Svart komedi som skriver sig själv
FILMENNär man pratar om meta så handlar det om personer som är medvetna om vilket medie de befinner sig i. Till exempel att filmkaraktärer vet att de är med i en film och ibland bryter den fjärde väggen och tilltalar publiken. "Seven Psychopaths" är någon sorts variant på en metafilm utan att egentligen vara det. Den handlar om en författare (Colin Farrell) som håller på och skriver ett filmmanus som heter "Seven Psychopaths" och filmen vi ser följer hans manus, men det är inte den film han skriver som vi ser. Förvirrande? Ja, en smula.
Kraftigt drickande Marty (Farrell) kämpar med sitt manus där han vill berätta om sju psykopater, helt ovetande om att han faktiskt befinner sig som spindeln i nätet bland en rad fullfjädrade psykopater. Hans kompis Billy (Sam Rockwell) är en. Han hjälper i sin tur en annan psykopat (Christopher Walken) med ett lurendrejeri där de kidnappar rika människors hundar för att sedan få rejäla hittelöner när de lämnar tillbaka dem. Det är dock när de kidnappar maffiapsykopaten Charlies (Woody Harrelson) shih tzu som hela helvetet brakar samman och Marty får gott om stoff till sitt manus.
Slutresultatet blir lite som en hallon-lakrits-karamell. Två smaker, två känslor. Å ena sidan är jag lite imponerad av att man kan vrida och vända på filmformatet på det här viset, vilket gör "Seven Psychopaths" till en smart historia. Å andra sidan vet jag inte riktigt om jag tycker om den. Kanske är det ett typexempel på en sådan där film som växer till sig när den fått vila lite i närminnet ett tag. Jag vet inte, det kommer att visa sig, men känslan just nu är att filmen inte är så bra som jag faktiskt vill att den ska vara.
Det är en svart komedi med gott om brutalt våld och dessutom tämligen stjärnspäckad. Omslaget menar att man kan jämföra filmen med "Pulp Fiction", och visst, om man anstränger sig lite finns det ett litet drag av Quentin Tarantino i filmen. Men bara ytterst litet och men hjälp av mycket ansträngning.
Ju mer jag tänker på filmen så börjar de positiva aspekterna komma fram. Den är kanske värd att ses om igen i framtiden i alla fall...?
Kraftigt drickande Marty (Farrell) kämpar med sitt manus där han vill berätta om sju psykopater, helt ovetande om att han faktiskt befinner sig som spindeln i nätet bland en rad fullfjädrade psykopater. Hans kompis Billy (Sam Rockwell) är en. Han hjälper i sin tur en annan psykopat (Christopher Walken) med ett lurendrejeri där de kidnappar rika människors hundar för att sedan få rejäla hittelöner när de lämnar tillbaka dem. Det är dock när de kidnappar maffiapsykopaten Charlies (Woody Harrelson) shih tzu som hela helvetet brakar samman och Marty får gott om stoff till sitt manus.
Slutresultatet blir lite som en hallon-lakrits-karamell. Två smaker, två känslor. Å ena sidan är jag lite imponerad av att man kan vrida och vända på filmformatet på det här viset, vilket gör "Seven Psychopaths" till en smart historia. Å andra sidan vet jag inte riktigt om jag tycker om den. Kanske är det ett typexempel på en sådan där film som växer till sig när den fått vila lite i närminnet ett tag. Jag vet inte, det kommer att visa sig, men känslan just nu är att filmen inte är så bra som jag faktiskt vill att den ska vara.
Det är en svart komedi med gott om brutalt våld och dessutom tämligen stjärnspäckad. Omslaget menar att man kan jämföra filmen med "Pulp Fiction", och visst, om man anstränger sig lite finns det ett litet drag av Quentin Tarantino i filmen. Men bara ytterst litet och men hjälp av mycket ansträngning.
Ju mer jag tänker på filmen så börjar de positiva aspekterna komma fram. Den är kanske värd att ses om igen i framtiden i alla fall...?
EXTRAMATERIALET
Tre kortare - och då menar jag i längder om ungefär två minuter styck - bakomfilmer rasslar igenom filmen och några av karaktärerna på det vanliga sättet. Ytterligare en i ungefär samma längd tar upp några av inspelningsplatserna. En variant på filmens trailer med katter (!) i stället för skådespelare och ett kollageklipp som blir som en liten låt avslutar alltihop på ett mer lättsamt vis.
Allt som allt är extramaterialet sett på ungefär tio minuter och ger inte speciellt mycket mervärde.
Allt som allt är extramaterialet sett på ungefär tio minuter och ger inte speciellt mycket mervärde.
TRE SAKER
1. Tom Waits spelar en av psykopaterna som beskriver sig själv som en "seriemördaremördare".
2. Filmen är skriven och regisserad av Martin McDonagh som tidigare gjort "In Bruges", och det finns ett uppenbart släktdrag mellan filmerna och då syftar jag inte enbart på att Colin Farrell är med i båda.
3. Missa inte bonusscenen bland eftertexterna. Å andra sidan är det svårt att missa den då den kommer nästan direkt.
2. Filmen är skriven och regisserad av Martin McDonagh som tidigare gjort "In Bruges", och det finns ett uppenbart släktdrag mellan filmerna och då syftar jag inte enbart på att Colin Farrell är med i båda.
3. Missa inte bonusscenen bland eftertexterna. Å andra sidan är det svårt att missa den då den kommer nästan direkt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michael Pitt (5)
Michael Pitt (5)
