Jättestor haj men pytteliten behållning

FILMEN

Jag önskar att jag för en gångs skull kunde bänka mig framför en hajskräckis och inte behöva tänka på Steven Spielbergs mästerverk alls. Men det är omöjligt - den 43 år gamla klassikern satte verkligen standarden sommaren 1975 och kvarstår som filmen alla andra liknande filmer ska mätas efter. "The Meg" må ha en monsterhaj som är vansinnigt mycket större, men filmupplevelsen är betydligt mindre. Den utmanar inte ens, och försöker heller inte dölja inspirationen från "Hajen". Här finns det gott om medvetna passningar som mest framstår som intryckta för att mildra de övergripande stölderna i och med att det i grund och botten är precis samma formel på filmen som Peter Benchley använde i sin roman som kom året innan Spielbergs film.

"The Meg" är faktiskt också baserad på en roman skriven av Steve Alten 1997. Filmatiseringen har tagit sin tid och regiuppdraget gavs slutligen till Jon Turteltaub som jag antar fått en hel del kinesiska pengar för att göra den, något som dessvärre märks i rollistan och på slutresultatet.

Storyn: Fem år tidigare tvingades undervattenskaptenen Jonas (Jason Statham) offra stora delar av sin besättning när något attackerade hans ubåt. Problemet var dock att det inte fanns några bevis och vissa trodde att det var Jonas desperata aktion som orsakade dödsfallen. Sedan dess har Jonas valt ölflaskan framför undervattensäventyr.

I nutid har miljardären Morris (Rainn Wilson) investerat enorma summor i en forskningsstation där ubåtar ska ta sig långt ned i djupen - längre ned än någonsin - och se vad som finns där. Premiärexpeditionen är lyckad. Ubåten tränger genom den förmodade havsbottnen och hittar en helt ny värld - men med tillhörande faror. Något stort attackerar ubåten och den havererar. Forskningsledaren Zhang (Winston Chao) ser sig tvungen att kontakta den enda person som kan tänkas hantera problemet - fyllbulten Jonas.

Jonas får nu äntligen bevis på att hans agerande fem år tidigare inte var vansinne och han gör sitt bästa för att rädda så många från faran i djupet - jättehajen megalodon. Men när de väl kommer upp till ytan följer djuret efter och faran minskar knappast. En hungrig jättehaj är inte att leka med, speciellt som det finns ett semesterparadis inom räckhåll.

Grejen med "Hajen" (ja, nu är jag där och jämför igen) var dels att den höll väldigt länge på att visa hajen i bild och dels att alla effekter var praktiska. I "The Meg" suger man visserligen på karamellen en liten stund, men sen är det fullt ös - medvetslös med 98 procent dataeffekter. När jag ser "Hajen" känns det som det är på riktigt, när jag ser "The Meg" sitter jag bara och ser igenom specialeffekterna. Inledningsvis är det många scener där de genomgående ointressanta karaktärerna bokstavligt talat säger "Wow!" när de tittar på havsvärldar och djur som de aldrig sett tidigare. Jag köper det inte för en sekund - de tittar på en greenscreen, och ibland till och med åt fel håll.

Det blir lite bättre när vi är uppe vid ytan och filmen blir ännu mer lik "Hajen". Här är det stundtals riktigt spännande och emellanåt fungerar effekterna bra, medan de i andra stunder inte gör det. I kombination med några totalt orealistiskt sekvenser med Jason Statham blir det nästan svårt att hålla sig för skratt.

Nej, "The Meg" utmanar inte "Hajen". Den knäpper måhända alla B-filmer med "Sharknado"-franchisen i spetsen på näsan på grund av sin enorma budget, men storyn är en svag kopia av en betydligt bättre film och greenscreenlösningarna gör inte filmen speciellt verklig. Snarare tvärtom.


EXTRAMATERIALET

Två bakomfilmer i tio-tolv-minuterslängd berättar dels om hur filmen gjordes och dels om hajdesignen. Making of-filmen fokuserar egentligen mest på att filma i vatten, vilket gjordes både till havs och i en filmstudiobassäng för att ha lite mer kontroll över väder, vind och ljus. När det gäller hajdesignen så finns det förstås inga förlagor av en megalodon att utgå ifrån. Faktum är att det enda bevis som finns på djurets existens är tandfossiler, som vetenskapen haft som utgångspunkt för att gissa sig fram till dess storlek. I "The Megs" fall är slutresultatet givetvis ett ännu större djur och förmodligen aningens mer monstruöst än vad en verklig jättehaj hade varit, men i sammanhanget fungerar det ju.

Oannonserat på omslaget finns ett övertydligt köpt extramaterialsklipp på någon minut eller två där alla pratar sig varma om hur fantastiskt det är att filma på Nya Zeeland...


TRE SAKER

1. "The Meg 2"? Ja, en uppföljare ska vara under planering. Den känns redan på förhand överflödig.

2. Eli Roth var under en period tänkt som regissör till filmen. Roth ville göra den barnförbjuden och även spela huvudrollen själv.

3. Steve Altens roman ska vara något mer sanningsenlig jämfört med filmen angående hur en megalodon skulle bete sig om den kom upp till vattenytan. Den skulle till exempel inte - som i filmen - röra sig i dagsljus och den skulle förmodligen vara vit till färgen. Det senare skapade komplikationer vid animeringen så filmens haj är snarare brun-grå.


ANDERS JAKOBSON (2018-12-18)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin action
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Action
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2018
Bolag: Warner Home Video
Tema: Djurskräck
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Extramaterial:
Chomp on this: Making of The Meg, Creating the Beast, New Zealand Film Commission
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (25/6):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN MAJ
12 SENASTE
BARN- & FAMILJEFILMERNA