Destruktiv, deprimerad och dödlig
FILMENDen senaste återkommande filmade inkarnationen av Supergirl var tv-serien med samma namn (2015-2021) där Melissa Benois spelade huvudrollen i sammanlagt sex säsonger och en del crossovers till andra serier i "Arrowverse". Den versionen av Supergirl var den rena och fina helylle-varianten. Den nya varianten med Milly Alcock som Woman of Tomorrow är raka motsatsen. Alcocks Supergirl är destruktiv, deprimerad och dödlig. Vi fick ett litet smakprov av karaktären i "Superman" och nu får vi desto mer.
En förklaring till Kara Zor-Els beteende klarnar först en bit in i filmen när vi fått veta hennes ursprung (i den här historien). När planeten Kryptons kärna började kollapsa skickades Kal-El mot jorden av sin far Jor-El. Hans bror Zor-El kapslade in en liten del av planeten i sorts skyddande kupa och blev därmed miniplaneten Argo. Där föddes Kara åtta år senare och hon växte upp i en miljö helt skild från sin kusin. Kal-El landade i Kansas och blev Clark Kent (David Corenswet) och fick en trygg uppväxt. Kara såg sina nära och kära dö på grund av strålning som frigjordes från kärnans rester och till slut skickade Zor-El i väg henne - med hunden Krypto - mot jorden där hon blev ännu mer av en främling än sin kusin.
När den här filmen tar sin början är Kara ute på någon sorts födelsedagsresa i rymden där hon besöker olika solsystem för att supa sig själv under bordet. Helst landar hon där det finns röda solar eftersom hon då inte har sina krafter och helt enkelt kan bli full. På planeten Holzherr har banditen Krem of the Yellow Hills (Matthias Schoenaerts) gjort den unga flickan Ruthye Marye Knoll (Eve Ridley) familjelös och hon vill hämnas. Motvilligt dras Kara in i uppdraget, vilket snabbt blir personligt efter att Krem förlamat Krypto med ett gift innan han försvunnit i hennes rymdskepp. Förlamningen är allvarlig och Kara har 72 timmar att hitta botemedlet som finns hos Krem.
Det något omaka paret ger sig av på en intergalaktisk resa för att lokalisera Krem. Ibland passerar de en gul sol så att Karas krafter kan väckas till liv - för det behövs - och deras väg ska också korsas med den utomjordiska legosoldaten Lobo (Jason Momoa) som är ute efter samma skurkgäng, men som inte är speciellt intresserad av att samarbeta.
"Supergirl" blev en flopp i det nya DC-universum som James Gunn basar över. Ekonomisk gick filmen back och recensionerna var stundtals tuffa, men generellt sett milt positiva. Jag hoppade själv över den på bio då jag inte riktigt gick igång på gestaltningen och plotten, men nu måste jag ändå säga att filmen var bättre än jag hade föreställt mig. Jag har sett väldigt många superhjältefilmer och jag har definitivt sett en hel radda som varit sämre.
Jag kan dock se problemen som många hakat upp sig på. Plotten i sig är lite tunn. Hollywood Reporters recensent beskrev filmen skickligt som en blandning av "True Grit", "John Wick" och "Mad Max - Fury Road", vilket är på pricken. Ett annat problem är att filmens skurk Krem inte riktigt matchar de som brukar vara de onda snubbarna i sådana här filmen. Jag får inte riktigt kläm på varför inte Supergirl - fulladdad med sina krafter - inte klår honom rätt och slätt.
Jag går heller inte riktigt igång på den destruktiva Kara, men jag gillar mer Supergirl när hon gör det hon ska göra. Actionscenerna är inte dumma och jag tycker att regissören Craig Gillespie verkligen fångat Superman/Supergirl-känslan i några av scenerna. Sen håller jag med majoriteten som ser Lobo som den stora behållningen i filmen. Jag har ingen relation till karaktären sedan tidigare och tycker att det är lite knepigt att Jason Momoa kliver in och gör en ny DC-karaktär även om filmuniversumet förändrats, men det är helt klart en frisk fläkt.
Spontant kan jag tycka att "Supergirl" fått lite oförtjänt hård kritik. Det är den inte värd. Filmen är långt ifrån perfekt men den har ändå tillräckligt många bra sidor för att efterklangen ska kännas positiv.
En förklaring till Kara Zor-Els beteende klarnar först en bit in i filmen när vi fått veta hennes ursprung (i den här historien). När planeten Kryptons kärna började kollapsa skickades Kal-El mot jorden av sin far Jor-El. Hans bror Zor-El kapslade in en liten del av planeten i sorts skyddande kupa och blev därmed miniplaneten Argo. Där föddes Kara åtta år senare och hon växte upp i en miljö helt skild från sin kusin. Kal-El landade i Kansas och blev Clark Kent (David Corenswet) och fick en trygg uppväxt. Kara såg sina nära och kära dö på grund av strålning som frigjordes från kärnans rester och till slut skickade Zor-El i väg henne - med hunden Krypto - mot jorden där hon blev ännu mer av en främling än sin kusin.
När den här filmen tar sin början är Kara ute på någon sorts födelsedagsresa i rymden där hon besöker olika solsystem för att supa sig själv under bordet. Helst landar hon där det finns röda solar eftersom hon då inte har sina krafter och helt enkelt kan bli full. På planeten Holzherr har banditen Krem of the Yellow Hills (Matthias Schoenaerts) gjort den unga flickan Ruthye Marye Knoll (Eve Ridley) familjelös och hon vill hämnas. Motvilligt dras Kara in i uppdraget, vilket snabbt blir personligt efter att Krem förlamat Krypto med ett gift innan han försvunnit i hennes rymdskepp. Förlamningen är allvarlig och Kara har 72 timmar att hitta botemedlet som finns hos Krem.
Det något omaka paret ger sig av på en intergalaktisk resa för att lokalisera Krem. Ibland passerar de en gul sol så att Karas krafter kan väckas till liv - för det behövs - och deras väg ska också korsas med den utomjordiska legosoldaten Lobo (Jason Momoa) som är ute efter samma skurkgäng, men som inte är speciellt intresserad av att samarbeta.
"Supergirl" blev en flopp i det nya DC-universum som James Gunn basar över. Ekonomisk gick filmen back och recensionerna var stundtals tuffa, men generellt sett milt positiva. Jag hoppade själv över den på bio då jag inte riktigt gick igång på gestaltningen och plotten, men nu måste jag ändå säga att filmen var bättre än jag hade föreställt mig. Jag har sett väldigt många superhjältefilmer och jag har definitivt sett en hel radda som varit sämre.
Jag kan dock se problemen som många hakat upp sig på. Plotten i sig är lite tunn. Hollywood Reporters recensent beskrev filmen skickligt som en blandning av "True Grit", "John Wick" och "Mad Max - Fury Road", vilket är på pricken. Ett annat problem är att filmens skurk Krem inte riktigt matchar de som brukar vara de onda snubbarna i sådana här filmen. Jag får inte riktigt kläm på varför inte Supergirl - fulladdad med sina krafter - inte klår honom rätt och slätt.
Jag går heller inte riktigt igång på den destruktiva Kara, men jag gillar mer Supergirl när hon gör det hon ska göra. Actionscenerna är inte dumma och jag tycker att regissören Craig Gillespie verkligen fångat Superman/Supergirl-känslan i några av scenerna. Sen håller jag med majoriteten som ser Lobo som den stora behållningen i filmen. Jag har ingen relation till karaktären sedan tidigare och tycker att det är lite knepigt att Jason Momoa kliver in och gör en ny DC-karaktär även om filmuniversumet förändrats, men det är helt klart en frisk fläkt.
Spontant kan jag tycka att "Supergirl" fått lite oförtjänt hård kritik. Det är den inte värd. Filmen är långt ifrån perfekt men den har ändå tillräckligt många bra sidor för att efterklangen ska kännas positiv.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Enligt Milly Alcock består hennes mantel i filmen av exakt samma tyg som användes till Christopher Reeves mantel i "Superman" (1978). 16 meter tyg ska ha hittats.
2. I ett par flashblackscener ser vi folk från Krypton prata sitt språk som givetvis är ett konstruerat språk, men det låter verkligen som ett befintligt språk. Trots att jag absolut inte förstår det kan jag ändå höra en viss logik i det när jag följer med i textremsorna. Det vittnar ändå om att det lagts ner tid på att skapa replikerna.
3. Filmen saknar den för genren obligatoriska bonusscenen i eftertexterna. Det visade sig att regissören Craig Gillespie tyckte att den planerade scenen var så pass bra att den fick bli filmens slutscen i stället.
2. I ett par flashblackscener ser vi folk från Krypton prata sitt språk som givetvis är ett konstruerat språk, men det låter verkligen som ett befintligt språk. Trots att jag absolut inte förstår det kan jag ändå höra en viss logik i det när jag följer med i textremsorna. Det vittnar ändå om att det lagts ner tid på att skapa replikerna.
3. Filmen saknar den för genren obligatoriska bonusscenen i eftertexterna. Det visade sig att regissören Craig Gillespie tyckte att den planerade scenen var så pass bra att den fick bli filmens slutscen i stället.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
