Marvel tar ett lysande steg in i mörkret

Daredevil - Säsong 1

Genre: Action, TV-serie
Format: Streamat
Bolag: Netflix, 2015
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
FILMEN

Inte för att det varit några fel på Marvels två första försök att ta sitt Cinematic Universe till tv-rutorna, men när de börjar göra serier för Netflix händer det något extra. Först ut av fyra planerade separata serier och en femte som samlar ihop dem är "Daredevil". Det tecknade originalet, där karaktären ibland kallats "Våghalsen" på svenska, är en av mina personliga favoriter, inte minst den epok då geniet Frank Miller tog hand om karaktären och bland annat gjorde den smått magiska "Born again"-sviten som kan vara något av det bästa som skrivits och tecknats. Fantastiskt. Denna tv-version följer inte något skrivet original till punkt och pricka, utan är sin egen tolkning samtidigt som den givetvis följer de huvudsakliga dragen i seriens mytologi.

De tretton avsnitten är en enda lång origin story tills Matt Murdock (Charlie Cox) blir den rödklädda hjälten Daredevil, men den är inte helt kronologisk utan tar sin början när Murdock ledsnat på oron i stadsdelen Hell's Kitchen och iklädd en svart mask tar sig an buset i jakt på högre och högre höns i hierarkin. Murdocks man i svart blir ett spöke bland buset och till slut har han knaprat sig så högt upp att han vet vem som är den styrande boven - Wilson Fisk (Vincent D'Onofrio) - men samtidigt är Fisk också medveten om mannen i svart och då börjar problemen.

Vincent D'Onofrio gör i sin gestaltning av Wilson Fisk en helt magisk prestation. Det är en av de första skurkarna inom Marvel-världen som får breda ut sig och skapa sin egen mytologi och historia. Precis som vi tar del av Murdocks ungdom i flashbacks får vi även se den avgörande tiden i Fisks uppväxt som grundlade vem han skulle bli i framtiden. D'Onofrios skådespel förstärker karaktärens olika sidor - från den nästan blyga, tysta mannen till det rasande våldpaket som inte drar sig från någonting. Magiskt, och det är förstås värt tiden bara för att se D'Onofrio.

Grejen med Matt Murdock är ju att han är blind. Öppningssekvensen i hela serien skildrar ögonblicket då Murdock som barn (Skylar Gaertner) gör en hjälteinsats men blir blind på kuppen. I en rad återblickar visas hur han lär sig att leva med sitt handikapp som dock förstärkt hans övriga sinnen, och hur han får vägledning och träning av den mystiska Stick (Scott Glenn). I den tecknade serien var det som att Murdrock hade en sorts "radar" som gjorde att han såg gestalter och former. Här skildras det ett fåtal gånger som att han ser eld och vissa skepnader, men i huvudsak navigerar han sig fram med sina övriga sinnen, och framför allt sin hörsel.

Den andra grejen med Murdock är att han i det civila är advokat som precis brutit sig loss från ett storbolag och startat en firma för folket tillsammans med sin bästa kompis Foggy Nelson (Elden Henson). Den första klienten de får - utan betalning förstås - är Karen Page (Deborah Ann Woll), som sedermera blir deras sekreterare och vän. Det här lilla grundteamet har en riktigt bra kemi tillsammans och är i stort precis som de skildrades i de tecknade originalen. I ett större perspektiv figurerar även journalisten Ben Urich (Vondie Curtis-Hall) och sjuksköterskan Claire Temple (Rosario Dawson) i handlingen.

Även om det finns en större story i "Daredevils" första säsong känns det som svängarna tas ut en smula när det gäller formaten på avsnitten. Ett actionfyllt avsnitt kan följas av ett nästan pjäsliknande drama, medan nästa kan baseras mycket på flashbacks. Det är inte strömlinjeformat utan varierat och bra. Välgjort på alla sätt och vis.

Hur passar "Daredevil" in Marvels filmuniversum? Jo, oron i Hell's Kitchen är en följd av "incidenten" i New York, vilket syftar på den stora striden i "The Avengers", där kriminella element frodas i ruinerna och utnyttjar situationen när staden ska byggas upp på nytt. Det är en sorts gräsrotsvariant där hjälten figurerar bland vanligt folk. Det är ett smart sätt att skildra efterspelet av de stora bombastiska filmerna, samtidigt som det ger lite utrymme för passningar till "killen med sköld" eller "den gröna jätten". Även om stilen på "Daredevil" är annorlunda köper jag helt och hållet att den hör samman med resten.

"Daredevil" är skitigare och råare än allt annat vi sett i Marvels filmuniversum hittills. Fajtscenerna är utmattande och realistiska. Daredevil reser inte på sig, borstar av dammet och "går bort smärtan" - han måste lappas ihop och kan ligga blåslagen i ett helt avsnitt för att läka. Våldet får konsekvenser och gör ont på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. "Watchmen" bjöd på en liknande realism.

Som fan av serien är det kul att se hur karaktärens styrkor växer fram. Murdock är duktig på att slåss, ett arv från hans boxande far, och utnyttjar sina sinnen fullt ut för att på så vis "se" var motståndarna är. Men successivt börjar han använda sig av tillbehör och så småningom kommer de ikoniska stavarna in i bilden och han har tagit ytterligare ett steg mot att bli Daredevil.

Jag gillar verkligen serien. Den blev så bra som jag hade hoppats på, kanske till och med bättre. Förutsättningarna för att ta karaktären vidare i ytterligare säsonger, eller in andra sammanhang, är mycket goda och jag ser verkligen fram emot att få se mer av både Daredevil och alla andra karaktärer i serien.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Trots att grundidén var fyra individuella säsonger av "Daredevil", "Jessica Jones", "Luke Cage" och "Iron Fist" innan de sammanstrålar i "The Defenders" kommer det åtminstone att bli en andra säsong av "Daredevil" innan ensemblefilmen. Den kommer redan i april 2016 och i den kommer ytterligare en etablerad Marvel (anti)hjälte att dyka upp: The Punisher.

2. Precis som det dröjer länge innan Matt Murdock kallas Daredevil dröjer det länge innan Wilson Fisk får sitt smeknamn. Faktiskt så länge att det inte figurerar alls i denna omgång. Vi serievänner känner honom som Kingpin.

3. Det är en hel del passningar till seriens mytologi och även Marveluniversumet i stort. I en flashbacksekvens pratar Matt och Foggy om "den där grekiska tjejen" och syftar på Electra som var en motståndare/ett kärleksintresse för Daredevil i serien och i den gamla filmen med Ben Affleck.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2015-12-13)