Efterklangen slätar ut skrattgroparna

FILMEN

"Based on a crazy, outrageous, incredible true story!" står det på baksidan av "BlacKkKlansman" och sådana gillar man ju. De där historierna som är för bra för att vara påhittade. I det här fallet om hur Colorado Springs första svarta polisman, Ron Stallworth (John David Washington), lyckades infiltrera Ku Klux Klan på 70-talet. Det är Spike Lee som regisserat filmen, baserad på Stallworths bok "Black Klansman".

Efter att ha inlett sin poliskarriär i arkivet lyckas Ron hamna i Colorado Springs undercover-grupp. Hans första uppdrag blir att bevaka ett Black Panther-möte för att undersöka om det är en radikalisering på gång. Oron för ett raskrig finns där och det är kanske det som gör att han senare helt från ingenstans ringer till den lokala Ku Klux Klan-falangen för att visa sitt intresse. De uppfattar honom som en alla tiders vit man med de rätta åsikterna. Precis en sådan som de bheöver. Av bara farten råkar Ron säga sitt riktiga namn och det blir förstås problematiskt när Ku Klux Klan vill träffa honom. Lösningen blir att kollegan Flip Zimmerman (Adam Driver) får spela Ron vid alla möten.

Det blir ett knepigt vågspel där de två versionerna av Ron måste hålla koll på läget samtidigt som andra problem och frågeställningar växer fram. Ku Klux Klan-falangen är splittrad kring Ron - vissa gillar honom, andra gör det inte och ifrågasätter om han verkligen är den han är. Samtidigt börjar Flip, som är jude utan att tänka speciellt mycket på det, känna att klanens hat kryper in under skinnet på honom. Ron har å sin sida hemligheter för Patrice (Laura Harrier), ledaren för den svarta studentkåren som han träffade under Black Panther-mötet och blivit förtjust i. Hon vet inte sanningen om Ron och har dessutom blivit en symbol för klanens hat och därmed en person som lever i fara utan att veta om det.

Ett krav från Spike Lee när han tog jobbet att regissera filmen var att få använda sig av komiska inslag och filmen är stundtals dråpligt rolig. Den hade lätt kunnat skruvats till och blivit ännu mer komisk, men humorn vägs upp av det nattsvarta allvaret. Dessutom smygs det in referenser till läget just nu när det gäller hat och rasfrågor. Detta görs å ena sidan sublimt i vissa dialoger och å andra sidan väldigt tydligt i filmens slutscener. Dessa ger en efterklang till filmen som verkligen tar ned oss på jorden. Låt gå för att historien är dråplig och galen, men verkligheten är definitivt inte det.

"BlacKkKlansman" landar därför i en väldigt bra film med ett tydligt budskap samtidigt som det är en underhållande och spännande historia längs med vägen. Fina skådespelarinsatser och en härlig 70-talsmiljör är det också. Meda andra ord, en väldigt sevärd film.


EXTRAMATERIALET

Två kortare extramaterialsinslag ligger med. Det ena är en utökad trailer som ackompanjeras av "Mary Don't You Weep" av Prince i en tidigare osläppt version, vilket gör trailern till mer av en inofficiell musikvideo än en traditionell trailer. Låten är även med under filmens eftertexter.

Det andra inslaget ger på runt fem minuter en snabb sammanfattning av hur filmen kom till med visst fokus på Spike Lee. Mest lite skrap på ytan och det hade inte skadat med en mer omfattande inblick. Men som en sammanfattning fungerar detta bra.


TRE SAKER

1. I ett parti har den lokala klanen en sorts initiering och bankett ledd av förgrundsfiguren David Duke (utmärkt spelad av Topher Grace). Det här korsklipps med ett möte för den svarta studentkåren där en äldre man, spelad av legendaren Harry Belafonte, berättar en hemsk historia om en förståndshandikappad svart ung man som dömdes till ett förskräckligt öde av en helvit jury. Kontrasterna är tydliga och extremt effektiva och Belafontes insats är magnetiskt gripande.

2. En annan minnesvärd scen är när ett par inom klanen (Jasper Paakonen och Ashlie Atkinson) ligger och skedar i sängen lite mysigt samtidigt som de pratar om att döda svarta och judar. Det är bisarrt att se för paret delar verkligen ett fint ögonblick med varandra men det de säger är vidrigt. Återigen: kontraster!

3. Isiah Whitlock Jr, känd från "The Wire", är med i en scen och lyckas då säga sitt utdragna "Sheeeeeee-it!" precis som hans "The Wire"-karaktär Clay Davis gjorde hela tiden. Detta "trademark" använde han först i Spike Lee-filmen "25th Hour" (2002).


ANDERS JAKOBSON (2019-02-08)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2019
Bolag: Universal
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Extramaterial:
A Spike Lee Joint, BlacKkKlansman Extended Trailer
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN MARS
12 SENASTE
DRAMAFILMERNA