svårt att inte bortse från Andy Serkis insats som Gollum. Det är en paradroll och det känns som att Gollum fått lite mer speltid än nödvändigt enbart för att Serkis gör rollen så bra.
I sin helhet känner jag en liten besvikelse när jag ser "Hobbit: En oväntad resa". Det beror nog på att jag upplever att filmen påminner för mycket om "Sagan om ringen" för i övrigt finns det inte så mycket att klaga på. Specialeffekterna är större och snyggare, och till syvende och sist är jag så fast i den här filmiska världen att jag ser förbi alla små brister. Den första trilogin var inte perfekt den heller, och jag kommer sannolikt att se om "Hobbit"-filmerna många gånger.
3D-VERSION
På bio såg jag High Framerate-versionen i 3D och det blev nästan för skarpt. Det var mycket rabalder kring Jacksons val att göra och visa filmen i 48fps då det innebar mer realism än filmisk känsla. Som allt annat handlade det om en vanesak och efter de första minuternas ovana sjönk man in i filmen och tänkte inte så mycket mer på det. Men jag upplevde att det kändes mer "kulissigt" än önskvärt.
Hemma i mitt system känns bilden mjukare och bättre och 3D:n kommer till sin rätt i de stora scenerna, som inuti dvärgarnas magnifika berg eller vättarnas bo i ett annat berg. Här det rejäla, enorma miljöer och det blir både snyggt och effektfullt.
EXTRAMATERIALET
Även om det tunga extramaterialet saknas - det sparas antagligen till den extended edition som ska komma innan nästa film - så är det som bjuds inte så snålt som man kan tro. Det korta inslaget "New Zealand: Home of Middle-Earth" är ren turistpropaganda, och visst - Nya Zeeland är fantastiskt med sin omväxlande natur. Jag skulle gärna åka tillbaka dit.
"Video blogs" låter kanske inte så upphetsande, men det är sammanlagt över två timmar bakommaterial som utan att avslöja speciellt mycket om filmerna, ger en oerhört bra bild om hur man gör en film (eller, ja, tre då) i den här skalan. Det är riktigt bra trots att det "bara" är bloggar, och absolut värt tiden det tar att se dem. Dock ska det väl sägas att dessa bloggar har gått att se på nätet successivt under 2011 och 2012, men om man inte sett dem tidigare är det hög tid att göra det.
Utöver detta finns det trailers att se. Dock ingenting från nästa film.
"Video blogs" låter kanske inte så upphetsande, men det är sammanlagt över två timmar bakommaterial som utan att avslöja speciellt mycket om filmerna, ger en oerhört bra bild om hur man gör en film (eller, ja, tre då) i den här skalan. Det är riktigt bra trots att det "bara" är bloggar, och absolut värt tiden det tar att se dem. Dock ska det väl sägas att dessa bloggar har gått att se på nätet successivt under 2011 och 2012, men om man inte sett dem tidigare är det hög tid att göra det.
Utöver detta finns det trailers att se. Dock ingenting från nästa film.
TRE SAKER
1. Jag undrar hur filmen hade blivit om Guillermo Del Toro hade stannat kvar i regissörsstolen. Han var ju tvungen att lämna projektet när det blev försenat. Även om jag tror att det hade blivit bra är jag ändå glad att Peter Jackson tog över. Det känns liksom rätt på något sätt.
2. Med svenska ögon får vi se fram emot nästa del i och med att Mikael Persbrandt dyker upp i den som björnfiguren Beorn. Han skulle varit med i denna film, men i och med att projektet växte från två filmer till tre blev delen med Beorn framflyttad.
3. Jag måste säga att jag tycker det är aningens märkligt att Gandalf får pryda omslaget till 3D-utgåvan. Dock balanseras detta upp av att själva bilden även den är i 3D. Mycket snyggt!
2. Med svenska ögon får vi se fram emot nästa del i och med att Mikael Persbrandt dyker upp i den som björnfiguren Beorn. Han skulle varit med i denna film, men i och med att projektet växte från två filmer till tre blev delen med Beorn framflyttad.
3. Jag måste säga att jag tycker det är aningens märkligt att Gandalf får pryda omslaget till 3D-utgåvan. Dock balanseras detta upp av att själva bilden även den är i 3D. Mycket snyggt!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ian McKellen (11)
Ian McKellen (11)
