Thriller som gradvis blir sämre och sämre
FILMENJag ska kanske inte säga att förhoppningarna var skyhöga, men jag hade ändå förväntat mig att "Kvinnan i hytt 10" skulle vara något mer än bara en dussindeckare. För det är precis vad det är. Den här typen av psykologisk thriller har man sett i parti och minut och filmen har dessvärre ingenting som lyfter den från mängden. Det skulle möjligtvis vara miljön då i sådant fall. Både närmiljön, vilket är en otroligt lyxig yacht, och den yttre miljön, vilken är norska fjordar.
Keira Knightley spelar The Guardian-journalisten Laura Blacklock som återvänder till jobbet efter att publicerat en bra story som dock varit emotionellt dyr. Hon är i behov av ett avbrott och miljöbyte och blir som enda journalist inbjuden till en jungfrufärd för en lyxyacht. Den som bjuder in henne är norska cancersjuka miljardären Anne Bullmer (Lisa Loven Kongsli). Hon och hennes man Richard (Guy Pearce) ska lansera en välgörenhetsorganisation och jungfrufärdens slutdestination är en gala där allting ska presenteras för allmänheten.
Med på resan är ett antal prominenta gäster som på olika vis bidragit till organisationens budget, men Laura känner också igen sitt ex, fotografen Ben Morgan (David Ajala). Under resans första kväll träffar Laura den sjuka Anne i yachtens bibliotek. Där berättar Anne att hon har slutat med sina mediciner och visar upp ett tal hon skrivit till galan. I det framgår det att hon ämnar att donera sin hela förmögenhet till organisationen och inte låta Richard ärva någonting.
Samma natt vaknar Laura av ljudet av stök i hytten bredvid hennes och när det sedan plaskar till i vattnet inser hon att någon kastats överbord. Redan tidigare på dagen har hon av misstag klivit in i hytt 10 och stött på en okänd kvinna där, men när Laura larmar får hon veta att det inte finns någon gäst i hytten. Alla gäster och anställda räknas och ingen saknas. Har hon drömt eller inbillat sig, eller är det en rest av hennes emotionella bagage där hon sett en kvinna bli mördad?
Stämningen ombord förändras då alla andra gäster tror att Laura medvetet försöker förstöra resan och när hon upplever fler konstigheter kan hon inte bevisa att de skett och blir sålunda inte trodd. Vad är det egentligen som pågår ombord på lyxyachten?
Konceptet med en person som upplever något men som sedan inte blir trodd är ganska vanligt inom psykologiska thrillers. Bara tidigare i år såg jag "Exterritorial" som har det upplägget även om det inte är några större likheter med denna film i övrigt. Men konceptet är liksom gjort och när en hel del taffliga repliker avlossas i den här filmen suckar jag högt framför tv:n. Det är en thriller som gradvis bara blir sämre och sämre och landar i en ganska stor besvikelse. Det var 90 minuter jag inte får igen, även om de inte var helt bortkastade, men besvikelsen är ändå ett faktum.
Keira Knightley spelar The Guardian-journalisten Laura Blacklock som återvänder till jobbet efter att publicerat en bra story som dock varit emotionellt dyr. Hon är i behov av ett avbrott och miljöbyte och blir som enda journalist inbjuden till en jungfrufärd för en lyxyacht. Den som bjuder in henne är norska cancersjuka miljardären Anne Bullmer (Lisa Loven Kongsli). Hon och hennes man Richard (Guy Pearce) ska lansera en välgörenhetsorganisation och jungfrufärdens slutdestination är en gala där allting ska presenteras för allmänheten.
Med på resan är ett antal prominenta gäster som på olika vis bidragit till organisationens budget, men Laura känner också igen sitt ex, fotografen Ben Morgan (David Ajala). Under resans första kväll träffar Laura den sjuka Anne i yachtens bibliotek. Där berättar Anne att hon har slutat med sina mediciner och visar upp ett tal hon skrivit till galan. I det framgår det att hon ämnar att donera sin hela förmögenhet till organisationen och inte låta Richard ärva någonting.
Samma natt vaknar Laura av ljudet av stök i hytten bredvid hennes och när det sedan plaskar till i vattnet inser hon att någon kastats överbord. Redan tidigare på dagen har hon av misstag klivit in i hytt 10 och stött på en okänd kvinna där, men när Laura larmar får hon veta att det inte finns någon gäst i hytten. Alla gäster och anställda räknas och ingen saknas. Har hon drömt eller inbillat sig, eller är det en rest av hennes emotionella bagage där hon sett en kvinna bli mördad?
Stämningen ombord förändras då alla andra gäster tror att Laura medvetet försöker förstöra resan och när hon upplever fler konstigheter kan hon inte bevisa att de skett och blir sålunda inte trodd. Vad är det egentligen som pågår ombord på lyxyachten?
Konceptet med en person som upplever något men som sedan inte blir trodd är ganska vanligt inom psykologiska thrillers. Bara tidigare i år såg jag "Exterritorial" som har det upplägget även om det inte är några större likheter med denna film i övrigt. Men konceptet är liksom gjort och när en hel del taffliga repliker avlossas i den här filmen suckar jag högt framför tv:n. Det är en thriller som gradvis bara blir sämre och sämre och landar i en ganska stor besvikelse. Det var 90 minuter jag inte får igen, även om de inte var helt bortkastade, men besvikelsen är ändå ett faktum.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Den här storyn känns som att den kunde varit en del i Liza Marklunds Annika Bengtson-svit. Den hade fungerat perfekt.
2. Filmen är baserad på en roman av Ruth Ware som även finns på svenska.
3. Miljardären Anne Bullmer är hette ursprungligen Anne Lyngstad. Väldigt nära Anni-Frid Lyngstad som ju också är norska.
2. Filmen är baserad på en roman av Ruth Ware som även finns på svenska.
3. Miljardären Anne Bullmer är hette ursprungligen Anne Lyngstad. Väldigt nära Anni-Frid Lyngstad som ju också är norska.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Streamat
