Ett tonmässigt totalhaveri

FILMEN

Konceptet är okej ändå: Ett tungt regn drar in över en stad och på något sätt gör regnet så att folk inte kan lämna sina hus. Bokstavligt talat: Dörrar och fönster är omöjliga att öppna. Det är en ofrivillig isolering som inte avslutas förrän regnet - och det som finns i det - bestämmer sig för det. Hur ska mänskligheten klara sig med enbart de resurser som finns inne i huset när de inlåsta timmarna blir dagar, som blir veckor, som blir månader och slutligen år? Och vad är det egentligen för hotfullt som dyker upp i regnet och sätter skräck i dem?

Igen: konceptet är okej ändå, men tonen i filmen är helt åt väggarna fel. De som vi följer är en familj bestående av Ann (Greta Lee), Jason (Wagner Moura) och deras barn Ruth (Riley Chung/Emma Ho) och Graham (Noah Alexander Sosnowski/Gabriel Barbosa). När de finner sig inlåsta reagerar de fullt naturligt med oro och panik men när de väl funnit sig i situationen blir det helt plötsligt tondöv feel good där familjen pluggar skolämnen, har gymnastik, myser till vinylskivor och två (!) DVD-filmer. De börjar odla och så småningom fånga djur genom skorstenen.

Det går inte speciellt långt in i filmen innan jag börjar att skruva på mig och fundera över hur jag ska stå ut i nästan två timmar. Skådespelet vacklar och klyschor och givna sekvenser staplas på varandra. Men sen, när vi hoppat fram fem år i tiden, så blir filmen aningens bättre och mer spännande, speciellt när vi får ta del av det yttre hotet i närbild.

Men det hjälper inte. "The Last House" fungerar inte alls enligt mig och jag ser det som en förmildrande omständighet att det i alla fall inte är skådespelare jag känner igen i huvudrollerna. Men varken Greta Lee eller Wagner Moura är några amatörer även om det nästan känns så. Ännu mer förbluffande är att det är Louis Leterrier som regisserat filmen. Jag känner igen namnet när förtexterna rullar och han är inte obekant. I bagaget finns bland annat "The Incredible Hulk", "The Brothers Grimsby", "Now You See Me" och "Fast & Furious X".

Men det hjälpte föga denna gång. Ett haveri.

EXTRAMATERIALET

Inget.

TRE SAKER

1. Wagner Mouras Jason är givetvis en MacGyver-figur som lyckas få ihop allt möjligt av saker i huset, och det verkar finnas så mycket grejer så att han efter fem år fortfarande kan bygga nya fiffiga sätt att fånga djur genom skorstenen.

2. Han har även lyckats få liv i en död bil i garaget som efter fem år tydligen kan starta felfritt trots att både batteriet och bränslet sannolikt hade strejkat efter att bara ha stått i fem år.

3. Wagner Moura är för de flesta mest känd som Pablo Escobar i långköraren "Narcos" och för hela mänskligheten inskriven i internethistorien som memet "Sad Pablo Escobar". Det går till och med att generera egna memes med bilderna direkt på nätet. Sagt och gjort: