Hockeygolfen möter Maxigolfen
FILMENVi lever i en tid där vi fått uppfinna en ny term: "legacy sequel". Förra året såg vi "Snuten i Hollywood: Axel F" som dök upp trettio år efter "Snuten i Hollywood 3". Inte en reboot och inte en remake, utan en ren uppföljare med samma skådisar som fortsätter historien vi tidigare sett. Flera kända filmer har fått såna här senkomna nya kapitel med varierande resultat, och den här gången är det dags för Adam Sandler att försöka.
Sandler blev känd i "Saturday Night Live" där han var med mellan 1991 och 1995. Tack vare hans popularitet där fick han huvudrollen i flera filmer, men det var tillsammans med manusförfattaren Tim Herlihy som han gjorde sig känd på bioduken med sin typiska energiska idiotkomik. "Billy Madison" (1995) och "Happy Gilmore" (1996) delade publiken i två delar: de som tyckte han var en enerverande fjant, och de som hade humor.
I den första filmen möter vi Happy som alltid drömt om att bli hockeyproffs, men hans aggressionsproblem gjorde honom omöjlig på isen. En dag testar han på golf, och upptäcker att hans slagskott funkar betydligt bättre på golfbollar än på puckar. Inte helt oväntat blir han väldigt framgångsrik och tävlar i proffstävlingar för att vinna pengar till sin mormors skulder. Detta gör han.
29 år senare får alltså golfkomedin "Happy Gilmore" sin "legacy sequel". Efter hans framgångar har han fått fem barn med sin fru Virginia, som har avlidit i en golfrelaterad olycka. Efter detta har han blivit alkoholist och jobbar i en matbutik. Hans dotter Vienna visar sig ha stora balettdanstalanger, men att gå på den fina skolan i Paris kostar 300 000 dollar. Happy bestämmer sig för att försöka tjäna lite pengar genom att ställa upp i en lokal turnering, men hamnar snart i ett maktspel mellan den klassiska golfen och den nya häftiga maxi-golfen.
Man blir alltid orolig när det ska cashas in på gamla framgångar. Som tur är så var min oro obefogad, för det här är helt okej. Sandler pumpar visserligen ut trettio filmer om året åt Netflix, men ärligt talat är de flesta faktiskt helt okej. Tim Herlihy är även han tillbaka. Senast de skrev ett manus ihop var "Hubie Halloween" för fem år sen, och den var också... helt okej.
Tempot är högt, och skämten är många. Jag skrattar faktiskt högt ganska mycket. Om jag måste klaga, och det måste man, så är speltiden på nästan två timmar för lång. Det blir en svacka där på mitten, och ju längre in i filmen man kommer blir den tighta redigeringen från öppningsakten mer lös och ledig. En runda till med saxen hade märkts och gjort filmen bättre. Oavsett vilket så kan du som Sandler-fan glädjas åt Happy Gilmores återkomst och vara helt nöjd med den.
Sandler blev känd i "Saturday Night Live" där han var med mellan 1991 och 1995. Tack vare hans popularitet där fick han huvudrollen i flera filmer, men det var tillsammans med manusförfattaren Tim Herlihy som han gjorde sig känd på bioduken med sin typiska energiska idiotkomik. "Billy Madison" (1995) och "Happy Gilmore" (1996) delade publiken i två delar: de som tyckte han var en enerverande fjant, och de som hade humor.
I den första filmen möter vi Happy som alltid drömt om att bli hockeyproffs, men hans aggressionsproblem gjorde honom omöjlig på isen. En dag testar han på golf, och upptäcker att hans slagskott funkar betydligt bättre på golfbollar än på puckar. Inte helt oväntat blir han väldigt framgångsrik och tävlar i proffstävlingar för att vinna pengar till sin mormors skulder. Detta gör han.
29 år senare får alltså golfkomedin "Happy Gilmore" sin "legacy sequel". Efter hans framgångar har han fått fem barn med sin fru Virginia, som har avlidit i en golfrelaterad olycka. Efter detta har han blivit alkoholist och jobbar i en matbutik. Hans dotter Vienna visar sig ha stora balettdanstalanger, men att gå på den fina skolan i Paris kostar 300 000 dollar. Happy bestämmer sig för att försöka tjäna lite pengar genom att ställa upp i en lokal turnering, men hamnar snart i ett maktspel mellan den klassiska golfen och den nya häftiga maxi-golfen.
Man blir alltid orolig när det ska cashas in på gamla framgångar. Som tur är så var min oro obefogad, för det här är helt okej. Sandler pumpar visserligen ut trettio filmer om året åt Netflix, men ärligt talat är de flesta faktiskt helt okej. Tim Herlihy är även han tillbaka. Senast de skrev ett manus ihop var "Hubie Halloween" för fem år sen, och den var också... helt okej.
Tempot är högt, och skämten är många. Jag skrattar faktiskt högt ganska mycket. Om jag måste klaga, och det måste man, så är speltiden på nästan två timmar för lång. Det blir en svacka där på mitten, och ju längre in i filmen man kommer blir den tighta redigeringen från öppningsakten mer lös och ledig. En runda till med saxen hade märkts och gjort filmen bättre. Oavsett vilket så kan du som Sandler-fan glädjas åt Happy Gilmores återkomst och vara helt nöjd med den.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är ju en Adam Sandler-film, vilket som vanligt innebär att han tar med alla sina kompisar i mängder med biroller. Eminems biroll hade man dock kunnat lämna på klippgolvet.
2. Adams fru, två döttrar, mamma och kusin spelar alla roller i filmen.
3. Carl Weathers skulle återkomma i sin roll som Happys mentor Chubbs, men Weathers avled 2024 och stora delar av manuset fick skrivas om.
2. Adams fru, två döttrar, mamma och kusin spelar alla roller i filmen.
3. Carl Weathers skulle återkomma i sin roll som Happys mentor Chubbs, men Weathers avled 2024 och stora delar av manuset fick skrivas om.
HENRIK ANDERSSON (2025-07-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
