Verhoevens bästa på femton år
FILMENPaul Verhoeven är med sin första film på sex år tillbaka i Holland, där han inledde sin mångsidiga karriär. De senaste 20 åren har han tillbringat i Hollywood, där han regisserat allt från klassiker och publikframgångar som "Robocop", "Total recall" och "Basic instinct", till rent skräp som "Showgirls". "Starship Troopers" från 1997, en underhållande, måhända ojämn men i slutänden underskattad science fiction-satir, är hans i mitt tycke sista bra rulle. Tills nu då, för "Black book" sopar banan med allt han gjort sen Sharon Stone flashade muffen 1992.
"Black book" utspelas i Holland under andra världskrigets sista dagar, men är i högre grad en thriller än en krigsfilm. Detta är andra gången Verhoeven tacklar sitt hemlands inblandning i kriget, och precis som i "Soldier of orange" från 1977 ligger fokus här på den holländska motståndsrörelsen. Förståeligt, då Nederländernas direkta inblandning i kriget var kortvarig, de kapitulerade för tyskarna på bara några dagar.
I filmens centrum står Rachel, spelad av Carice van Houten. Hon är av judisk börd, och har oturen att få se hela sin familj skjutas ihjäl under ett flyktförsök. Hon överlever och ansluter sig till en underjordisk motståndsgrupp, som snabbt ger henne i uppdrag att förföra en nazi-officer vid namn Müntze (Sebastian Koch) i syfte att tillskansa sig information om fiendens planer.
Problem uppstår när Rachel blir förälskad i sitt offer, och hennes dubbelspel blir allt svårare att upprätthålla. Dessutom är allt inte vad det verkar vara i motståndsgruppen, som kanske eller kanske inte innehåller en eller flera nazistmedlöpare.
Filmens plot är väldigt invecklad, och en ny twist verkar lura bakom varje hörn. Det är tur att Verhoeven har haft goda möjligheter att öva på detta med exempelvis "Total recall" och "Basic instinct", för "Black book" blir aldrig rörig eller osammanhängande. Men är man som jag totalt dyslektisk när det kommer till personnamn kan filmen bli något av en utmaning. Spännande är det i alla fall.
Men den största förtjänsten ligger i den moraliska komplexitet som "Black book" besitter. Jag skulle vilja påstå att detta är en modig film. Istället för att på sedvanligt manér måla världskrigets duk i endast svart och vitt, ger Verhoeven, som också varit med och skrivit manus, de flesta karaktärer ett brett moraliskt spektrum. Filmen får på så sätt ett enormt liv och en oförutsägbarhet som annars hade varit ouppnåelig.
Intressantast blir det när de nazisterna i filmens slutskede kapitulerar, och de allierade marscherar in i Holland. För landet som helhet är detta naturligtvis en seger, men för hjältinnan och många av hennes landsmän innebär det en katastrof. Människor som av olika anledningar samarbetat med nazisterna, må det vara av rädsla, egenintresse, girighet eller överlevnad, behandlas som djur när segrarna visar sig från sin allra sämsta sida. Det är inte ofta jag sett det här i en andra världskrigsfilm, och jag kan tänka mig att ämnet är tämligen kontroversiellt i Holland.
Vi kan aldrig vara säkra på att motståndsmännen är filmens hjältar, lika lite som att samtliga nazister är genomonda skurkar. Andra moraliska dilemman jag inte sett i en spelfilm förut ges också utrymme, som när motståndrörelsen diskuter om det är viktigast att försöka rädda livet på holländare eller judar. Filmens styrka är att den aldrig väljer sida, utan låter tittaren göra sina egna moraliska ställningstaganden. "Black book" är en film du kommer fundera på långt efter att eftertexterna rullat.
"Black book" utspelas i Holland under andra världskrigets sista dagar, men är i högre grad en thriller än en krigsfilm. Detta är andra gången Verhoeven tacklar sitt hemlands inblandning i kriget, och precis som i "Soldier of orange" från 1977 ligger fokus här på den holländska motståndsrörelsen. Förståeligt, då Nederländernas direkta inblandning i kriget var kortvarig, de kapitulerade för tyskarna på bara några dagar.
I filmens centrum står Rachel, spelad av Carice van Houten. Hon är av judisk börd, och har oturen att få se hela sin familj skjutas ihjäl under ett flyktförsök. Hon överlever och ansluter sig till en underjordisk motståndsgrupp, som snabbt ger henne i uppdrag att förföra en nazi-officer vid namn Müntze (Sebastian Koch) i syfte att tillskansa sig information om fiendens planer.
Problem uppstår när Rachel blir förälskad i sitt offer, och hennes dubbelspel blir allt svårare att upprätthålla. Dessutom är allt inte vad det verkar vara i motståndsgruppen, som kanske eller kanske inte innehåller en eller flera nazistmedlöpare.
Filmens plot är väldigt invecklad, och en ny twist verkar lura bakom varje hörn. Det är tur att Verhoeven har haft goda möjligheter att öva på detta med exempelvis "Total recall" och "Basic instinct", för "Black book" blir aldrig rörig eller osammanhängande. Men är man som jag totalt dyslektisk när det kommer till personnamn kan filmen bli något av en utmaning. Spännande är det i alla fall.
Men den största förtjänsten ligger i den moraliska komplexitet som "Black book" besitter. Jag skulle vilja påstå att detta är en modig film. Istället för att på sedvanligt manér måla världskrigets duk i endast svart och vitt, ger Verhoeven, som också varit med och skrivit manus, de flesta karaktärer ett brett moraliskt spektrum. Filmen får på så sätt ett enormt liv och en oförutsägbarhet som annars hade varit ouppnåelig.
Intressantast blir det när de nazisterna i filmens slutskede kapitulerar, och de allierade marscherar in i Holland. För landet som helhet är detta naturligtvis en seger, men för hjältinnan och många av hennes landsmän innebär det en katastrof. Människor som av olika anledningar samarbetat med nazisterna, må det vara av rädsla, egenintresse, girighet eller överlevnad, behandlas som djur när segrarna visar sig från sin allra sämsta sida. Det är inte ofta jag sett det här i en andra världskrigsfilm, och jag kan tänka mig att ämnet är tämligen kontroversiellt i Holland.
Vi kan aldrig vara säkra på att motståndsmännen är filmens hjältar, lika lite som att samtliga nazister är genomonda skurkar. Andra moraliska dilemman jag inte sett i en spelfilm förut ges också utrymme, som när motståndrörelsen diskuter om det är viktigast att försöka rädda livet på holländare eller judar. Filmens styrka är att den aldrig väljer sida, utan låter tittaren göra sina egna moraliska ställningstaganden. "Black book" är en film du kommer fundera på långt efter att eftertexterna rullat.
EXTRAMATERIALET
Obefintligt, tyvärr. Jag hade hoppat högt av glädje om vi fått ett kommentarspår av Verhoeven, då karln lider av kronisk mundiarré och alltid har något intressant att säga om sina alster.
TRE SAKER
1. Idén till filmen föddes redan under arbetet med "Soldier of orange" på 70-talet. Manuset har filats på ända sen dess.
2. Budget: 16 miljoner Euro. Detta gör "Black book" till den dyraste holländska filmen hittils.
3. Verhoevens nästa projekt är... "The Thomas Crown affair 2", som nu befinner sig i förproduktionsfasen. Valet av Verhoeven som regissör till en dylik film förefaller något udda, men det ska bli intressant att se vad resultatet blir.
2. Budget: 16 miljoner Euro. Detta gör "Black book" till den dyraste holländska filmen hittils.
3. Verhoevens nästa projekt är... "The Thomas Crown affair 2", som nu befinner sig i förproduktionsfasen. Valet av Verhoeven som regissör till en dylik film förefaller något udda, men det ska bli intressant att se vad resultatet blir.
JOEL FORNBRANT (2007-11-22)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Carice van Houten (8)
Carice van Houten (8)
