Den onödiga dockan
FILMENI väntan på "The Conjuring 2: The Enfield Poltergeist" repriseras den lilla prologen från "The Conjuring" och utökas till "Annabelle", en skräckfilm med en besatt docka i fokus. "The Conjuring" hyllades av många, men inte fullt ut av mig som tyckte att den bjöd på "samma gamla vanliga spökerier" som man sett många gånger tidigare. Biten med dockan Annabelle berörde jag inte ens i recensionen eftersom det var det minst intressanta i filmen, och nu har det blivit en spin-off av det hela...
Filmen utspelar sig 1970. Det unga paret John och Mia Gordon (Ward Horton, Annabelle Wallis) väntar sitt första barn och förbereder sig efter bästa förmåga. John är gullig och varsam mot sin känsliga fru och ger henne en present, en stor docka som kompletterar hennes samling. En natt vaknar Mia av att det låter konstigt hos grannen. Hon ber John se efter vad det är och när han upptäcker att grannarna mördats hinner Mia knappt ringa polisen innan mördarna attackerar henne. Det är grannens dotter Annabelle och hennes kille som tappat fattningen totalt, och polisen är snabbt på plats för att oskadliggöra dem men det droppar lite blod från Annabelle på den nya dockan och i och med det blir den besatt.
Ja, jag väljer att pausa lite i plottbeskrivningen här eftersom vi börjar närma oss "Den onda dockan"-nivå på storyn här. Lyckligtvis blir inte dockan Annabelle någon blodtörstig, one-liner-levererande leksak utan är bara en grotesk tingest som blivit kanal för en demon som vill ha en själ. Som om den nivån är bättre...
Mia och John får sitt barn, men väljer att flytta ifrån huset. Det finns för många dåliga minnen där. Men sen så enkelt går det förstås inte att fly från en demon, och snart kommer mörkret allt närmare och närmare.
Så värst läskigt blir det inte. Det är dock ett par scener som får min puls att öka lite, vilket mest handlar om att filmmakarna vet vilka knappar de ska trycka på snarare än att de levererar bra skräck. För mig känns filmen onödig. Varianter av storyn har gjorts många gånger tidigare och som jag konstaterade i inledningen av min text är det det minst intressanta i "The Conjuring" som blivit stoff till en spin-off. Onödigt som sagt, och "Annabelle" är ingen skräckfilm som kommer att gå till historien.
Filmen utspelar sig 1970. Det unga paret John och Mia Gordon (Ward Horton, Annabelle Wallis) väntar sitt första barn och förbereder sig efter bästa förmåga. John är gullig och varsam mot sin känsliga fru och ger henne en present, en stor docka som kompletterar hennes samling. En natt vaknar Mia av att det låter konstigt hos grannen. Hon ber John se efter vad det är och när han upptäcker att grannarna mördats hinner Mia knappt ringa polisen innan mördarna attackerar henne. Det är grannens dotter Annabelle och hennes kille som tappat fattningen totalt, och polisen är snabbt på plats för att oskadliggöra dem men det droppar lite blod från Annabelle på den nya dockan och i och med det blir den besatt.
Ja, jag väljer att pausa lite i plottbeskrivningen här eftersom vi börjar närma oss "Den onda dockan"-nivå på storyn här. Lyckligtvis blir inte dockan Annabelle någon blodtörstig, one-liner-levererande leksak utan är bara en grotesk tingest som blivit kanal för en demon som vill ha en själ. Som om den nivån är bättre...
Mia och John får sitt barn, men väljer att flytta ifrån huset. Det finns för många dåliga minnen där. Men sen så enkelt går det förstås inte att fly från en demon, och snart kommer mörkret allt närmare och närmare.
Så värst läskigt blir det inte. Det är dock ett par scener som får min puls att öka lite, vilket mest handlar om att filmmakarna vet vilka knappar de ska trycka på snarare än att de levererar bra skräck. För mig känns filmen onödig. Varianter av storyn har gjorts många gånger tidigare och som jag konstaterade i inledningen av min text är det det minst intressanta i "The Conjuring" som blivit stoff till en spin-off. Onödigt som sagt, och "Annabelle" är ingen skräckfilm som kommer att gå till historien.
EXTRAMATERIALET
Fyra korta bakomfilmer, runt 20 minuter sammanlagt, bjuder på lite allmänna tittar på filmen. Lite om bakgrundshistorien och lite om designen. Mest intressant blir det när det fokuseras på filmens home invasion-scen som de valde att göra som en lång tagning. Det blev riktigt bra och intimt på det obehagliga viset. Det är även kul att få se en karaktär bli sminkad till kolsvart demon. Där har vi höjdpunkterna i bakomfilmerna.
Ytterligare 20 minuter, den här gången med bortklippt material, rundar av det hela, och här kan man framför allt notera en helt bortklippt karaktär, nämligen en lite lätt obehaglig vaktmästare som dyker upp då och då.
Ytterligare 20 minuter, den här gången med bortklippt material, rundar av det hela, och här kan man framför allt notera en helt bortklippt karaktär, nämligen en lite lätt obehaglig vaktmästare som dyker upp då och då.
TRE SAKER
1. Precis som "The Conjuring" är löst baserade på verkliga händelser, är även "Annabelle" det. Det operativa ordet är "löst". Den riktiga Annabelle-dockan är en trasdocka, inte en porslinsdocka som i filmen, och bevaras nu i Ed och Lorraine Warrens "Occult Museum" i Monroe, Connecticut. Så här ser den falska och riktiga dockan ut.
2. Den finns en referens till "Den onda dockan"-franchisen och det är att på en byggnad står det "Barclay" stort, och det är ju namnet på familjen som råkar ut för Chucky. En annan koppling är att denna films regissör, John R. Leonetti, var filmfotograf på "Den onda dockan 3".
3. Det finns även referenser till "Rosemary's Baby" som har en liknande plott. Referensen består här genom att paret i "Annabelle" heter Mia och John och i "Rosemary's Baby" spelades paret av Mia Farrow och John Cassavetes. För övrigt tycker jag att det är lite komiskt att skådespelaren som spelar Mia i "Annabelle" heter Annabelle i verkligheten...
2. Den finns en referens till "Den onda dockan"-franchisen och det är att på en byggnad står det "Barclay" stort, och det är ju namnet på familjen som råkar ut för Chucky. En annan koppling är att denna films regissör, John R. Leonetti, var filmfotograf på "Den onda dockan 3".
3. Det finns även referenser till "Rosemary's Baby" som har en liknande plott. Referensen består här genom att paret i "Annabelle" heter Mia och John och i "Rosemary's Baby" spelades paret av Mia Farrow och John Cassavetes. För övrigt tycker jag att det är lite komiskt att skådespelaren som spelar Mia i "Annabelle" heter Annabelle i verkligheten...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Annabelle Wallis (8)
Annabelle Wallis (8)
