Under den myspysiga ytan finns mörkret
FILMENEn riktigt bra låttext ska kännas som en berättelse. Eller åtminstone framkalla bilder för lyssnaren som kan se det som sjungs framför sig. Tänk på The Beatles "Eleanor Rigby" till exempel. Då är steget från låttext till manus inte så långt bort. De flesta känner väl till "På gatan där jag bor" som en Lena Philipsson-låt skriven av Orup. Nu har låten inspirerat till en tv-serie med samma namn där huvudrollen görs av just Lena Philipsson som spelar änkan Nina. Det ska sägas att trots ett myspysigt yttre är detta en serie som ligger närmare "Svenska hjärtan" än "Solsidan". Det är gott om mörker i villaidyllen längs gatan där Nina bor.
En tid har gått sedan Nina förlorade sin man till cancern. Hennes bästa kompis, grannen och eviga singeln Moa (Claudia Galli Concha) tycker att det är dags för Nina att gå vidare. Saken är den att hon har träffat någon. Hantverkaren Richard (Ilkka Villi) som jobbat i hennes hus ett tag nu har blivit något mer men det har aldrig riktigt blivit läge att berätta det för alla. När hon väl berättar blir det ändå komplicerat. Vad känner hon för Richard egentligen och har hon kommit över sin döda man?
Grannen Rune (Leif Andrée) gillar inte Richard men hans fru Maj (Kajsa Ernst) är mer tolerant. Rune är gatsnuttens starke man men hur stark är han när något jobbigt drabbar familjen? En annan granne som tvivlar på sig själv är Theo (Tom Ljungman) som väntar sitt första barn med Jossan (Tina Pour Davoy) och det är mycket tankar som far runt. Sen är det där med att han är så fruktansvärt ohändig och att får höra det hela tlden, inte minst från Jossans pappa (Jimmy Lindström) som kritiserar allt som Theo gjort. Och ytterligare en granne som mår dåligt är nyinflyttade Filip (Joel Spira) som krisar med sin fru. Flytten är ett plikttroget försök att rädda relationen men Filip flyr problemen genom att dricka för mycket, ljuga och snacka skit med Moa.
Muntert värre alltså. Det är i och för sig lite uppfriskande med en dramaserie som inte känns tillrättalagd och charmig utan vågar rota i mörkret, men samtidigt är det liksom nästintill odelat mörkt och deppigt och det blir ju inte helt trovärdigt. Det finns givetvis lite ljusglimtar men på något sätt saknar lite genuin humor. Det hade balanserat upp fint. "Svenska hjärtan" som jag ändå tänker en hel del på hade trots allt en del scener som man gapskrattade åt.
Det är fullt möjligt med en andra säsong men frågan är om det behövs.
En tid har gått sedan Nina förlorade sin man till cancern. Hennes bästa kompis, grannen och eviga singeln Moa (Claudia Galli Concha) tycker att det är dags för Nina att gå vidare. Saken är den att hon har träffat någon. Hantverkaren Richard (Ilkka Villi) som jobbat i hennes hus ett tag nu har blivit något mer men det har aldrig riktigt blivit läge att berätta det för alla. När hon väl berättar blir det ändå komplicerat. Vad känner hon för Richard egentligen och har hon kommit över sin döda man?
Grannen Rune (Leif Andrée) gillar inte Richard men hans fru Maj (Kajsa Ernst) är mer tolerant. Rune är gatsnuttens starke man men hur stark är han när något jobbigt drabbar familjen? En annan granne som tvivlar på sig själv är Theo (Tom Ljungman) som väntar sitt första barn med Jossan (Tina Pour Davoy) och det är mycket tankar som far runt. Sen är det där med att han är så fruktansvärt ohändig och att får höra det hela tlden, inte minst från Jossans pappa (Jimmy Lindström) som kritiserar allt som Theo gjort. Och ytterligare en granne som mår dåligt är nyinflyttade Filip (Joel Spira) som krisar med sin fru. Flytten är ett plikttroget försök att rädda relationen men Filip flyr problemen genom att dricka för mycket, ljuga och snacka skit med Moa.
Muntert värre alltså. Det är i och för sig lite uppfriskande med en dramaserie som inte känns tillrättalagd och charmig utan vågar rota i mörkret, men samtidigt är det liksom nästintill odelat mörkt och deppigt och det blir ju inte helt trovärdigt. Det finns givetvis lite ljusglimtar men på något sätt saknar lite genuin humor. Det hade balanserat upp fint. "Svenska hjärtan" som jag ändå tänker en hel del på hade trots allt en del scener som man gapskrattade åt.
Det är fullt möjligt med en andra säsong men frågan är om det behövs.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien drabbades av Viaplays krångel häromåret och skulle egentligen visats 2023 men budgetstrul ledde till att det var först i slutet av 2024 som serien hade premiär.
2. Lena Koppel står för regin och Mikael Newihl är skapare och huvudförfattare till serien.
3. Villalängan är inspelad i Enskede medan exteriörerna till Ninas arbetsplats och de kringliggande stadsgatorna är inspelade i Mariefred.
2. Lena Koppel står för regin och Mikael Newihl är skapare och huvudförfattare till serien.
3. Villalängan är inspelad i Enskede medan exteriörerna till Ninas arbetsplats och de kringliggande stadsgatorna är inspelade i Mariefred.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
