Kompletterande spinoff för yngre tittare
FILMENInte ens ett halvår hann gå innan Netflix tog upp "Stranger Things"-tråden igen. Men utan vare sig seriens skapare, Dufferbröderna, eller skådespelarna. Men väl med karaktärerna... Ja, "Stranger Things: Tales from '85" är en animerad serie som rent kronologiskt ska petas in efter säsong 2.
För att sätta serien i perspektiv kan man kanske jämföra den med några av de animerade serier som kompletterar "Star Wars"-universumet. Tonen är kanske ämnad för en lite lägre medelålder och berättelsen är snabbare, mer actionpackad, och lite lätt förhöjd på ett sådant vis att den inte hade kunnat göras med verkliga skådespelare.
Utseendemässigt är serien väldigt bra. Karaktärerna ser ut ungefär så som vi minns dem och animationsstilen är mjuk och realistisk. De flesta av karaktärerna låter också ungefär så som de brukade göra, så med de ganska goda förutsättningarna vilar seriens framgång helt och hållet på berättelsen och den är... OK.
I grund och botten handlar det om att Hawkins återigen drabbas av otäcka varelser med koppling till Upside Down, denna gång i vintertid och trots att Elva stängde porten i slutet på säsong 2. Den här gången är varelserna till viss del skapade av ett biologiskt projekt kopplat till växtlighet och vårt sex man starka gäng får göra allt de kan för att stoppa hotet - vilket även innebär att de minst en gång per avsnitt möter en eller flera varelser i ganska ordentliga bataljer som ingen annan i Hawkins verkar lägga märke till...
Jo, kanske en. Det är en helt ny karaktär med i serien. En punktjej, Nikki, som börjar på skolan och är lika mycket tönt och outsider som de andra. Hon kommer in i gänget lite från sidan och har en ganska betydande roll vilket leder till ett litet problem med serien, och det är det som kallas för kanon. Och då pratar jag varken om artilleripjäsen eller när man sjunger "Broder Jakob" förskjutet, nä, jag pratar om fiktiv kanon, där allting hänger ihop.
Och just nu gör inte "Stranger Things: Tales from '85" det. Om det inte dyker upp någon Men in Black-figur med minnesförlustpenna och raderar Nikki ur det kollektiva minnet så får jag inte riktigt ihop det. Så viktig är hon, speciellt för Will som i den här serien tar för sig mycket mer än i den vanliga serien. Även Dustin känns mer som gängets ledare än Mike som mest tjatar om El hela tiden. Karaktärsdragen känns igen men är inte riktigt i linje med huvudserien.
Men i det stora hela är det skit samma, förstås. Vad gör det om en animerad bonusserie avviker lite från den fiktiva kanon här och där? Jag bryr mig verkligen inte.
Serien är som sagt OK. Jag kan lägga 10x30 minuter på den men jag hade inte haft ett fattigare liv utan att ha sett den. Vissa delar i serien blir lite tjatiga och upprepande men den har ändå en driv och ett visst underhållningsvärde.
För att sätta serien i perspektiv kan man kanske jämföra den med några av de animerade serier som kompletterar "Star Wars"-universumet. Tonen är kanske ämnad för en lite lägre medelålder och berättelsen är snabbare, mer actionpackad, och lite lätt förhöjd på ett sådant vis att den inte hade kunnat göras med verkliga skådespelare.
Utseendemässigt är serien väldigt bra. Karaktärerna ser ut ungefär så som vi minns dem och animationsstilen är mjuk och realistisk. De flesta av karaktärerna låter också ungefär så som de brukade göra, så med de ganska goda förutsättningarna vilar seriens framgång helt och hållet på berättelsen och den är... OK.
I grund och botten handlar det om att Hawkins återigen drabbas av otäcka varelser med koppling till Upside Down, denna gång i vintertid och trots att Elva stängde porten i slutet på säsong 2. Den här gången är varelserna till viss del skapade av ett biologiskt projekt kopplat till växtlighet och vårt sex man starka gäng får göra allt de kan för att stoppa hotet - vilket även innebär att de minst en gång per avsnitt möter en eller flera varelser i ganska ordentliga bataljer som ingen annan i Hawkins verkar lägga märke till...
Jo, kanske en. Det är en helt ny karaktär med i serien. En punktjej, Nikki, som börjar på skolan och är lika mycket tönt och outsider som de andra. Hon kommer in i gänget lite från sidan och har en ganska betydande roll vilket leder till ett litet problem med serien, och det är det som kallas för kanon. Och då pratar jag varken om artilleripjäsen eller när man sjunger "Broder Jakob" förskjutet, nä, jag pratar om fiktiv kanon, där allting hänger ihop.
Och just nu gör inte "Stranger Things: Tales from '85" det. Om det inte dyker upp någon Men in Black-figur med minnesförlustpenna och raderar Nikki ur det kollektiva minnet så får jag inte riktigt ihop det. Så viktig är hon, speciellt för Will som i den här serien tar för sig mycket mer än i den vanliga serien. Även Dustin känns mer som gängets ledare än Mike som mest tjatar om El hela tiden. Karaktärsdragen känns igen men är inte riktigt i linje med huvudserien.
Men i det stora hela är det skit samma, förstås. Vad gör det om en animerad bonusserie avviker lite från den fiktiva kanon här och där? Jag bryr mig verkligen inte.
Serien är som sagt OK. Jag kan lägga 10x30 minuter på den men jag hade inte haft ett fattigare liv utan att ha sett den. Vissa delar i serien blir lite tjatiga och upprepande men den har ändå en driv och ett visst underhållningsvärde.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En andra säsong kommer och ska enligt uppgift komma redan senare i år. Sen vet i 17 hur mycket mer det går att göra innan 1985 är över.
2. Det är förstås medvetna och omedvetna passningar till annat, ofta med någon sorts koppling till 80-talet. Jag vill hävda att scener ur "Stephen Kings Det", "Jurassic Park" och "The Breakfast Club" pluggats av seriens skapare.
3. Även om Dufferbröderna inte kreativt ligger bakom serien så är de exekutiva producenter och var med och tog fram konceptet för några år sedan. De själva nämner "Saturday-morning cartoons" som en inspirationskälla, vilket är ett samlingsnamn för en sorts animerade serier som visades på helgmornar i USA från 60-talet och ett 50-tal år framåt.
2. Det är förstås medvetna och omedvetna passningar till annat, ofta med någon sorts koppling till 80-talet. Jag vill hävda att scener ur "Stephen Kings Det", "Jurassic Park" och "The Breakfast Club" pluggats av seriens skapare.
3. Även om Dufferbröderna inte kreativt ligger bakom serien så är de exekutiva producenter och var med och tog fram konceptet för några år sedan. De själva nämner "Saturday-morning cartoons" som en inspirationskälla, vilket är ett samlingsnamn för en sorts animerade serier som visades på helgmornar i USA från 60-talet och ett 50-tal år framåt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
