Febrigt om fifflande finansfigur
FILMENDet finns säkert ett uttryck för filmer där huvudrollsinnehavaren är med i varenda scen, men jag känner inte till det. Men det är i alla fallet med "Ballad of a Small Player" där Colin Farrell briljerar i en enmansshow med knarrande skinnhandskar.
Jag ser filmen i flera omgångar trots att den inte är speciellt lång. När jag börjar titta på den är jag inte alls i fas för att se en så pass långsam film som det här är och inser efter 20-25 minuter att jag sovit mig igenom hälften. Det blir att börja om och se om inledningen i 1,5x hastigheten. Trots det delar jag upp filmen i 4-5 sessioner. Det är en seg film, men som många sega filmer tar den sig mot slutet och levererar lite eftertanke och mervärde.
Farrell spelar en irländsk finansman som lurat till sig en stor summa pengar i England. Nu har han hamnat i Macau och kallar sig Lord Doyle och flyter runt på olika kasinon med omväxlande framgång. Rollen han har tagit ger vissa fördelar men i själva verket är han pank och nergången. Och kraftigt skuldsatt.
Hans grej är kortspelet baccarat där han långsamt, långsamt, långsamt viker upp korten iklädd sina oerhört knarrande turhandskar. Som dock verkar ha tappat sin tur. Han blir vän med Dao Ming (Fala Chen ) en kreditgivare som han liksom många andra sviker, men när en annan av Dao Mings kredittagare tar livet av sig blir Doyle ett stöd trots att Dao Ming tror att hennes tur är förbi.
Från ingenstans dyker då Cynthia Blithe (Tilda Swinton) upp som representerar de människor Doyle lurat på pengar i England. Nu när hon hittat honom ställer hon ett ultimatum: Antingen betalar han tillbaka pengarna han lurat till sig eller så meddelar hon den brittiska polisen. Doyle vill spela sig ur krisen men hans tur är förbi och i stället plågas han allt mer av stressen och pressen och kollapsar slutligen i en hjärtinfarkt och blir omhändertagen av Dao Ming och efter det vänder turen på ett magiskt vis. Eller kanske ett övernaturligt vis?
Även om filmen tar sig mot slutet så är jag inte helt kompis med den. Den är snyggt gjord med luxuösa skildringar av Macau och Colin Farrell ger som vanligt allt och lite till i sin gestaltning. Jag gillar också det Fala Chen och Tilda Swinton gör, men i det stora hela är det inte en film i min smak. Detta bevisas att jag behövde så pass många sessioner för att se klart den.
Jag ser filmen i flera omgångar trots att den inte är speciellt lång. När jag börjar titta på den är jag inte alls i fas för att se en så pass långsam film som det här är och inser efter 20-25 minuter att jag sovit mig igenom hälften. Det blir att börja om och se om inledningen i 1,5x hastigheten. Trots det delar jag upp filmen i 4-5 sessioner. Det är en seg film, men som många sega filmer tar den sig mot slutet och levererar lite eftertanke och mervärde.
Farrell spelar en irländsk finansman som lurat till sig en stor summa pengar i England. Nu har han hamnat i Macau och kallar sig Lord Doyle och flyter runt på olika kasinon med omväxlande framgång. Rollen han har tagit ger vissa fördelar men i själva verket är han pank och nergången. Och kraftigt skuldsatt.
Hans grej är kortspelet baccarat där han långsamt, långsamt, långsamt viker upp korten iklädd sina oerhört knarrande turhandskar. Som dock verkar ha tappat sin tur. Han blir vän med Dao Ming (Fala Chen ) en kreditgivare som han liksom många andra sviker, men när en annan av Dao Mings kredittagare tar livet av sig blir Doyle ett stöd trots att Dao Ming tror att hennes tur är förbi.
Från ingenstans dyker då Cynthia Blithe (Tilda Swinton) upp som representerar de människor Doyle lurat på pengar i England. Nu när hon hittat honom ställer hon ett ultimatum: Antingen betalar han tillbaka pengarna han lurat till sig eller så meddelar hon den brittiska polisen. Doyle vill spela sig ur krisen men hans tur är förbi och i stället plågas han allt mer av stressen och pressen och kollapsar slutligen i en hjärtinfarkt och blir omhändertagen av Dao Ming och efter det vänder turen på ett magiskt vis. Eller kanske ett övernaturligt vis?
Även om filmen tar sig mot slutet så är jag inte helt kompis med den. Den är snyggt gjord med luxuösa skildringar av Macau och Colin Farrell ger som vanligt allt och lite till i sin gestaltning. Jag gillar också det Fala Chen och Tilda Swinton gör, men i det stora hela är det inte en film i min smak. Detta bevisas att jag behövde så pass många sessioner för att se klart den.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det här envisa långsamma uppvikandet av spelkorten blir skapligt i irriterande i längden. Vad är grejen? Ska korten magiskt förändas om man tittar på dem lååååååångsamt?
2. Filmen är baserad på en roman skriven av britten Lawrence Osborne 2014.
3. Jag såg någonstans en röst som menade att Colin Farrell "förberedde för sin Oscarsstatyett" med filmen. Nåja, jag tror att Farrell förr eller senare kommer att vinna en Oscar men kanske inte för just den här filmen även om hans insats i den är mycket stark.
2. Filmen är baserad på en roman skriven av britten Lawrence Osborne 2014.
3. Jag såg någonstans en röst som menade att Colin Farrell "förberedde för sin Oscarsstatyett" med filmen. Nåja, jag tror att Farrell förr eller senare kommer att vinna en Oscar men kanske inte för just den här filmen även om hans insats i den är mycket stark.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
