En härlig, ytlig och löjligt grabbig tid

FILMEN

Lille Kevin Arnold har vuxit upp. Ja, Fred Savage alltså, som så ypperligt spelade den grubblande 60-talskillen i "En härlig tid" mellan 1988-93. De stora rollerna har lyst med sin frånvaro, det är väl egentligen bara som "Number 3" i den tredje "Austin Powers"-filmen man minns honom. Han har idag nästan lika många jobb som regissör som skådis på sin meritlista, även om det kanske inte är så himla roliga filmer det handlar ("Kollopapporna" till exempel).

Vad alla längtat efter sedan Savage var olyckligt kär i en tjej med långt hår och umgicks med en tönt i glasögon (som enligt ett rykte växte upp och blev Marilyn Manson, vilket inte var sant) är så klart en film där han är extremt grabbig och sexfixerad. Nähä, inte det? Men det är vad man får i "Galen i sex" hur som helst.

Savage spelar Steven som är ihop med en tjej som är out of his league, men det funkar ändå. Tills han kommer på att att hon varit otrogen i ett kvartal och förhållandet tar slut omedelbart. Hans bästa polare Jack (Steven Pasquale) peppar honom med sina grabbigaste tips: Han måste lägra så många brudar som möjligt. Och Steven testar alla knep som finns: Han spelar roller för att verka vara häftigare än han är, han raggar på fulla collegetjejer, han ligger med horor, han ligger med strippor och så vidare. Vanliga tjejer är ingenting för honom, de döms ut för sina utseenden och i stället sätter han på allt han kan (som är snygga, då förstås).

Ja, det här är grabbigt, ytligt skit och jag vet inte vem som ska bli lycklig av att se den här filmen.

Stevens situation blir allt värre och han blir en total sexmissbrukare och inte ens när han får chansen att umgås med en normal tjej tar han den för att kanske ta sig upp ur träsket. Det är svårt att känna någon sympati för Steven och hans kompis när de båda representerar ett beteende som jag genuint ogillar. Jag vet att det handlar om skådespel och skrivna karaktärer, men vanligtvis brukar karaktärer av det här slaget ha någon sorts sympatisk egenskap eller vara så överdrivna att de blir parodiska. Kompisen Jack påminner mycket om en roll Jonas Inde gjorde i Killinggängets "Ben och Gunnar", men där var karaktären just så där överdriven att man kunde skratta åt honom. Här är de bara cyniska och kalla och man bryr sig faktiskt inte det minsta om det ska gå bra för dem. Man hoppas snarare på det motsatta, och Savage karaktär är definitivt inte värd den andra chans han får i slutet.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. En lite rolig sekvens är när Steven kallar sig själv "Sexinator" och skannar av alla tjejer i en bar ungefär som The Terminator, men får ut lite annan information... Fortfarande grabbigt, men ganska roligt gjort.

2. En bartender ska föreställa någon sorts voice of reason i filmen, men problemet är att skådespelaren är ungefär lika karismatisk som en kastrull med snabbmakaroner.

3. Läsare på IMDB.com kallar filmen för "very funny", "smart" och "an instant classic"... Ibland undrar man om folk verkligen sett samma film.


ANDERS JAKOBSON (2010-09-08)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin komedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Komedi
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2010
Bolag: Njutafilms
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (25/6):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN MAJ
12 SENASTE
THRILLERNA