Godbitarna sparade till sist
FILMENJag ska villigt erkänna att jag är ett stort fan av den bespottade underhållningsform som går under namnet wrestling. Och därför blir jag extra intresserad då wrestlaren Glen Jacobs, mer känd som Kane, filmdebut i den amerikanska slashern "See No Evil" nu släpps på dvd i Sverige. Jacobs spelar här precis som i brottarförbundet WWE (som även varit med och producerat filmen) en psykopatisk galning, och frågan är hur väl man lyckats överföra hans persona från ringen till vita duken, eller i detta fall tv-skärmen.
I denna slafsiga historia ska ett antal manliga och kvinnliga ungdomsbrottslingar delta i ett program för att på så vis kunna förkorta sina strafflängder. Programmet går ut på att de ska städa upp i ett gammalt brandhärjat och mytomspunnet hotell, ledda av en före detta snut till övervakare som några år tidigare satte en kula i huvudet på ett religiöst psykfall (Jacobs) specialiserat på att rycka ut sina offers ögon, men som fick sin ena arm avhuggen i processen. Vad gruppen inte vet är att detta psykfall lägligt nog har tagit sin tillflykt till just det övergivna hotellet, och det dröjer inte länge innan småtjuvarna börjar dö som flugor.
Premissen känns inte särskilt påhittig, men det är säkert inte heller tanken. Regissören Gregory Dark har inga pretentioner, utan har försökt skapa en mörk och blodig slasher bekvämt placerad inom genrens ramar. Inget fel i detta. Inledningsvis blir jag dock besviken, när de tidiga morden i filmen visar sig vara slentrianmässiga och spänningslösa. Krokar och yxor är mördarens favorittillhyggen, men inget han gör med dem känns fräscht eller genomtänkt.
Men under filmens andra hälft blir allt plötsligt mycket bättre, och jag inser nöjt att man för en gångs skull haft vett att spara godbitarna till sist. Vi blir bland annat serverade två underbart ironiska mord, det ena ett av de smartare jag sett i en skräckis, samt en final som faktiskt lyckas skruva upp spänningen ett antal extra varv. Men den vattniga upptakten ligger kvar i bakhuvudet och hindrar mig från att börja fundera på något kanonomdöme.
Att offren i slasherfilmer är totala stereotyper kan väl inte ha undgått någon, och jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är precis i sin ordning. Publiken vill inte se en timme bortslösad på karaktärsbeskrivning utan vill se det oundvikliga blodbadet inledas så snart som möjligt. Endimensionella karaktärer blir sålunda en nödvändighet, och så även i "See No Evil". Viktigt är däremot att filmens mördare är väl definierad. I den här filmen är han som jag tidigare nämnt en religiös dåre, och i tillbakablickar visas vi bilder ur hans traumatiska barndom, där en hårdhänt mamma med kristna vanföreställningar sätter griller i huvudet på honom. Addera hans modus operandi med filmens titel för att förstå hur detta påverkat honom.
Hur klarar sig Jacobs då? Ja, själva mördarlooken sätter han på ren rutin. Hans massiva kropp och obehagliga, smått frånvarande ansiktsuttryck är klippta och skurna för en skräckfilmsroll, och jag förstår mycket väl varför man gav rollen till honom. Om han har något direkt register som skådespelare är omöjligt att säga utifrån filmen, då han blott yttrar en enda mening. Men om "See No Evil" skulle utvecklas till en serie filmer i stil med "Fredagen den 13:e" kan jag definitivt se Jacobs reprisera rollen ett antal gånger. Detta är dock kanske inte så troligt då den inte gick mer än hyfsat pengamässigt sett.
Som slasherfilm placerar sig "See No Evil" kvalitetsmässigt någonstans i mitten. Den är inte usel, och har absolut stunder väl värda en titt, men får kämpa för att lyfta sig ovanför det mediokras gräns.
I denna slafsiga historia ska ett antal manliga och kvinnliga ungdomsbrottslingar delta i ett program för att på så vis kunna förkorta sina strafflängder. Programmet går ut på att de ska städa upp i ett gammalt brandhärjat och mytomspunnet hotell, ledda av en före detta snut till övervakare som några år tidigare satte en kula i huvudet på ett religiöst psykfall (Jacobs) specialiserat på att rycka ut sina offers ögon, men som fick sin ena arm avhuggen i processen. Vad gruppen inte vet är att detta psykfall lägligt nog har tagit sin tillflykt till just det övergivna hotellet, och det dröjer inte länge innan småtjuvarna börjar dö som flugor.
Premissen känns inte särskilt påhittig, men det är säkert inte heller tanken. Regissören Gregory Dark har inga pretentioner, utan har försökt skapa en mörk och blodig slasher bekvämt placerad inom genrens ramar. Inget fel i detta. Inledningsvis blir jag dock besviken, när de tidiga morden i filmen visar sig vara slentrianmässiga och spänningslösa. Krokar och yxor är mördarens favorittillhyggen, men inget han gör med dem känns fräscht eller genomtänkt.
Men under filmens andra hälft blir allt plötsligt mycket bättre, och jag inser nöjt att man för en gångs skull haft vett att spara godbitarna till sist. Vi blir bland annat serverade två underbart ironiska mord, det ena ett av de smartare jag sett i en skräckis, samt en final som faktiskt lyckas skruva upp spänningen ett antal extra varv. Men den vattniga upptakten ligger kvar i bakhuvudet och hindrar mig från att börja fundera på något kanonomdöme.
Att offren i slasherfilmer är totala stereotyper kan väl inte ha undgått någon, och jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är precis i sin ordning. Publiken vill inte se en timme bortslösad på karaktärsbeskrivning utan vill se det oundvikliga blodbadet inledas så snart som möjligt. Endimensionella karaktärer blir sålunda en nödvändighet, och så även i "See No Evil". Viktigt är däremot att filmens mördare är väl definierad. I den här filmen är han som jag tidigare nämnt en religiös dåre, och i tillbakablickar visas vi bilder ur hans traumatiska barndom, där en hårdhänt mamma med kristna vanföreställningar sätter griller i huvudet på honom. Addera hans modus operandi med filmens titel för att förstå hur detta påverkat honom.
Hur klarar sig Jacobs då? Ja, själva mördarlooken sätter han på ren rutin. Hans massiva kropp och obehagliga, smått frånvarande ansiktsuttryck är klippta och skurna för en skräckfilmsroll, och jag förstår mycket väl varför man gav rollen till honom. Om han har något direkt register som skådespelare är omöjligt att säga utifrån filmen, då han blott yttrar en enda mening. Men om "See No Evil" skulle utvecklas till en serie filmer i stil med "Fredagen den 13:e" kan jag definitivt se Jacobs reprisera rollen ett antal gånger. Detta är dock kanske inte så troligt då den inte gick mer än hyfsat pengamässigt sett.
Som slasherfilm placerar sig "See No Evil" kvalitetsmässigt någonstans i mitten. Den är inte usel, och har absolut stunder väl värda en titt, men får kämpa för att lyfta sig ovanför det mediokras gräns.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Glen Jacobs, eller Kane, är inte den enda wrestlaren som fått vara med i en film på senare år. WWE har även producerat 80-talsaction-påminnande "The Marine" med John Cena i huvudrollen, och "Stone Cold" Steve Austin har en roll i "The Condemned". Sannolikt har man inspirerats av Dwayne "The Rock" Johnsons Hollywood-framgångar.
2. Regissören Gregory Dark har en bakgrund som porrfilmsregissör.
3. Jag känner mig både lättad och besviken över att Kane inte fick utföra några wrestlinggrepp i den här filmen. Dylika manövrar ser så korkade ut på film att man inte kan hjälpa att känna en skräckblandad förtjusning inför dem.
2. Regissören Gregory Dark har en bakgrund som porrfilmsregissör.
3. Jag känner mig både lättad och besviken över att Kane inte fick utföra några wrestlinggrepp i den här filmen. Dylika manövrar ser så korkade ut på film att man inte kan hjälpa att känna en skräckblandad förtjusning inför dem.
JOEL FORNBRANT (2008-01-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Rachael Taylor (4)
Rachael Taylor (4)
