Ytterst lokala skurar av magisk realism
FILMENDet är en förfärligt varm sommar som bokstavligt torkar ut trakterna kring Kalmar. Kommunen börjar få panik. Bevattningsförbud har en liten effekt men vad ska man göra när dricksvattensreservoarerna börjar sina? Och hur ska det gå för bönderna och deras skördar?
I Dopet, en liten by en bit utanför Kalmar, så liten att den knappt finns med på GPS:en, kämpar Ingemar (Robert Gustavsson) med sin igenvuxna trädgård. Speciellt ivrig är han att hålla rosorna vid liv, även om det ser väldigt besvärligt ut just i år. Ivrigheten har sin förklaring. Rosorna var hans fru Ingers (Pia Halvorsen) stora stolthet, men nu har Inger dött i cancer och Ingemar är ensam kvar. Ensam och bitter. En gång i tiden var han en stor teaterregissör som tog ut svängarna rejält i Kalmar, tills hans arbete inte uppskattades mer. Dessutom har han en trasslig relation med dottern Erika (Emelia Sallhag), bland annat baserad i deras divergerande åsikter om vad som ska göras med Ingers aska. Erika vill ha en grav att gå till, Ingemar vill sprida ut den vid rosorna.
Så fort Ingemar tar fram slangen är irriterande grannen Burman (Jonas Karlsson) där och kommer med pekpinnar om hur man ska vattna, när man ska vattna och framför allt att man inte ska vattna alls. Burmans mun går oavbrutet, inte minst när han sitter inne och författar ett brev till sin ex-fru som han aldrig skickar i väg.
I en dröm får Ingemar ett meddelande från Inger om att använda en bortglömd vattenkran inne i ett buskage och det gör han. Men varje gång han vrider på kranen börjar det regna trots att himlen varit molnfri. Först använder han denna kunskap för att jävlas med Burman och andra irriterande grannar men efter att han förklarat för Burman att han kan styra regnet leder det till en större uppgift som kommunen engagerar sig. Frågan är bara om det är rätt att styra regnet och varför gör han det?
Det här med magisk realism är ibland lite knepigt. Poängen är väl att man bara ska acceptera inslag av det oförklarliga men ibland blir det lite som att det blir på bekostnad av berättelsen. Filmen är regisserad av Hannes Holm och delar lite känsla från Holms version av "En man som heter Ove" och den har även lite av känslan från "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", vilket kanske är på grund av att Robert Gustafsson gör huvudrollen. Men "Regnmannen" matchar inte de tidigare svenska succéerna. Den känns lite trög trots att den har en del roliga inslag.
Filmens starka kort är att den med rejäla portioner svettsmink och ett gult filter verkligen lyckas gestalta en torr värmebölja. Jag ser också ett stort starkt kort i Jonas Karlssons irriterande grannekaraktär. Det är nästan som om Karlsson skrev den bästa karaktären åt sig själv.
"Regnmannen" var ämnad att bli en typisk juldagsbiosuccé i Sverige 2025, men succén uteblev och det är tyvärr inte svårt att förstå varför. Den tar sig aldrig riktigt.
I Dopet, en liten by en bit utanför Kalmar, så liten att den knappt finns med på GPS:en, kämpar Ingemar (Robert Gustavsson) med sin igenvuxna trädgård. Speciellt ivrig är han att hålla rosorna vid liv, även om det ser väldigt besvärligt ut just i år. Ivrigheten har sin förklaring. Rosorna var hans fru Ingers (Pia Halvorsen) stora stolthet, men nu har Inger dött i cancer och Ingemar är ensam kvar. Ensam och bitter. En gång i tiden var han en stor teaterregissör som tog ut svängarna rejält i Kalmar, tills hans arbete inte uppskattades mer. Dessutom har han en trasslig relation med dottern Erika (Emelia Sallhag), bland annat baserad i deras divergerande åsikter om vad som ska göras med Ingers aska. Erika vill ha en grav att gå till, Ingemar vill sprida ut den vid rosorna.
Så fort Ingemar tar fram slangen är irriterande grannen Burman (Jonas Karlsson) där och kommer med pekpinnar om hur man ska vattna, när man ska vattna och framför allt att man inte ska vattna alls. Burmans mun går oavbrutet, inte minst när han sitter inne och författar ett brev till sin ex-fru som han aldrig skickar i väg.
I en dröm får Ingemar ett meddelande från Inger om att använda en bortglömd vattenkran inne i ett buskage och det gör han. Men varje gång han vrider på kranen börjar det regna trots att himlen varit molnfri. Först använder han denna kunskap för att jävlas med Burman och andra irriterande grannar men efter att han förklarat för Burman att han kan styra regnet leder det till en större uppgift som kommunen engagerar sig. Frågan är bara om det är rätt att styra regnet och varför gör han det?
Det här med magisk realism är ibland lite knepigt. Poängen är väl att man bara ska acceptera inslag av det oförklarliga men ibland blir det lite som att det blir på bekostnad av berättelsen. Filmen är regisserad av Hannes Holm och delar lite känsla från Holms version av "En man som heter Ove" och den har även lite av känslan från "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", vilket kanske är på grund av att Robert Gustafsson gör huvudrollen. Men "Regnmannen" matchar inte de tidigare svenska succéerna. Den känns lite trög trots att den har en del roliga inslag.
Filmens starka kort är att den med rejäla portioner svettsmink och ett gult filter verkligen lyckas gestalta en torr värmebölja. Jag ser också ett stort starkt kort i Jonas Karlssons irriterande grannekaraktär. Det är nästan som om Karlsson skrev den bästa karaktären åt sig själv.
"Regnmannen" var ämnad att bli en typisk juldagsbiosuccé i Sverige 2025, men succén uteblev och det är tyvärr inte svårt att förstå varför. Den tar sig aldrig riktigt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag skulle våga gissa att en liten inspiration plockats från finsmakarkomedin "Best in Show". Sekvensen där Jonas Karlssons karaktär rabblar upp olika saker som odlats med sävlig röst påminner inte så lite om en liknande scen där Christopher Guests karaktär i "Best in Show" rabblar upp alla olika nötter han kan.
2. Titeln för tankarna till "Rain Man" och Robert Gustafsson och Jonas Karlsson har spelat "Rain Man" på scen vid två olika tillfällen, först 2013 och sedan 2020. Den senare uppsättningen såg jag på Oscarsteatern i Stockholm.
3. Filmen är baserad på Jonas Karlssons roman med ungefär samma namn ("Regnmannen: en trädgårdsberättelse") som kom 2019.
2. Titeln för tankarna till "Rain Man" och Robert Gustafsson och Jonas Karlsson har spelat "Rain Man" på scen vid två olika tillfällen, först 2013 och sedan 2020. Den senare uppsättningen såg jag på Oscarsteatern i Stockholm.
3. Filmen är baserad på Jonas Karlssons roman med ungefär samma namn ("Regnmannen: en trädgårdsberättelse") som kom 2019.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
