Realistisk alien invasion i Sydafrika

FILMEN

Då och då kommer det genrefilmer som vänder lite upp och ned på mallarna och gör något som sticker ut, något som känns originellt i en genre som slutat vara originell. Tydliga exempel är slasherfilmen "Behind the mask: The rise of Leslie Vernon" och monstermästerverket "Cloverfield" - nu kan "District 9" läggas till samlingen som alien invasion-genrens bidrag.

Redan inledningen känns originell och fräsch. I dokumentärstil får vi veta att ett stort rymdskepp stannat ovanför Johannesburg för runt 20 år sedan. Inget händer dock, det bara svävar där och jordborna ser sig tvunga att ta sig upp till det, svetsa upp en ingång och se vad som pågår. Där inne finns en miljon aliens, utsvultna och förvirrade, och de fraktas ned till jorden där de sätts i det nyskapade Distrikt 9 tills vidare.

20 år senare har situationen förvärrats avsevärt. Utomjordingarna, lite fult kallade "räkor" för deras räkliknande utseende och beteende, har nästan fördubblats och Distrikt 9 har blivit en slumartad kåkstad där det råder full anarki. Dessutom har Johannesburgborna ledsnat, så ett projekt inleds för att förflytta alla räkor till ett nytt distrikt en bit utanför staden där de kan få vara i fred så att alla blir nöjda och glada.

Det är givetvis då det går åt pipan.

Jag ska inte säga mer om plotten, men filmen utvecklas inte åt det håll jag tror att den ska göra.

Med sin kombination av dokumentär, action, satir, splatterestetik och ren humor blir "District 9" en mycket underhållande film. Bara upplägget med att aliens och människor lever sida vid sida och vad som faktiskt händer när de gör just det är spännande nog och framför allt roligt. Filmens huvudperson Wikus Van De Merwe (Sharlto Copley) är lite av en blandning mellan Borat och Michael Scott ("The Office") när han som nyutnämd ledare för privata militärorganisationen MNU går runt i Distrikt 9 och försöker göra sitt jobb samtidigt som han myser åt hur räkäggen smäller som popcorn när man eldar upp dem.

Samtidigt fastnar skrattet i halsen när man inser var filmskaparen Neill Blomkamp plockat sin inspiration. Baserad på egna upplevelser från Apartheidåren ger "District 9" en bitter eftersmak trots underhållningsvärdet.

Blomkamp fick 30 miljoner dollar av producenten Peter Jackson som sa att han kunde göra vad han ville med pengarna och 30-åringen med bakgrund som 3D-animatör gjorde detta. Kanske är det just hans bakgrund som givit ett så pass trovärdigt slutresultat trots en i sammanhanget snål budget. Sällan har dataanimerade karaktärer varit så verkliga som i "District 9". Huvudrollsräkan, lustigt nog döpt till Christopher Johnson, agerar lika väl som vilken annan kött-och-blod-skådespelare som helst. Det är små gester och finlir och framför allt så interagerar de dataanimerade karaktärerna helt felfritt ihop med de mänskliga. Mycket bra.

Jag är klart imponerad av "District 9" - originell, rolig och fräckt gjort.


EXTRAMATERIALET

Det är gott om extramaterial. Neill Blomkamp har ett kommentarspår som jag spar till nästa tittning. De bortklippta scenerna är runt 20 minuter långa och är mestadels från den dokumentära delen av filmen.

Resten är bakomfilmer, till att börja med en tredelad dokumentär om det övergripande skapandet av filmen - från kortfilmen "Alive in Joburg" (finns att se på YouTube) och Peter Jacksons inblandning, via själva inspelningen till slutresultatet.

Övriga bakomfilmer går i detalj in på make-up, det improviserade skådespelet, designen av filmens "värld" och specialeffekterna. Tillsammans ger det en helhet man blir nöjd av att se. Mycket jobb för förhållandevis lite pengar, men ett strålande slutresultat.


TRE SAKER

1. Sharlto Copley är egentligen ingen skådespelare, men han är perfekt i rollen. Trots att han sagt att han inte har någon avsikt att fortsätta inom branschen, så gör han en av de större rollerna i "The A-Team".

2. Faktum är att filmen egentligen bara består av till större delen okända ansikten och genom att den utspelar sig i Johannesburg så blir det en helt annan känsla än en vanlig Hollywood-film.

3. Dokumentärstuket sätter en viss stämning. Efter ett tag slutar filmen att vara en mockumentär - eller åtminstone varvas det mellan mockumentär och vanlig spelfilm, men stämningen bibehålls.


ANDERS JAKOBSON (2010-01-27)
DELA ELLER TIPSA
Relaterade recensioner (2)
20 senaste recensionerna i kategorin science fiction
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (16/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN FEBRUARI/MARS
12 SENASTE
DOKUMENTÄRERNA