Tuttar och tarmar i tafflig film

FILMEN

Man behöver inte vara expert på erotisk film för att känna till att det finns en serie "Emanuelle"-filmer där ute. Att huvudpersonen i den här filmen heter just Emanuelle lär vara ett trick att koppla samman den med den erotiska serien.

Här är det också erotik i parti och minut, blandat med kannibalsplatter.

Journalisten Emanuelle gör i filmens inledning ett under cover-jobb på ett mentalsjukhus. När en ung flicka biter bröstet av av en sköterska uppenbarar sig ett potentiellt scoop om en kannibalstam i Amazonas.

Emanuelle paras ihop med antropologen Mark Lester och de inleder en expedition till Amazonas tillsammans med unga flickan Isabelle och några andra. Efter ett tag slår de sig ihop med en annan expedition som - visar det sig - är på jakt efter något helt annat än kannibaler.

I vanlig ordning när det gäller kannibalfilmer så är det en del travande i djungeln tills de står öga mot öga med kannibalerna där givetvis ett stort antal ur expeditionen får sätta livet till innan finalen kommer.

I och med att det är erotiska förtecken i filmen hittas det ständigt på alla tänkbara och otänkbara förklaringar till att filmens kvinnor ska blotta sig helt och i många fall ha samlag med filmens män. Så mycket logik finns inte i manuset, och egentligen inte i resten av filmen heller.

Filmen inleds med ett par ordentligt skakiga helikopterbilder på New York. Steadycams var uppenbarligen inte uppfunna 1979. Resten av filmen kryddas av diverse taffligheter. Klippningen lämnar mycket att önska - gång på gång görs osmidiga klipp mellan scener och i många fall hastas historien framåt.

För att få filmen att verka lite lyxigare än vad den egentligen är så tas vissa trick fram ur hatten. Till exempel ropar någon "Titta! Alligatorer!" och pekar mot stranden. Då klipps arkivbilder på alligatorer in, som ganska tydligt inte alls är filmade i samma miljö. 1979 kanske tittarna gick på den enkla.

"Emanuelle and the last cannibals" är en ganska trist film med lågt underhållningsvärde. Men en sista positiv sak kan jag säga och det är att Emanuelles och Mark Lesters metod att frita den tillfångatagna Isabelle i filmens final, är rätt smart, även om det är en sista anledning till att visa Emanuelle naken.


EXTRAMATERIALET

Här har det inte funnit så mycket kul att gräva fram. Det är en engelsk och en italiensk trailer och när man ser den italienska och munrörelserna faktiskt stämmer överens med ljudet så önskar man att filmen hade kunnat få vara odubbad.

Det finns också ett stillbildsgalleri och några faktasidor om regissören Joe D'Amato och Laura Gemser (Emanuelle). Dessutom några trailers för andra italienska splatterfilmer.


TRE SAKER

1. En av filmens knäppaste scener är när Emanuelle och Isabelle står i en liten sjö och tvättar varandra och en chimpans kommer till stranden, plockar fram en cigarett och röker den och sedan tar på sig ett par solglasögon upp och ned. Eh?

2. Kontinutetsproblem finns det gott om. I en scen tassar gänget omkring i djungeln i fullt dagsljus och stoppas av en av kannibalernas fällor. När det sedan klipps in närbilder är det plötsligt den mörkaste natten...

3. Musiken i filmen är ovanligt trallig och hurtig, vilket blir bra komiskt när gänget återigen går i djungeln och stöter på ett avhugget huvud. Sekunden senare fortsätter den hurtiga musiken som om inget hade hänt.


ANDERS JAKOBSON (2006-12-10)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (1)
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Erotisk splatter
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2006
Bolag: Njutafilms
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen 1.85:1 (anamorfisk)
Extramaterial:
Originaltrailer, Fotogalleri, Italienska skräcktrailers, Joe D'Amatos filmografi
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (29/1):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN DECEMBER
12 SENASTE
KRIGSFILMERNA