Ett beklämmande felskär till uppföljaren
FILMEN"Kingsman: The Secret Service" var en actionpackad historia om hur den streetsmarta och småkriminella Eggsy (Taron Egerton) värvades till en hemlig agentorganisation av det gentlemannamässiga slaget och slutligen hamnade i ett rädda världen-äventyr som innefattade en svensk prinsessa (Hanna Alström) och en riktigt usel skurk (Samuel L. Jackson).
När vi nu återvänder till denna Matthew Vaugn-regisserade värld har Eggsy tagit över agenttiteln Galahad från sin mentor (Colin Firth) som brutalt mördades av ovan nämnda usla skurk, och han är tillsammans med den svenska prinsessan Tilde. Det börjar dock - ungefär som uppföljare till actionfilmer brukar göra - med en vansinnigt rafflande sekvens där där Eggsy slåss i en Kingsman-taxi mot sin gamla agentskolekompis-som-blivit-skurk Charlie (Edward Holcroft), nu utrustad med en högteknologisk cyborgarm.
Eggsy klarar sig ur rafflet men attacken kan spåras till en organisation som heter The Golden Circle, en knarkkartell ledd av överdrivna och iskalla Poppy (Julianne Moore). Även om attacken misslyckades, så gjorde den inte det, då Charlies arm lyckas hacka sig in i Kingsmans innersta system. När Eggsy för första gången får träffa svenska kungen (Björn Granath) och drottningen (Lena Endre) sätter Poppy in en riktig dödsstöt och utplånar samtliga Kingsman-agenter och ledaren Arthur, förutom Eggsy och den tekniska magikern Merlin (Mark Strong).
Det finns ingen tid till att sörja kollegor, men väl ett protokoll för en situation som denna. En whiskeyflaska tar dem till USA där en amerikansk motsvarighet till Kingsman finns, Statesman, och av någon lustig anledning har de en livs levande original-Galahad med minnesförlust i sin ägo. Om Eggsy och Merlin bara kan få honom att minnas kan de gemensamt med sina amerikanska kollegor ta sig an det världsomspännande hotet från The Golden Circle.
Denna andra "Kingsman"-film lyckas inte förvalta filmseriens arv speciellt bra, om det nu finns ett sådant. På något sätt känns det som filmskaparna tolkat första filmens framgång som en kultförklaring, för det är liksom mer av allt på ett ganska klumpigt vis. Till att börja med är filmen alldeles för lång men en speltid på 140 minuter, och då var den första klippningen groteska tre timmar och fyrtio minuter. Hur tänkte man där?
Julianne Moores skurk är långt ifrån lika usel som Jacksons läspande hiphopfarbror sist, men är en serietidningsöverdriven galenpanna. Det är visserligen helt i sin ordning då "Kingsman" har en tecknad förlaga och Moore säger sig ha inspirerats till sin gestaltning av Gene Hackmans klassiska insatser som Lex Luthor. Jag tycker faktiskt att det fungerar bra, men det finns andra problem med filmen.
Som alla sexuella syftningar som nästan gått för långt. I den första filmen utlovade prinsessan Tilde en speciell belöning till Eggsy om han räddade världen - något som kändes minst sagt oväntat när det sas i filmen, och det görs referenser till det även här, men det är en scen där Eggsy ska sätta en minimal spårningssändare i en slemhinna på en ung kvinna som jag reagerar mest på här. Det är i princip bara millimeter från att bli renodlad porr och det känns mest fel. Ett sådant där klassiskt exempel på att en uppföljare måste vara större och värre än sin föregångare, något som oftast bara landar i ett helhetsmisslyckande.
Filmens största problem är att storyn gör sig av med nästan alla Kingsman-agenter på en gång och utplånar därmed det unika med gentlemannahjältar, något som de amerikanska cowboyagenterna inte alls matchar. Nu ska jag i och för sig inte påstå att vi i den första filmen såg speciellt många fler agenter än de som är med här, men det amerikanska tillägget - trots skådespelare som Jeff Bridges, Channing Tatum, Halle Berry och Pedro Pascal - gör filmen mindre intressant. Fast med tanke på att original-Galahad inte dog kanske några av de förolyckade i denna film återvänder från de döda nästa gång.
För det blir mer, och då får man hoppas att tyglarna hålls igen lite och det blir lite mer som i första filmen. Gränsen till att bli agentparodi à la "Austin Powers" är mycket nära och jag tror inte att det är där "Kingsman"-franchisen vill vara.
När vi nu återvänder till denna Matthew Vaugn-regisserade värld har Eggsy tagit över agenttiteln Galahad från sin mentor (Colin Firth) som brutalt mördades av ovan nämnda usla skurk, och han är tillsammans med den svenska prinsessan Tilde. Det börjar dock - ungefär som uppföljare till actionfilmer brukar göra - med en vansinnigt rafflande sekvens där där Eggsy slåss i en Kingsman-taxi mot sin gamla agentskolekompis-som-blivit-skurk Charlie (Edward Holcroft), nu utrustad med en högteknologisk cyborgarm.
Eggsy klarar sig ur rafflet men attacken kan spåras till en organisation som heter The Golden Circle, en knarkkartell ledd av överdrivna och iskalla Poppy (Julianne Moore). Även om attacken misslyckades, så gjorde den inte det, då Charlies arm lyckas hacka sig in i Kingsmans innersta system. När Eggsy för första gången får träffa svenska kungen (Björn Granath) och drottningen (Lena Endre) sätter Poppy in en riktig dödsstöt och utplånar samtliga Kingsman-agenter och ledaren Arthur, förutom Eggsy och den tekniska magikern Merlin (Mark Strong).
Det finns ingen tid till att sörja kollegor, men väl ett protokoll för en situation som denna. En whiskeyflaska tar dem till USA där en amerikansk motsvarighet till Kingsman finns, Statesman, och av någon lustig anledning har de en livs levande original-Galahad med minnesförlust i sin ägo. Om Eggsy och Merlin bara kan få honom att minnas kan de gemensamt med sina amerikanska kollegor ta sig an det världsomspännande hotet från The Golden Circle.
Denna andra "Kingsman"-film lyckas inte förvalta filmseriens arv speciellt bra, om det nu finns ett sådant. På något sätt känns det som filmskaparna tolkat första filmens framgång som en kultförklaring, för det är liksom mer av allt på ett ganska klumpigt vis. Till att börja med är filmen alldeles för lång men en speltid på 140 minuter, och då var den första klippningen groteska tre timmar och fyrtio minuter. Hur tänkte man där?
Julianne Moores skurk är långt ifrån lika usel som Jacksons läspande hiphopfarbror sist, men är en serietidningsöverdriven galenpanna. Det är visserligen helt i sin ordning då "Kingsman" har en tecknad förlaga och Moore säger sig ha inspirerats till sin gestaltning av Gene Hackmans klassiska insatser som Lex Luthor. Jag tycker faktiskt att det fungerar bra, men det finns andra problem med filmen.
Som alla sexuella syftningar som nästan gått för långt. I den första filmen utlovade prinsessan Tilde en speciell belöning till Eggsy om han räddade världen - något som kändes minst sagt oväntat när det sas i filmen, och det görs referenser till det även här, men det är en scen där Eggsy ska sätta en minimal spårningssändare i en slemhinna på en ung kvinna som jag reagerar mest på här. Det är i princip bara millimeter från att bli renodlad porr och det känns mest fel. Ett sådant där klassiskt exempel på att en uppföljare måste vara större och värre än sin föregångare, något som oftast bara landar i ett helhetsmisslyckande.
Filmens största problem är att storyn gör sig av med nästan alla Kingsman-agenter på en gång och utplånar därmed det unika med gentlemannahjältar, något som de amerikanska cowboyagenterna inte alls matchar. Nu ska jag i och för sig inte påstå att vi i den första filmen såg speciellt många fler agenter än de som är med här, men det amerikanska tillägget - trots skådespelare som Jeff Bridges, Channing Tatum, Halle Berry och Pedro Pascal - gör filmen mindre intressant. Fast med tanke på att original-Galahad inte dog kanske några av de förolyckade i denna film återvänder från de döda nästa gång.
För det blir mer, och då får man hoppas att tyglarna hålls igen lite och det blir lite mer som i första filmen. Gränsen till att bli agentparodi à la "Austin Powers" är mycket nära och jag tror inte att det är där "Kingsman"-franchisen vill vara.
EXTRAMATERIALET
Filmens elefantsjuka drabbar även extramaterialet där bakomfilmen "Kingsman: Inside the Golden Circle" klockar in på två timmar. Det är dock en minst sagt heltäckande bakomfilm som får med allt från de första idéerna till filmen till slutmixen. Mest intressant är partierna som handlar om stunts och specialeffekter, vilket spiller över i den separata kvartslånga titten på den inledande actionsekvensen i taxin.
Men två timmar är lite mastigt och det långa partiet där skådespelarna introduceras kan man med fördel snabbspola sig igenom eftersom det är det vanliga kärleksströsslandet om hur härliga och bra alla är som personer och/eller kollegor.
Utöver detta finns ett arkiv med lite bilder.
Men två timmar är lite mastigt och det långa partiet där skådespelarna introduceras kan man med fördel snabbspola sig igenom eftersom det är det vanliga kärleksströsslandet om hur härliga och bra alla är som personer och/eller kollegor.
Utöver detta finns ett arkiv med lite bilder.
TRE SAKER
1. Det har redan pratats om en "Statesman"-spin-off efter nästa film. Hurra.
2. En ganska kul bit i filmen handlar om att Poppy rövat bort Elton John för att ha som underhållare i sitt skurkkomplex. Det är inledningsvis kul, men som det mesta i filmen dras skämtet lite för långt. Dock är det underhållande att se Elton John bjuda på sig själv.
3. Filmen blev Björn Granaths sista. Han är riktigt kul som svensk kung, men varför man tvunget använde sig av Lena Endre i en repliklös roll förbryllar mig. Snacka om att underutnyttja skådespelerskan. Jag hoppats att det skulle finnas några bortklippta scener som visade att Endre kan prata, men det finns inga. Jag utgår från att hon haft någon replik i alla fall.
2. En ganska kul bit i filmen handlar om att Poppy rövat bort Elton John för att ha som underhållare i sitt skurkkomplex. Det är inledningsvis kul, men som det mesta i filmen dras skämtet lite för långt. Dock är det underhållande att se Elton John bjuda på sig själv.
3. Filmen blev Björn Granaths sista. Han är riktigt kul som svensk kung, men varför man tvunget använde sig av Lena Endre i en repliklös roll förbryllar mig. Snacka om att underutnyttja skådespelerskan. Jag hoppats att det skulle finnas några bortklippta scener som visade att Endre kan prata, men det finns inga. Jag utgår från att hon haft någon replik i alla fall.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Taron Egerton (4)
Taron Egerton (4)
