Klassiker i nytt format efter nästa 50 år
FILMENJag tillhör den generation som hörde "Tordyveln flyger i skymningen" som sommarlovsföljetong i Sveriges radio. Dock inte den ursprungliga sändningen 1976 utan i någon senare reprisering. Jag minns inte mycket av upplevelsen förutom att en känsla av mystik etsade sig fast. Jag minns att bara titeln gav halvkalla kårar.
Men sedan dess har jag inte tagit del av berättelsen som ursprungligen skrevs av av Maria Gripe och Kay Pollak och som två år efter radioföljetongen omvandlades till en roman av Gripe. Jag har snarare haft mer att göra med Varanteaterns karaktär Tord Yvel än denna berättelse, men det är verkligen en helt annan historia.
Nästan 50 år senare blir den tolvdelade barnradion en åttadelad tv-serie som lämpligt nog utspelar sig 1976 med allt vad det innebär av tidstypiska inslag och avsaknad av moderniteter. Ingen smartphone att nyttja i alla situationer men väl en klassisk bandspelare med mikrofon. En sådan har Jonas (Einar Alvarado Lönberg) fått i födelsedagspresent och med ambitioner om att bli journalist använder han den till allt. Det är så han och storasyster Annika (Moa Nåsander) träffar David (Hjalmar Löfmark Yilmaz) som är i byn Ringaryd över sommaren medan hans pappa (Kardo Razzazi) lagar kyrkorgeln. Ungdomarna hamnar utanför den gamla Selanderska gården där Jonas spelar in lite mystiska händelser på band. Snart ska Annika få ett extrajobb med att vattna blommorna medan husets ägarinna är borta och Jonas och David följer med och upptäcker märkligheter. Framför allt får David underliga känslor i huset.
Trion hittar brev och dagböcker från en Emilie Selander som bodde i huset på 1700-talet och de upptäcker en tragisk historia som även innehåller en värdefull uråldrig egyptisk staty som de försöker hitta. Men de är inte ensamma om att röra sig i huset. Fler skumma figurer dyker upp på jakt efter den åtråvärda skatten. Dessutom verkar det vila en förbannelse över Selanderska gården, en förbannelse som även drabbar David...
Historien är härligt spretig men landar ändå i ett spännande ungdomsäventyr av klassiskt snitt som hamnar någonstans mellan Mästerdetektiven Blomkvist och LasseMajas detektivbyrå. Mitt minne från radioföljetongen är ju mer en känsla än några konkreta detaljer och den känslan utgick helt och hållet från mystiken som nästan drog åt ett skräckhåll. Så känner jag givetvis inte nu, men mystiken finns där som en fin krydda.
Serien känns välgjord. Energi och kraft har lagts på att fånga 70-talet men utan att det blir en nostalgifest med allt för många inslag. Det blir en känsla snarare än en effekt och det gillar jag. Jag är lite förvånad över att det dröjt så pass länge innan en ny version av historien gjorts men bättre sent än aldrig.
Men sedan dess har jag inte tagit del av berättelsen som ursprungligen skrevs av av Maria Gripe och Kay Pollak och som två år efter radioföljetongen omvandlades till en roman av Gripe. Jag har snarare haft mer att göra med Varanteaterns karaktär Tord Yvel än denna berättelse, men det är verkligen en helt annan historia.
Nästan 50 år senare blir den tolvdelade barnradion en åttadelad tv-serie som lämpligt nog utspelar sig 1976 med allt vad det innebär av tidstypiska inslag och avsaknad av moderniteter. Ingen smartphone att nyttja i alla situationer men väl en klassisk bandspelare med mikrofon. En sådan har Jonas (Einar Alvarado Lönberg) fått i födelsedagspresent och med ambitioner om att bli journalist använder han den till allt. Det är så han och storasyster Annika (Moa Nåsander) träffar David (Hjalmar Löfmark Yilmaz) som är i byn Ringaryd över sommaren medan hans pappa (Kardo Razzazi) lagar kyrkorgeln. Ungdomarna hamnar utanför den gamla Selanderska gården där Jonas spelar in lite mystiska händelser på band. Snart ska Annika få ett extrajobb med att vattna blommorna medan husets ägarinna är borta och Jonas och David följer med och upptäcker märkligheter. Framför allt får David underliga känslor i huset.
Trion hittar brev och dagböcker från en Emilie Selander som bodde i huset på 1700-talet och de upptäcker en tragisk historia som även innehåller en värdefull uråldrig egyptisk staty som de försöker hitta. Men de är inte ensamma om att röra sig i huset. Fler skumma figurer dyker upp på jakt efter den åtråvärda skatten. Dessutom verkar det vila en förbannelse över Selanderska gården, en förbannelse som även drabbar David...
Historien är härligt spretig men landar ändå i ett spännande ungdomsäventyr av klassiskt snitt som hamnar någonstans mellan Mästerdetektiven Blomkvist och LasseMajas detektivbyrå. Mitt minne från radioföljetongen är ju mer en känsla än några konkreta detaljer och den känslan utgick helt och hållet från mystiken som nästan drog åt ett skräckhåll. Så känner jag givetvis inte nu, men mystiken finns där som en fin krydda.
Serien känns välgjord. Energi och kraft har lagts på att fånga 70-talet men utan att det blir en nostalgifest med allt för många inslag. Det blir en känsla snarare än en effekt och det gillar jag. Jag är lite förvånad över att det dröjt så pass länge innan en ny version av historien gjorts men bättre sent än aldrig.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Trots att ungdomarna står i fokus innehåller serien rätt så tunga vuxna skådespelare, som Tomas von Brömssen, Pernilla August, Liv Mjönes, Christina Schollin, Dag Malmberg, Mattias Nordkvist och Lena Endre.
2. Ringaryd ska ligga i Småland men inte en människa pratar småländska. Några ungdomar pratar ganska tydlig göteborgska - vilket förklaras av att serien är inspelad på olika platser i Västra Götalands län - och Pernilla August har som alltid en tydlig stockholmska i sitt tal.
3. I serien figurerar en låt som ska vara skriven av karaktären Emilie. Denna är skriven av Ane Brun som även framför låten i en scen i sista avsnittet.
2. Ringaryd ska ligga i Småland men inte en människa pratar småländska. Några ungdomar pratar ganska tydlig göteborgska - vilket förklaras av att serien är inspelad på olika platser i Västra Götalands län - och Pernilla August har som alltid en tydlig stockholmska i sitt tal.
3. I serien figurerar en låt som ska vara skriven av karaktären Emilie. Denna är skriven av Ane Brun som även framför låten i en scen i sista avsnittet.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
