Lite obalanserad men inte poänglös
FILMENSimon (Simon Lööf) drömmer om att bli författare men han har inget att skriva om. I stället väljer han att plugga till jurist i Lund. Det är ett tryggt val men ganska snabbt inser han som tidigare varit "bäst i klassen" att alla hans kursare också är smarta och kanske till och med smartare än honom.
Hans första timmar i Lund är omtumlande. Han ramlar in i en demonstration och blir jagad av en polis för att sedan bli räddad av en maskerad anarkistkvinna. Sen hittar han den lyxiga lägenhet i vilken han hyr ett rum. Olika världar korsas på kort tid och så småningom börjar studiemotivationen att svikta samtidigt som han ser kvinnan på nytt och fascineras av henne. Till slut träffas de på riktigt. Hon heter Max (Nora Rios) och är avhoppad konstvetenskapsstudent men hon är också med i ett slags anarkistiskt gäng kopplat till pensionerade professorn Charles (Peter Andersson).
Simon blir inbjuden till Charles hus i Professorsstaden och förtjusas av det filosofiska och fria tänkande som råder inom gruppen. Inte helt lämpligt för en juridikstudent men mer ärligt och äkta på något sätt. Simon testas av gruppen, vilket leder till att han måste passera en gräns. Det ska så småningom visa sig att gruppens ambitioner är betydligt värre än vad Simon kan acceptera, men samtidigt är han insyltad i något som han inte kan ta sig ur.
"Ett ärligt liv" är en historia som för mig glider fram och tillbaka mellan bra och mindre bra känslor. Mellan varven är filmen bra och spännande - "Lasermannen"/"Call Girl"/"Jakten på en mördare"/"Händelser vid vatten"-bekanta Mikael Marcimain står för regin och han kan ju det här med spänning - medan andra stunder känns historien osannolik och lite fånig och lite ansträngt intellektuell och filosofisk. Den böljar och hittar aldrig riktigt balansen hos mig.
Det är trots allt en ganska udda film för att vara svensk. Under filmens gång går mina tankar åt lite olika håll. Ena stunden tänker jag på "Saltburn", som har något slags akademiskt släktskap med denna film, och andra stunder på europeiska thrillers, kanske franska eller något liknande. Med det sagt anser jag att den har sina solklara poänger men jag fastnar inte riktigt för den.
Hans första timmar i Lund är omtumlande. Han ramlar in i en demonstration och blir jagad av en polis för att sedan bli räddad av en maskerad anarkistkvinna. Sen hittar han den lyxiga lägenhet i vilken han hyr ett rum. Olika världar korsas på kort tid och så småningom börjar studiemotivationen att svikta samtidigt som han ser kvinnan på nytt och fascineras av henne. Till slut träffas de på riktigt. Hon heter Max (Nora Rios) och är avhoppad konstvetenskapsstudent men hon är också med i ett slags anarkistiskt gäng kopplat till pensionerade professorn Charles (Peter Andersson).
Simon blir inbjuden till Charles hus i Professorsstaden och förtjusas av det filosofiska och fria tänkande som råder inom gruppen. Inte helt lämpligt för en juridikstudent men mer ärligt och äkta på något sätt. Simon testas av gruppen, vilket leder till att han måste passera en gräns. Det ska så småningom visa sig att gruppens ambitioner är betydligt värre än vad Simon kan acceptera, men samtidigt är han insyltad i något som han inte kan ta sig ur.
"Ett ärligt liv" är en historia som för mig glider fram och tillbaka mellan bra och mindre bra känslor. Mellan varven är filmen bra och spännande - "Lasermannen"/"Call Girl"/"Jakten på en mördare"/"Händelser vid vatten"-bekanta Mikael Marcimain står för regin och han kan ju det här med spänning - medan andra stunder känns historien osannolik och lite fånig och lite ansträngt intellektuell och filosofisk. Den böljar och hittar aldrig riktigt balansen hos mig.
Det är trots allt en ganska udda film för att vara svensk. Under filmens gång går mina tankar åt lite olika håll. Ena stunden tänker jag på "Saltburn", som har något slags akademiskt släktskap med denna film, och andra stunder på europeiska thrillers, kanske franska eller något liknande. Med det sagt anser jag att den har sina solklara poänger men jag fastnar inte riktigt för den.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på en roman med samma namn av Joakim Zander. Boken kom 2022.
2. FLX skrev kontrakt med Zander om filmrättigheterna en dryg månad efter att boken kommit ut.
3. Filmen skulle kommit redan 2024 men av någon anledningen blev den framflyttad.
2. FLX skrev kontrakt med Zander om filmrättigheterna en dryg månad efter att boken kommit ut.
3. Filmen skulle kommit redan 2024 men av någon anledningen blev den framflyttad.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
