Full fart framåt för fräcka fordon
FILMENJag läste att "F1" ett tag var tänkt att vara en direkt uppföljare till Tom Cruises "Days of Thunder" och det känns ganska logiskt eftersom "F1" väldigt mycket känns som "Top Gun: Maverick" fast med bilar i stället för flygplan. Det är dessutom samma regissör (Joseph Kosinski) och manusförfattare (Ehren Kruger) vilket gör associationen ännu mer gedigen och om det inte var nog så heter en av producenterna Jerry Bruckheimer. Det är med andra ord ingen tvekan om vad det är för film det handlar om.
Jag är inte överdrivet intresserad av motorsport men ska erkänna att precis som baseball är det en utmärkt filmsport. Det har gått att skildra motorsportsraffel länge på film men i dessa moderna tider går det att filma ännu mer verkligt och därmed vrida upp spänningen ett snäpp till. Filmer som "Rush" och "Le Mans '66" har lyckats med det och speciellt den förra är mest lik "F1" eftersom formel 1 står i fokus, men det är inte alls samma film på något vis. Anledningen till att det fungerar bra är kanske för att lopp på 90 minuter kokas ner till några minuters spänning.
Brad Pitt spelar Sonny Hayes som en gång i tiden var en het och lovande Formel 1-förare, men som pensionerade sig från sporten runt 30 år innan filmens nutid efter en besvärlig krasch. Sedan dess har han använt sin talang till att hoppa in som förare där det behövts. I filmens inledning är han till exempel med och vinner Daytona 24-timmars för att ganska omedelbart sätta sig i sin skruttiga van och åka vidare till nästa potentiella uppdrag. På väg dit blir han uppsökt av Rubén Cervantes (Javier Bardem), sin gamla Formel 1-partner som numera är ägare till APXGP-teamet. Teamet kämpar för sin existens med ännu inga tagna poäng i Grand Prix, bilar som inte helt håller måttet och en rookie som försteförare som inte fått till det än. Rubén övertalar Sonny att gå in som andreförare.
Givetvis blir Sonnys entré in i teamet inte utan skav. Han anses vara en föredetting men visar snabbt att han kan köra snabbt. Den stöddiga rookien Joshua Pearce (Damson Idris) hamnar i någon sorts försvarssituation och varken tekniska chefen Kate McKenna (Kerry Condon) och stallchefen Kaspar Smolinski (Kim Bodnia) är positiva till tillskottet, men Sonny ska snabbt identifiera vilka brister i bilarna som behöver justeras och sedan oombedd ändra strategier under loppen. Även om förändringarna ger resultat så är resan genom de nio sista tävlingarna krokig och komplicerad.
Upplägget känns igen, men en film behöver inte vara originell för att vara underhållande och "F1" är just underhållande. Filmen är över 2,5 timmar lång men den flyter på oväntat lätt och det är kanske tack vare de regelbundna nedslagen på tävlingsbanorna. Jag glider utan problem med genom filmen.
Jag är inte överdrivet intresserad av motorsport men ska erkänna att precis som baseball är det en utmärkt filmsport. Det har gått att skildra motorsportsraffel länge på film men i dessa moderna tider går det att filma ännu mer verkligt och därmed vrida upp spänningen ett snäpp till. Filmer som "Rush" och "Le Mans '66" har lyckats med det och speciellt den förra är mest lik "F1" eftersom formel 1 står i fokus, men det är inte alls samma film på något vis. Anledningen till att det fungerar bra är kanske för att lopp på 90 minuter kokas ner till några minuters spänning.
Brad Pitt spelar Sonny Hayes som en gång i tiden var en het och lovande Formel 1-förare, men som pensionerade sig från sporten runt 30 år innan filmens nutid efter en besvärlig krasch. Sedan dess har han använt sin talang till att hoppa in som förare där det behövts. I filmens inledning är han till exempel med och vinner Daytona 24-timmars för att ganska omedelbart sätta sig i sin skruttiga van och åka vidare till nästa potentiella uppdrag. På väg dit blir han uppsökt av Rubén Cervantes (Javier Bardem), sin gamla Formel 1-partner som numera är ägare till APXGP-teamet. Teamet kämpar för sin existens med ännu inga tagna poäng i Grand Prix, bilar som inte helt håller måttet och en rookie som försteförare som inte fått till det än. Rubén övertalar Sonny att gå in som andreförare.
Givetvis blir Sonnys entré in i teamet inte utan skav. Han anses vara en föredetting men visar snabbt att han kan köra snabbt. Den stöddiga rookien Joshua Pearce (Damson Idris) hamnar i någon sorts försvarssituation och varken tekniska chefen Kate McKenna (Kerry Condon) och stallchefen Kaspar Smolinski (Kim Bodnia) är positiva till tillskottet, men Sonny ska snabbt identifiera vilka brister i bilarna som behöver justeras och sedan oombedd ändra strategier under loppen. Även om förändringarna ger resultat så är resan genom de nio sista tävlingarna krokig och komplicerad.
Upplägget känns igen, men en film behöver inte vara originell för att vara underhållande och "F1" är just underhållande. Filmen är över 2,5 timmar lång men den flyter på oväntat lätt och det är kanske tack vare de regelbundna nedslagen på tävlingsbanorna. Jag glider utan problem med genom filmen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Brad Pitts lönecheck landade på 30 miljoner dollar vilket är det mesta han fått för en roll någonsin.
2. Det finns ingen direkt skurk i filmen utanför det egna teamet. Detta var så klart medvetet då filmens producenter inte under några omständigheter kunde utmåla något av de verkliga teamen som skurkaktiga.
3. Motorsportsmedia har varit ganska tuffa mot filmen och kallat den "bra för icke-F1-fans" och "stabilt nonsens för lite eskapism". Ja, det är väl så det är när experterna ska tycka till.
2. Det finns ingen direkt skurk i filmen utanför det egna teamet. Detta var så klart medvetet då filmens producenter inte under några omständigheter kunde utmåla något av de verkliga teamen som skurkaktiga.
3. Motorsportsmedia har varit ganska tuffa mot filmen och kallat den "bra för icke-F1-fans" och "stabilt nonsens för lite eskapism". Ja, det är väl så det är när experterna ska tycka till.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA




















































































