Musikdokumentärernas musikdokumentär
FILMENOm min efterforskning är korrekt visades "The Beatles Anthology" på SVT november-december 1996 under den något torra titeln "Sagan om The Beatles". De sex avsnitten visades här ett år efter att den dök upp på amerikanska ABC och brittiska ITV, vilket alltså betyder att det i år är 30 år sedan denna utmärka dokumentärserie ursprungligen hade premiär. Jag är tämligen säker på att jag såg den på SVT 1996 och bandade avsnitten på VHS, men jag vet även att jag köpte hela serien i en stadig DVD-box där den växt till åtta avsnitt och diverse bonusmaterial. Den boxen har gått några varv, men senast jag försökte se den var det något som krånglade. DVD-röta?
Lyckligtvis har Apple Corp. varit på hugget och sett till att serien digitalt restaurerats med hjälp av The Beatles-superfanet Peter Jackson och hans Wingnut Films och Park Road Post Production samt Giles Martin, vilket gör att dokumentären ser bättre ut och låter bättre än någonsin. Dessutom har vissa klipp, trimningar och omkastningar gjorts och det tidigare bonusmaterialet har blivit ett nionde avsnitt. Om det inte hade varit så att Jackson och hans gäng gjort den stora Beatles-tvätten i "The Beatles: Get Back" och "Let it be" redan så hade jag möjligen kanske golvats av att "Anthology" nu kommer i så bra bild, men bortskämd som man är känns det bara självklart.
Som man kan dra som slutsats av min långa inledning är det här en dokumentärserie jag sett flera gånger tidigare även om det faktiskt var ett tag sedan sist. Jag övervägde om jag skulle låta bli att se om den men så slumpade det sig så att jag kllckade igång ett avsnitt och sen var det kört. Jag gillar verkligen formen på dokumentären, som i sig inte är unik på något vis, men som gör det väldigt enkelt och smidigt att komma in i The Beatles historia. Det är nämligen ingen extern person som berättar den för oss utan den berättas av de vid produktionstillfället tre levande medlemmarna, några av de viktigaste personerna kring bandet och så mängder av arkivmaterial. Jag förundras alltid över hur duktiga vissa artister varit på att dokumentera sig själva eller åtminstone se till att filmat material finns bevarat. Det sistnämnda kan man tacka Neil Aspinall för. Han var ursprungligen turnémanager åt The Beatles, sedan deras personliga assistent och under sina sista 40 år i livet chef för Apple Corp. Det berättas någonstans i det sista avsnittet som väldigt mycket handlar om arbetet med att göra dokumentären, att Aspinall var den som samlade på sig allt material för att göra något med det.
The Beatles aktiva karriär var förhållandevis kort. Inte ens tio år. Ändå går det att dela in den i tre tydliga delar. Först de renodlade popåren, när Beatle-mania blev ett faktum, och kvartetten sjöng kärlekslåtar i kostymer. Sen de experimentella åren, när bandet slutade turnera och i stället använde dåtida inspelningsteknik på helt nya vis och lyckades skapa hits utanför den givna mallen, och slutligen de avslutande åren när musiken blev lite mer back to basics men utan pophysterin.
Personligen är det mittenpartiet som är mitt favorit-Beatles, det som börjar någonstans i "Rubber Soul", excellerar i "Revolver", "Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band" och "Magical Mystery Tour", och avslutas i delar av "The White Album". Det tar några avsnitt innan vi hamnar där, men det betyder förstås inte att upptakten är seg och ointressant. Snarare tvärtom - detta är en musikdokumentär som hela tiden är intressant och aldrig seg.
Oavsett om man kan The Beatles historia som ett rinnande vatten, eller allmänbildningsbra eller kanske bara lite grann så är "Anthology" nio väl investerade timmar.
Lyckligtvis har Apple Corp. varit på hugget och sett till att serien digitalt restaurerats med hjälp av The Beatles-superfanet Peter Jackson och hans Wingnut Films och Park Road Post Production samt Giles Martin, vilket gör att dokumentären ser bättre ut och låter bättre än någonsin. Dessutom har vissa klipp, trimningar och omkastningar gjorts och det tidigare bonusmaterialet har blivit ett nionde avsnitt. Om det inte hade varit så att Jackson och hans gäng gjort den stora Beatles-tvätten i "The Beatles: Get Back" och "Let it be" redan så hade jag möjligen kanske golvats av att "Anthology" nu kommer i så bra bild, men bortskämd som man är känns det bara självklart.
Som man kan dra som slutsats av min långa inledning är det här en dokumentärserie jag sett flera gånger tidigare även om det faktiskt var ett tag sedan sist. Jag övervägde om jag skulle låta bli att se om den men så slumpade det sig så att jag kllckade igång ett avsnitt och sen var det kört. Jag gillar verkligen formen på dokumentären, som i sig inte är unik på något vis, men som gör det väldigt enkelt och smidigt att komma in i The Beatles historia. Det är nämligen ingen extern person som berättar den för oss utan den berättas av de vid produktionstillfället tre levande medlemmarna, några av de viktigaste personerna kring bandet och så mängder av arkivmaterial. Jag förundras alltid över hur duktiga vissa artister varit på att dokumentera sig själva eller åtminstone se till att filmat material finns bevarat. Det sistnämnda kan man tacka Neil Aspinall för. Han var ursprungligen turnémanager åt The Beatles, sedan deras personliga assistent och under sina sista 40 år i livet chef för Apple Corp. Det berättas någonstans i det sista avsnittet som väldigt mycket handlar om arbetet med att göra dokumentären, att Aspinall var den som samlade på sig allt material för att göra något med det.
The Beatles aktiva karriär var förhållandevis kort. Inte ens tio år. Ändå går det att dela in den i tre tydliga delar. Först de renodlade popåren, när Beatle-mania blev ett faktum, och kvartetten sjöng kärlekslåtar i kostymer. Sen de experimentella åren, när bandet slutade turnera och i stället använde dåtida inspelningsteknik på helt nya vis och lyckades skapa hits utanför den givna mallen, och slutligen de avslutande åren när musiken blev lite mer back to basics men utan pophysterin.
Personligen är det mittenpartiet som är mitt favorit-Beatles, det som börjar någonstans i "Rubber Soul", excellerar i "Revolver", "Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band" och "Magical Mystery Tour", och avslutas i delar av "The White Album". Det tar några avsnitt innan vi hamnar där, men det betyder förstås inte att upptakten är seg och ointressant. Snarare tvärtom - detta är en musikdokumentär som hela tiden är intressant och aldrig seg.
Oavsett om man kan The Beatles historia som ett rinnande vatten, eller allmänbildningsbra eller kanske bara lite grann så är "Anthology" nio väl investerade timmar.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Huvudsakligen intervjuas Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr individuellt och det blir lite komiskt när de ska minnas samma saker. I de flesta fall så är deras minnesbilder identiska men exempelvis när det gäller låten "All your need is love" är det inte riktigt så. McCartney och Harrison menar att låten inte var specialskriven för den globala livesändningen utan att det var en låt bland flera andra de jobbade med då, medan Starr med väldig säkerhet säger att den var specialskriven. Jag tror nog minst på Starr!
2. När The Beatles valde att sluta turnera började de spela in små filmer till sina nya låtar som de skickade runt till tv-bolagen, det vill säga det som senare blev en självklar del av marknadsföringen - musikvideor. Problemet med dessa filmer är att det svårt för Ringo Starr att vara mobil med sitt trumset så i många fall han han inget speciellt att göra i filmerna utan sitter mest och trampar takten och ser lite ointresserad ut.
3. I samband med att hela "Anthology"-projektet gjordes, vilket även inkluderade tre samlingsskivor och en bok, kom två "nya" The Beatles-låtar, "Free as a bird" och "Real love", båda baserade på enkla demoinspelningar av John Lennon. En tredje låt, "Now and then", gick inte att slutföra då, men tre decennier senare fanns det modern teknik som underlättade arbetet och den "sista" Beatles-låten kunde äntligen släppas.
2. När The Beatles valde att sluta turnera började de spela in små filmer till sina nya låtar som de skickade runt till tv-bolagen, det vill säga det som senare blev en självklar del av marknadsföringen - musikvideor. Problemet med dessa filmer är att det svårt för Ringo Starr att vara mobil med sitt trumset så i många fall han han inget speciellt att göra i filmerna utan sitter mest och trampar takten och ser lite ointresserad ut.
3. I samband med att hela "Anthology"-projektet gjordes, vilket även inkluderade tre samlingsskivor och en bok, kom två "nya" The Beatles-låtar, "Free as a bird" och "Real love", båda baserade på enkla demoinspelningar av John Lennon. En tredje låt, "Now and then", gick inte att slutföra då, men tre decennier senare fanns det modern teknik som underlättade arbetet och den "sista" Beatles-låten kunde äntligen släppas.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA



























































































