Panik, obehag och äckel i lyckad tolkning
FILMEN"Geralds lek" är en av Stephen Kings mindre kända romaner. Den kom i original ("Gerald's Game") 1992 mellan "Needful Things" ("Köplust") och "Dolores Claiborne" som båda filmades ganska tätt inpå utgivningarna. "Geralds lek" blev liksom över och har sedan dess varit i skymundan, med undantag för lite snack för 15-20 år sedan då det ryktades om att King själv var sugen på att ta upp sin skakiga regikarriär och göra filmen. Så blev det lyckligtvis inte, och nu när filmen kommer är det en riktigt bra filmatisering som är mycket trogen sin skrivna förlaga.
Jessie (Carla Gugino) och hennes man Gerald (Bruce Greenwood) har ett äktenskap som knakar i fogarna. I ett sista försök att rädda det reser de iväg över en helg till sitt sommarhus, långt från civilisation och grannar. Här ska de prata - och ligga. Gerald har nämligen plockat med sig ett par handklovar som ska pigga upp samlivet en smula. Jessie är kanske inte helt överlycklig för den planerade leken, men är ändå så pass medgörlig att hon ställer upp. Knappt hinner de komma igång innan det går överstyr och lekens innehåll blir för mycket för henne och hon säger ifrån. Samtidigt får Gerald en hjärtattack och kollapsar ovanpå henne - död.
Paniken är ett faktum: Jessie sitter fast i sänggaveln utan någon som helst möjlighet att komma loss och har dessutom sin döda man liggande på golvet framför sig, och för att göra det hela värre har en herrelös hund tagit sig in i huset och börjar kalasa på liket. Om inte det är anledning nog till att tappa förståndet så vet jag inte vad som är det. Och det är väl ungefär vad som händer - Jessie hallucinerar fram en version av Gerald och sig själv så att hon dels kan ha det snack som de skulle ha och dels få hjälp att tänka rationellt i situationen. Hur ska hon överleva? Det är ingen som har en anledning att komma till stugan inom en överskådlig framtid och tiden är knapp. För i mörkret ruvar ondskan. Dels i form av hemska minnen från barndomen, minnen som pressats tillbaka allt för länge, och dels i form av ett tvättäkta monster, den hemska Månskensmannen som likt självaste Döden står och väntar på sin tid.
"Geralds lek" är å ena sidan en psykologisk thriller om vad som händer inom en pressad person när paniken tar över förståndet. Men det är å andra sidan en skräckinjagande historia om det som döljs i mörkret, och som grädde på moset finns det en vidrig body horror scen som oundvikligen - tyvärr - fastnar på näthinnan...
Jag läste boken när den kom ut på svenska 1994 och har inte haft anledning eller tid att läsa om den sedan dess. Inte för att jag upplevde den som dålig utan för att King är en oerhört produktiv författare som hela tiden spottar ur sig nytt. Något som jag kom ihåg från läsningen var att historien kändes komplex. Mycket handlar om en inre monolog hos huvudpersonen som gestaltas av ett antal olika karaktärer. Här har det skalats ned till versioner av Jessie och Gerald vilket är mycket mer hanterbart och som även ger de båda skådespelarna utrymme att verkligen spela ut i ett brett register. Det är riktigt bra och både Gugino och Greenwood är skådespelare jag haft ett bra öga till tidigare och de gör lysande insatser, framförallt Gugino som har en komplicerad roll.
Som enormt Stephen King-fan är det väldigt svårt för mig att se filmatiseringarna av hans romaner och noveller som enbart filmer och automatiskt väger jag in hur väl de förhåller sig till sin skrivna förlaga. I det här fallet är det full pott på den biten - med några små justeringar följer filmen boken i princip till punkt och pricka och det gläder mig, precis som det gläder mig att en tidigare ofilmad historia nu blivit en riktigt bra film. "Geralds lek" kan initialt verka vara en ensidig skräckis men när filmen väl går i mål knyts säcken ihop på ett riktigt tjusigt sätt. Mycket bra!
Jessie (Carla Gugino) och hennes man Gerald (Bruce Greenwood) har ett äktenskap som knakar i fogarna. I ett sista försök att rädda det reser de iväg över en helg till sitt sommarhus, långt från civilisation och grannar. Här ska de prata - och ligga. Gerald har nämligen plockat med sig ett par handklovar som ska pigga upp samlivet en smula. Jessie är kanske inte helt överlycklig för den planerade leken, men är ändå så pass medgörlig att hon ställer upp. Knappt hinner de komma igång innan det går överstyr och lekens innehåll blir för mycket för henne och hon säger ifrån. Samtidigt får Gerald en hjärtattack och kollapsar ovanpå henne - död.
Paniken är ett faktum: Jessie sitter fast i sänggaveln utan någon som helst möjlighet att komma loss och har dessutom sin döda man liggande på golvet framför sig, och för att göra det hela värre har en herrelös hund tagit sig in i huset och börjar kalasa på liket. Om inte det är anledning nog till att tappa förståndet så vet jag inte vad som är det. Och det är väl ungefär vad som händer - Jessie hallucinerar fram en version av Gerald och sig själv så att hon dels kan ha det snack som de skulle ha och dels få hjälp att tänka rationellt i situationen. Hur ska hon överleva? Det är ingen som har en anledning att komma till stugan inom en överskådlig framtid och tiden är knapp. För i mörkret ruvar ondskan. Dels i form av hemska minnen från barndomen, minnen som pressats tillbaka allt för länge, och dels i form av ett tvättäkta monster, den hemska Månskensmannen som likt självaste Döden står och väntar på sin tid.
"Geralds lek" är å ena sidan en psykologisk thriller om vad som händer inom en pressad person när paniken tar över förståndet. Men det är å andra sidan en skräckinjagande historia om det som döljs i mörkret, och som grädde på moset finns det en vidrig body horror scen som oundvikligen - tyvärr - fastnar på näthinnan...
Jag läste boken när den kom ut på svenska 1994 och har inte haft anledning eller tid att läsa om den sedan dess. Inte för att jag upplevde den som dålig utan för att King är en oerhört produktiv författare som hela tiden spottar ur sig nytt. Något som jag kom ihåg från läsningen var att historien kändes komplex. Mycket handlar om en inre monolog hos huvudpersonen som gestaltas av ett antal olika karaktärer. Här har det skalats ned till versioner av Jessie och Gerald vilket är mycket mer hanterbart och som även ger de båda skådespelarna utrymme att verkligen spela ut i ett brett register. Det är riktigt bra och både Gugino och Greenwood är skådespelare jag haft ett bra öga till tidigare och de gör lysande insatser, framförallt Gugino som har en komplicerad roll.
Som enormt Stephen King-fan är det väldigt svårt för mig att se filmatiseringarna av hans romaner och noveller som enbart filmer och automatiskt väger jag in hur väl de förhåller sig till sin skrivna förlaga. I det här fallet är det full pott på den biten - med några små justeringar följer filmen boken i princip till punkt och pricka och det gläder mig, precis som det gläder mig att en tidigare ofilmad historia nu blivit en riktigt bra film. "Geralds lek" kan initialt verka vara en ensidig skräckis men när filmen väl går i mål knyts säcken ihop på ett riktigt tjusigt sätt. Mycket bra!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissören Mike Flanagan har tidigare varit inblandad i skräckfilmer som "Oculus", "Hush" och "Ouija - Origin of Evil".
2. Mike Flanagan och hans manusmedförfattare Jeff Howard flirtar med Kingfansen genom att smyga in små påskägg. Till att börja med kallas hunden skämtsamt för "Cujo" (vilket numera är ett återkommande popkulturellt skämt). Vidare kallar Jessie Månskensmannens väska för en "bag of bones", som är namnet på en annan King-roman (i Sverige översatt som "Benrangel"), och sist men "påskäggigast" av allt säger Gerald frasen "All things serve the beam", vilket är en referens till "The Dark Tower"-världen. Det finns även fler att upptäcka.
3. "Geralds lek" är den första av två Stephen King-filmatiseringar som produceras av Netflix 2017. Det finns dock inga kopplingar mellan denna film och den andra, "1922", utan det är bara i grund och botten samma bolag som betalar för produktionen.
2. Mike Flanagan och hans manusmedförfattare Jeff Howard flirtar med Kingfansen genom att smyga in små påskägg. Till att börja med kallas hunden skämtsamt för "Cujo" (vilket numera är ett återkommande popkulturellt skämt). Vidare kallar Jessie Månskensmannens väska för en "bag of bones", som är namnet på en annan King-roman (i Sverige översatt som "Benrangel"), och sist men "påskäggigast" av allt säger Gerald frasen "All things serve the beam", vilket är en referens till "The Dark Tower"-världen. Det finns även fler att upptäcka.
3. "Geralds lek" är den första av två Stephen King-filmatiseringar som produceras av Netflix 2017. Det finns dock inga kopplingar mellan denna film och den andra, "1922", utan det är bara i grund och botten samma bolag som betalar för produktionen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
Carla Gugino (17)
Carla Gugino (17)
