Anders Jakobsons blogg

Idag när jag knallade runt på jobbet kom jag och tänka på något från min barndom. Det är så att ett par kontorslandskap på mitt jobb har fräschats till ordentligt och blivit rena top of the line-lyxen. I ett av kontorslandskapen finns det en runt ring i mitten av vita skrivbordsmöbler och en sorts stjärnaktig spotlightbelysning över.

Det ser ut som något från Nasa, eller en rymdstation. "Månbas Alfa" dök upp i huvudet. Det var en TV-serie som visades när jag var liten, men som jag var alldeles för liten för att se men min bror var ett fan och tittade ivrigt på varje avsnitt. Mina föräldrar sa att han tittade tills ögonen blev fyrkantiga.

Det där tolkade jag som barn gör helt bokstavligt och jag trodde ärligt talat att min brors ögon blev fyrkantiga av allt tittande. En skrämmande tanke som jag aldrig fick bekräftat (eftersom det så klart inte var så!), men i mitt huvud var det sant.

Några år senare, tror det var 1981 började "Hulken" att visas på svensk TV. Med ganska skrämda ögon såg jag det första avsnittet och scenen när David Banner förvandlas för första gången etsade sig fast i minnet. Det värsta var när Banners ögon blev helt vita med en liten svart pupil i mitten. Det var det läskigaste jag sett och jag kunde efter det inte se ett enda avsnitt till, men var helt frälst ändå. Allt jag ritade i skolan var Hulkbilder och min lärarinna sa att jag var Hulkfixerad.

Min pappa hade förklarat effekten med ögonen som att de hade använt kontaktlinser och jag förstod väl inte grejen riktigt för när jag strax därefter ritade en egen Hulkserie beskrev jag själva förvandligen med "Han får kontaktlinser". Vad sägs om den fysiska förklaringen till hur en vanlig man kunde förvandlas till en grön jätte? Han fick kontaktlinser.