Ett annorlunda grepp utan originalitet
FILMENSkräck på spanska behöver per automatik inte komma från Spanien, vilket man lätt kan tro. Det är ju faktiskt världens näst största språk som talas av nästan 400 miljoner människor, bland annat i Uruguay där "The Silent House" är gjord.
Filmen är så klart "baserad på en verklig händelse" (från 40-talet enligt knappa uppgifter), men det som är speciellt med filmen är att den är gjord i en enda tagning. Eller? Ja, man kan i alla fall tro det, men jag räknar till en 5-6 ställen där kameran passerar in i kolsvarta områden, vilket skulle kunna innebära ett klipp och med tanke på att en del make-up applicerats på karaktärerna under historiens gång så vågar jag nästan garantera att filmen inte är gjord i en enda lång tagning.
Hur som helst, det är ett annorlunda grepp som dock har en baksida eller två. Till att börja med så är sättet filmen är gjord på betydligt mer intressant än själva storyn och vidare så bidrar realtidsberättande till att det faktiskt blir ganska segt och att de även blir lite svårt att hänga med då vi som tittare inte får tillgång till närbilder och detaljer. Så kul, men egentligen inte speciellt effektivt med andra ord.
Historien går ut på att en man och kvinna, pappa och dotter, anländer till ett nedgånget hus ute i skogen. De har fått i uppdrag av en vän till mannen att snygga till huset och tomten inför en försäljning av hela fastigheten. Huset är mörkt och igenbommat och vännen varnar dem för att gå upp på övervåningen. När de lagt sig för att sova börjar det låta oroväckande utanför huset och sen på övervåningen. Kvinnan väcker sin far som motvilligt tar sig upp på den förbjudna övervåningen och så är skräcken igång. Är det inkräktare, övernaturliga inslag eller bara paranoia?
Originaliteten så här långt är nästan obefintlig. Hur många filmer med läskiga hus har man egentligen sett? När sedan större delen av filmen går ut på att kvinnan går runt med någon sorts belysning och kollar varenda skrymsle och vrå blir man lite lätt rastlös. Dock så vänder filmen och den sista tredjedelen är både oförutsägbar och smått ologisk. Som tittare har man inte alls några direkta möjligheter att lista ut vad allting ska leda till och jag finner det även svårt att få ihop de första två tredjedelarna med den sista.
Så kontentan blir att "The Silent House" blir en blandning av ett annorlunda berättande, ett ganska inarbetat upplägg, många klichéer och sedan en upplösning som är lite märklig. Lägger man ihop allt detta blir det en film som vill mer än den klarar av att leverera.
Filmen är så klart "baserad på en verklig händelse" (från 40-talet enligt knappa uppgifter), men det som är speciellt med filmen är att den är gjord i en enda tagning. Eller? Ja, man kan i alla fall tro det, men jag räknar till en 5-6 ställen där kameran passerar in i kolsvarta områden, vilket skulle kunna innebära ett klipp och med tanke på att en del make-up applicerats på karaktärerna under historiens gång så vågar jag nästan garantera att filmen inte är gjord i en enda lång tagning.
Hur som helst, det är ett annorlunda grepp som dock har en baksida eller två. Till att börja med så är sättet filmen är gjord på betydligt mer intressant än själva storyn och vidare så bidrar realtidsberättande till att det faktiskt blir ganska segt och att de även blir lite svårt att hänga med då vi som tittare inte får tillgång till närbilder och detaljer. Så kul, men egentligen inte speciellt effektivt med andra ord.
Historien går ut på att en man och kvinna, pappa och dotter, anländer till ett nedgånget hus ute i skogen. De har fått i uppdrag av en vän till mannen att snygga till huset och tomten inför en försäljning av hela fastigheten. Huset är mörkt och igenbommat och vännen varnar dem för att gå upp på övervåningen. När de lagt sig för att sova börjar det låta oroväckande utanför huset och sen på övervåningen. Kvinnan väcker sin far som motvilligt tar sig upp på den förbjudna övervåningen och så är skräcken igång. Är det inkräktare, övernaturliga inslag eller bara paranoia?
Originaliteten så här långt är nästan obefintlig. Hur många filmer med läskiga hus har man egentligen sett? När sedan större delen av filmen går ut på att kvinnan går runt med någon sorts belysning och kollar varenda skrymsle och vrå blir man lite lätt rastlös. Dock så vänder filmen och den sista tredjedelen är både oförutsägbar och smått ologisk. Som tittare har man inte alls några direkta möjligheter att lista ut vad allting ska leda till och jag finner det även svårt att få ihop de första två tredjedelarna med den sista.
Så kontentan blir att "The Silent House" blir en blandning av ett annorlunda berättande, ett ganska inarbetat upplägg, många klichéer och sedan en upplösning som är lite märklig. Lägger man ihop allt detta blir det en film som vill mer än den klarar av att leverera.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen är över efter 70 minuter, men efter eftertexterna kommer det ytterligare en scen, som definitivt inte tillhör samma tagning som resten.
2. En positiv sak med filmen är att man jobbat med ljudet på ett smakfullt sätt, genom att bland annat göra det dovt under vissa scener, som faktiskt är riktigt effektivt.
3. Givetvis har en amerikansk remake redan gjorts och kommer att ha premiär under 2011.
2. En positiv sak med filmen är att man jobbat med ljudet på ett smakfullt sätt, genom att bland annat göra det dovt under vissa scener, som faktiskt är riktigt effektivt.
3. Givetvis har en amerikansk remake redan gjorts och kommer att ha premiär under 2011.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
