Livet efter katastrofen
FILMENDet är alltid ett delikat problem att ta sig an uppföljaren till en film när man inte har sett föregångaren. Det händer då och då som recensent. Nu är det exakt så. Jag har inte sett "Greenland" från 2020 men lyckligtvis finns den i arkivet så att jag kan få lite bakgrund. Det räcker för att jag ska känna mig redo. Det är inte direkt en ny film i "Dune"-sviten vi har att göra med!
I den första familjen fick vi tydligen följa familjen Garrity (Gerard Butler, Morena Baccarin och Roman Griffin Davis) när de skyndade sig till Grönland för att ta skydd från ett elakt kometnedslag som när allt var över utplånade 75 procent av jorden. När nu historien tar vid har ett antal år gått och människorna i skyddsbunkern i Grönland har lärt sig att leva i det nya samhället. Det är fortfarande i princip livsfarligt att vara utomhus då kometrester är i omloppsbana runt jorden och påverkar väder och vind väldigt drastiskt då och då. Ändå måste människorna ibland ta sig ut för att leta efter olika förnödenheter. Det gör pappa John till exempel även om det är väldigt riskabelt.
Men snart måste alla lämna bunkern. Jordskalv gör platsen olämplig att leva på och i panik flyr alla vind för våg. Familjen Garrity hamnar tillsammans med bland annat Dr. Casey Amina (Amber Rose Revah) som tror att platsen för det ursprungliga nedslaget är den plats som repat sig bäst. Men den ligger i Frankrike väldigt långt från Grönland. Likväl är det dit resan måste gå.
I sin recension av föregångaren skrev Lilja "Utan att avslöja allt för mycket så händer det en hel del missöden under resan till skyddsrummet, men det är inte saker som hänger med under hela filmen utan det är mer att något händer, det reds ut, något nytt händer och även det reds ut." Det är ett väldigt snarlikt upplägg här på väg FRÅN skyddsrummet. Det är en väldigt dramatisk resa där något livsfarligt sker gång på gång. Det blir lite för mycket av det goda så att det passerar gränsen till det realistiska och det är uppenbarligen ett formgrepp som man valt att använda sig av igen.
Det gör filmen lite enformig och ospännande eftersom man vet hur det ska gå. På pluskontot lägger jag filmens utseende som är bra och effektivt. Det ser ut ungefär så som man kan föreställa sig att världen kommer att se ut efter katastrofen. Det enda overkliga är att människorna ser lite för hela och rena ut. Välklippta, sminkade och i rena fina kläder. Det tror jag inte en sekund på.
I den första familjen fick vi tydligen följa familjen Garrity (Gerard Butler, Morena Baccarin och Roman Griffin Davis) när de skyndade sig till Grönland för att ta skydd från ett elakt kometnedslag som när allt var över utplånade 75 procent av jorden. När nu historien tar vid har ett antal år gått och människorna i skyddsbunkern i Grönland har lärt sig att leva i det nya samhället. Det är fortfarande i princip livsfarligt att vara utomhus då kometrester är i omloppsbana runt jorden och påverkar väder och vind väldigt drastiskt då och då. Ändå måste människorna ibland ta sig ut för att leta efter olika förnödenheter. Det gör pappa John till exempel även om det är väldigt riskabelt.
Men snart måste alla lämna bunkern. Jordskalv gör platsen olämplig att leva på och i panik flyr alla vind för våg. Familjen Garrity hamnar tillsammans med bland annat Dr. Casey Amina (Amber Rose Revah) som tror att platsen för det ursprungliga nedslaget är den plats som repat sig bäst. Men den ligger i Frankrike väldigt långt från Grönland. Likväl är det dit resan måste gå.
I sin recension av föregångaren skrev Lilja "Utan att avslöja allt för mycket så händer det en hel del missöden under resan till skyddsrummet, men det är inte saker som hänger med under hela filmen utan det är mer att något händer, det reds ut, något nytt händer och även det reds ut." Det är ett väldigt snarlikt upplägg här på väg FRÅN skyddsrummet. Det är en väldigt dramatisk resa där något livsfarligt sker gång på gång. Det blir lite för mycket av det goda så att det passerar gränsen till det realistiska och det är uppenbarligen ett formgrepp som man valt att använda sig av igen.
Det gör filmen lite enformig och ospännande eftersom man vet hur det ska gå. På pluskontot lägger jag filmens utseende som är bra och effektivt. Det ser ut ungefär så som man kan föreställa sig att världen kommer att se ut efter katastrofen. Det enda overkliga är att människorna ser lite för hela och rena ut. Välklippta, sminkade och i rena fina kläder. Det tror jag inte en sekund på.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Under förtexterna reagerar jag på filmfotografens namn, Martin Ahlgren, och utgår från att det är en svensk som gjort internationell karriär. Det är det också, på sätt och vis. Ahlgren är född i Skottland men har svenska föräldrar och det är i Stockholm han har växt upp. Dock verkar han inte haft någon som helst karriär i Sverige utan jobbat som fotograf till bland annat serier som "House of Cards", "Daredevil", "Altered Carbon" och "NOS4A2".
2. Det är en ganska lustig diskussion i filmen om vad som är klassisk rock. Man kan säga att åsikterna går isär i diskussionen.
3. Till skillnad från sin föregångare visades denna film på bio. Föregångaren kom under Coronapandemin och fick aldrig biopremiär.
2. Det är en ganska lustig diskussion i filmen om vad som är klassisk rock. Man kan säga att åsikterna går isär i diskussionen.
3. Till skillnad från sin föregångare visades denna film på bio. Föregångaren kom under Coronapandemin och fick aldrig biopremiär.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
