Ensam hemma i Alberquerque
FILMENMed två av de senaste två decenniernas bästa tv-serier i bagaget ("Breaking Bad"/"Better Call Saul") var det klart spännande redan på ett tidigt stadium vad skaparen Vince Gilligan skulle hitta på härnäst. Det blev "Pluribus", en serie som kanske inte riktigt är samma fullträff efter bara en säsong, men som under alla omständigheter är ett originellt och välskrivet tv-drama.
Nog känner man igen sig. Vince Gilligan har en berättarstil i både rytm och bild som gör att "Pluribus" placerar sig i samma kreativa universum utan att för den delen vara relaterad på något annat vis. Den utspelar sig visserligen i Alberquerque, precis som Gilligans tidigare serier och den har Rhea Seehorn i huvudrollen. Hon gjorde ju även en väldigt betydande roll i "Better Call Saul" så det är ingen överraskning att Gilligan skrev rollen för henne.
Seehorn spelar romantasy-författaren Carol Sturka som producerar en väldigt populär romanserie med trogna fans över hela världen. Bakom den glassiga fasaden är Carol bitter, cynisk och pessimistisk och det är bara rena turen att hon har en fru/manager, Helen (Miriam Shor), som orkar med henne.
Allt är frid och fröjd tills det plötsligt inte är det. Ett utomjordiskt virus som påverkar och förändrar människans RNA har spridit sig över hela världen och plötsligt slås alla människor ihop till ett gemensamt vi, en kollektiv intelligens där alla delar samma fredliga och nöjda inställning. Endast en handfull människor är immuna mot denna "förening" och en av dem är så klart Carol. Hon är väldigt ensam kvar i en värld där alla andra vill hennes bästa och att även hon ska förenas med dem. Men det vill förstås inte Carol. Hon vill vända tillbaka alla.
Så småningom får hon kontakt med andra immuna men de vill inte veta av henne. Den enda som slutligen ställer sig på hennes sida är en ännu bittrare man i Paraguay, Manousos Oviedo (Carlos-Manuel Vesga) som tar del av all den information Carol får fram om "de andra" och beslutar sig för att ta sig till Alberquerque så att de gemensamt kan göra något.
Det är som sagt en väldigt originell serie. Det är ytterst få skådespelare som har avgörande roller men väldigt många som utgör mänsklighetens vi. Utöver Carol och Manousos är en framträdande immun Koumba Diabaté (Samba Schutte) som till skillnad från de övriga verkligen ser till att leva livet till fullo, och för att "de andra" ska ha en röst har de valt ut Zosia (Karolina Wydra) till Carol då hon har fysiska likheter med Carols manliga romanhjälte. Mer än så behövs tydligen inte.
Det är något speciellt med ett upplägg där världens mest miserabla människa är den enda som är kvar. Carol är visserligen tillräckligt skärpt och klurig för att reda sig i situationen, men det finns även stunder där hennes inställning ligger henne i fatet. Bland annat orsakar hennes raseriutbrott kollektiva anfall hos "de andra" där en konsekvens blir att väldigt många dör, vilket är en tung sak att behöva bära.
Vince Gilligan har även i sina tidigare serier mellan varven sugit lite på sina historier och låtit de få ta tid och inte snabbt rassla igenom berättelsen. "Pluribus" går långsamt framåt hela tiden och är möjligen inget för stressade människor, men ger man de sin tid är det värt det. Och fortsättning följer, men det kan nog ta några år innan en andra säsong finns att se. Gilligan har meddelat att han inte har någon brådska med att få ut den, vilket Stephen King kommenterade på X: "Understood, but hey, Vince, if you're listening: I'm not getting any younger". Vi får se om kungens ord har någon makt i detta fall.
Nog känner man igen sig. Vince Gilligan har en berättarstil i både rytm och bild som gör att "Pluribus" placerar sig i samma kreativa universum utan att för den delen vara relaterad på något annat vis. Den utspelar sig visserligen i Alberquerque, precis som Gilligans tidigare serier och den har Rhea Seehorn i huvudrollen. Hon gjorde ju även en väldigt betydande roll i "Better Call Saul" så det är ingen överraskning att Gilligan skrev rollen för henne.
Seehorn spelar romantasy-författaren Carol Sturka som producerar en väldigt populär romanserie med trogna fans över hela världen. Bakom den glassiga fasaden är Carol bitter, cynisk och pessimistisk och det är bara rena turen att hon har en fru/manager, Helen (Miriam Shor), som orkar med henne.
Allt är frid och fröjd tills det plötsligt inte är det. Ett utomjordiskt virus som påverkar och förändrar människans RNA har spridit sig över hela världen och plötsligt slås alla människor ihop till ett gemensamt vi, en kollektiv intelligens där alla delar samma fredliga och nöjda inställning. Endast en handfull människor är immuna mot denna "förening" och en av dem är så klart Carol. Hon är väldigt ensam kvar i en värld där alla andra vill hennes bästa och att även hon ska förenas med dem. Men det vill förstås inte Carol. Hon vill vända tillbaka alla.
Så småningom får hon kontakt med andra immuna men de vill inte veta av henne. Den enda som slutligen ställer sig på hennes sida är en ännu bittrare man i Paraguay, Manousos Oviedo (Carlos-Manuel Vesga) som tar del av all den information Carol får fram om "de andra" och beslutar sig för att ta sig till Alberquerque så att de gemensamt kan göra något.
Det är som sagt en väldigt originell serie. Det är ytterst få skådespelare som har avgörande roller men väldigt många som utgör mänsklighetens vi. Utöver Carol och Manousos är en framträdande immun Koumba Diabaté (Samba Schutte) som till skillnad från de övriga verkligen ser till att leva livet till fullo, och för att "de andra" ska ha en röst har de valt ut Zosia (Karolina Wydra) till Carol då hon har fysiska likheter med Carols manliga romanhjälte. Mer än så behövs tydligen inte.
Det är något speciellt med ett upplägg där världens mest miserabla människa är den enda som är kvar. Carol är visserligen tillräckligt skärpt och klurig för att reda sig i situationen, men det finns även stunder där hennes inställning ligger henne i fatet. Bland annat orsakar hennes raseriutbrott kollektiva anfall hos "de andra" där en konsekvens blir att väldigt många dör, vilket är en tung sak att behöva bära.
Vince Gilligan har även i sina tidigare serier mellan varven sugit lite på sina historier och låtit de få ta tid och inte snabbt rassla igenom berättelsen. "Pluribus" går långsamt framåt hela tiden och är möjligen inget för stressade människor, men ger man de sin tid är det värt det. Och fortsättning följer, men det kan nog ta några år innan en andra säsong finns att se. Gilligan har meddelat att han inte har någon brådska med att få ut den, vilket Stephen King kommenterade på X: "Understood, but hey, Vince, if you're listening: I'm not getting any younger". Vi får se om kungens ord har någon makt i detta fall.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. När Vince Gilligan började pitcha idén till "Pluribus" inleddes ett budkrig som Apple TV vann och de beställde två säsonger på en gång. Gilligan har sagt att han har idéer till fyra säsonger och han har också sagt att han tror det är så mycket publiken orkar med.
2. Seriens titel valdes från en lista med ett hundratal förslag. Ordet kommer från mottot från USA:s statsvapen Förenta staternas stora sigill: E pluribus unum, vilket är latin för "av många, en".
3. I ungefär mitten av säsongen behöver "de andra" en paus och kommunicerar enbart via ett inspelat telefonsvararmeddelande. Rösten till det görs av Patrick Fabian som även han var med i "Better Call Saul". En liten lustig cameo.
2. Seriens titel valdes från en lista med ett hundratal förslag. Ordet kommer från mottot från USA:s statsvapen Förenta staternas stora sigill: E pluribus unum, vilket är latin för "av många, en".
3. I ungefär mitten av säsongen behöver "de andra" en paus och kommunicerar enbart via ett inspelat telefonsvararmeddelande. Rösten till det görs av Patrick Fabian som även han var med i "Better Call Saul". En liten lustig cameo.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
