En av svensk films höjdpunkter
FILMEN"Flicka och hyacinter" från 1950 är inte bara regissören och skådespelaren Hasse Ekmans mest kända film, den är även en av de bästa svenska filmerna jag sett. Helt i klass med Ingmar Bergmans och Bo Widerbergs främsta verk.
Författaren Anders (Ulf Palme) och hans fru (Birgit Tengroth) får en dag reda på att deras unga granne Dagmar (Eva Henning) har hängt sig. Paret fascineras av flickans öde, och Anders startar en privat utredning för att ta reda på orsakerna till självmordet. Genom att leta rätt på personerna som spelat viktiga roller i Dagmars tillvaro, lyckas han rekonstruera hennes liv, men varför tog hon egentligen livet av sig?
Filmen kan beskrivas som en svensk variant av Orson Welles mästerverk "Citizen Kane". Genom ett antal tillbakablickar genererade av Anders utredning berättas historien om Dagmar. Anders själv har inget med hennes berättelse att göra, utan fungerar bara som ett plottredskap som motiverar det fragmentariska narrativet. Filmen har även sin egen "rosebud" , i form av den mystiske Alex, vars betydelse för Dagmars öde inte avslöjas förrän i filmens sista scen, och som utgör en av de bästa twistar jag någonsin sett. "Alex" är för övrigt en bättre "rosebud" än "Citizens Kane":s "rosebud" någonsin varit.
Det är svårt att diskutera "Flicka och hyacinters" underliggande teman utan att avslöja tvisten i filmens slut, men jag kan säga så mycket som att ämnet definitivt var kontroversiellt för sin tid, till den vida grad att många av 1950 års biobesökare inte förstod upplösningen.
Men filmen vilar inte bara på sitt geniala slut, den är på vägen dit sprängfylld av färgstarka karaktärer och underbart skådespeleri. Vi ser här Gösta Cederlund som en auktoritär och högfärdig bankir som Dagmar pressat på pengar, en dyster Keve Hjelm som en soldat som varit gift med henne, och Dagmars charmiga rumskompis Gullan, spelad av Marianne Löfgren. Den man främst minns är dock Anders Ek, som den alkoholiserade konstnären Elias. Eva Henning är riktigt bra, men Ek fullkomligen stjäl de scener han spelar mot henne.
En stor del av filmens styrka och emotionella kraft kommer av det faktum att den är perfekt castad in i minsta detalj. Inget har lämnats åt slumpen, och även de små rollerna är mycket minnesvärda.
"Flicka och hyacinter" kan på ytan verka vara en trivial Orson Welles-passing, men så fort man sätter sig in i den avslöjas en film som inte bara kan mäta sig med det verk som inspirerade den, utan i vissa fall förbättrar berättarstrukturen den lånat. En av svensk filmhistorias mest minnesvärda stunder är den hur som helst.
Författaren Anders (Ulf Palme) och hans fru (Birgit Tengroth) får en dag reda på att deras unga granne Dagmar (Eva Henning) har hängt sig. Paret fascineras av flickans öde, och Anders startar en privat utredning för att ta reda på orsakerna till självmordet. Genom att leta rätt på personerna som spelat viktiga roller i Dagmars tillvaro, lyckas han rekonstruera hennes liv, men varför tog hon egentligen livet av sig?
Filmen kan beskrivas som en svensk variant av Orson Welles mästerverk "Citizen Kane". Genom ett antal tillbakablickar genererade av Anders utredning berättas historien om Dagmar. Anders själv har inget med hennes berättelse att göra, utan fungerar bara som ett plottredskap som motiverar det fragmentariska narrativet. Filmen har även sin egen "rosebud" , i form av den mystiske Alex, vars betydelse för Dagmars öde inte avslöjas förrän i filmens sista scen, och som utgör en av de bästa twistar jag någonsin sett. "Alex" är för övrigt en bättre "rosebud" än "Citizens Kane":s "rosebud" någonsin varit.
Det är svårt att diskutera "Flicka och hyacinters" underliggande teman utan att avslöja tvisten i filmens slut, men jag kan säga så mycket som att ämnet definitivt var kontroversiellt för sin tid, till den vida grad att många av 1950 års biobesökare inte förstod upplösningen.
Men filmen vilar inte bara på sitt geniala slut, den är på vägen dit sprängfylld av färgstarka karaktärer och underbart skådespeleri. Vi ser här Gösta Cederlund som en auktoritär och högfärdig bankir som Dagmar pressat på pengar, en dyster Keve Hjelm som en soldat som varit gift med henne, och Dagmars charmiga rumskompis Gullan, spelad av Marianne Löfgren. Den man främst minns är dock Anders Ek, som den alkoholiserade konstnären Elias. Eva Henning är riktigt bra, men Ek fullkomligen stjäl de scener han spelar mot henne.
En stor del av filmens styrka och emotionella kraft kommer av det faktum att den är perfekt castad in i minsta detalj. Inget har lämnats åt slumpen, och även de små rollerna är mycket minnesvärda.
"Flicka och hyacinter" kan på ytan verka vara en trivial Orson Welles-passing, men så fort man sätter sig in i den avslöjas en film som inte bara kan mäta sig med det verk som inspirerade den, utan i vissa fall förbättrar berättarstrukturen den lånat. En av svensk filmhistorias mest minnesvärda stunder är den hur som helst.
EXTRAMATERIALET
Glatt överraskad ser jag att man för en gångs skull lagt lite krut på att få till ett mastigt extramaterial för en svensk film. På utgåvans andra skiva finner jag en entimmes intervju med Hasse Ekman från 1993, där han berättar om sin karriär och bjuder på ett antal fina anekdoter. Han hade redan här sedan länge lagt filmkameran på hyllan, men hans minne och entusiasm är det inga fel på. Det är en mycket trevlig intervju, där man får bakgrundsinfo inte bara till "Flicka och hyacinter", utan även till många av hans andra projekt.
Med på skiva två finns också ett antal biografier, trivia om filmen, ett par bildgallerier och det sedvanliga trailerpaketet.
Med på skiva två finns också ett antal biografier, trivia om filmen, ett par bildgallerier och det sedvanliga trailerpaketet.
TRE SAKER
1. "Citizen Kane" från 1941 handlar om en reporters utredning av tidningspampen Charles Foster Kanes liv. Filmen börjar med Kanes död och berättar sedan hans livs historia genom återblickar. Reporterns syfte är att finna innebörden av ordet "rosebud", vilket var det sista Kane sa på sin dödsbädd.
2. Jag fick fundera en stund för att komma ihåg var jag sett skådespelaren Anders Ek förut. Sen slog det mig att det naturligtvis var i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet", där han spelar den uppeldade munken som leder självplågarna genom byn. Också det en oförglömlig rollprestation.
3. Hasse Ekman, son till Gösta Ekman d.ä. och pappa till Gösta Ekman d.y., var vid tiden för inspelningen av "Flicka och hyacinter" gift med huvudrollsinnehaverskan Eva Henning.
2. Jag fick fundera en stund för att komma ihåg var jag sett skådespelaren Anders Ek förut. Sen slog det mig att det naturligtvis var i Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet", där han spelar den uppeldade munken som leder självplågarna genom byn. Också det en oförglömlig rollprestation.
3. Hasse Ekman, son till Gösta Ekman d.ä. och pappa till Gösta Ekman d.y., var vid tiden för inspelningen av "Flicka och hyacinter" gift med huvudrollsinnehaverskan Eva Henning.
JOEL FORNBRANT (2008-01-17)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Eva Henning (1)
Eva Henning (1)
