Christies deckarklassiker en gång till

Mordet på Orientexpressen

Genre: Thriller
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: FOX, 2018
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
FILMEN

"Det är ju ändå lite smått fantastiskt att det inte gjorts en nyfilmatisering av Agatha Christies deckarklassiker sedan filmen från 1974"... hinner jag tänka innan jag faktiskt kollar upp det hela. Tur att jag gjorde en faktakoll, för det har kommit tre versioner mellan dem - en tv-film 2001 (med Alfred Molina som Poirot) som satte storyn i modern tid, som avsnitt 3 i den tolfte säsongen av "Agatha Christie's Poirot" (2010) och som en japansk miniserie 2015. Ska man dessutom vara extra petig är 1974-filmen inte den första filmatiseringen utan den gjordes redan 1955 i Tyskland.

Men det är hur som helst versionen från 1974 som är "min" version av storyn och som jag recenserat tidigare. Det är en klassisk film och har man sett den, eller för den delen, läst berättelsen, ser jag det aningens svårt att finna någon spänning i denna nyfilmatisering. Det är ju förstås lite hårt att skriva det men det handlar om att deckargåtan i "Mordet på Orientexpressen" är väldigt speciell och inte något man glömmer bort mellan tittarna.

Efter att inledningsvis ha löst en lurig stöld i Jerusalem ska den belgiska mästerdetektiven Hercule Poirot (Kenneth Branagh) ta sig till London. Först en liten båttur till Istanbul och därefter en plats i den luxuösa Orientexpressen. Här har ett antal olika människor från olika delar av världen och med helt olika liv hamnat på samma tåg. Poirot är en halvkändis och blir förstås igenkänd. Den lagligt tveksamma Edward Ratchett (Johnny Depp) delar en bit tårta med Poirot och berättar att han känner sig hotad och vill anlita Poirot som någon sorts livvakt. Poirot har förtjusats av bakverket men äcklats av Ratchetts lurendrejerimetoder och tackar hövligt nej. På natten knivmördas Ratchett och Poirot kastas in i en mordgåta han inte hade räknat med. När Orientexpressen hastigt och olustigt spårar ut och blir stillastående inleder Poirot sina förhör med resenärerna.

Precis som 1974-filmen var stjärnspäckad så det hette duga med skådespelare som Albert Finney, Lauren Bacall, Ingrid Bergman, Jacqueline Bisset, Sean Connery, Anthony Perkins, Vanessa Redgrave och Michael York är givetvis denna nyfilmatisering inte sämre. Förutom nämnda Branagh och Depp samsas förhållandevis nya ansikten som Daisy Ridley, Leslie Odom Jr., Josh Gad och Marwan Kenzari med veteraner och toppskiktsskådespelare som Penélope Cruz, Derek Jacobi, Michelle Pfeiffer, Judi Dench, Olivia Colman och Willem Dafoe, och det är givetvis otroligt maffigt att se denna ensemble tillsammans och dessutom göra riktigt bra ifrån sig.

Branagh, som även dubbelarbetar som regissör, gör en Poirot som känns mer OCD:ig än de tidigare versioner jag sett, men som givetvis har ett extremt öga för detaljer och en otroligt massiv mustasch som minst sagt tar för sig.

"Mordet på Orientexpressen" är fortfarande en klassisk deckargåta och för förstagångstittare antar jag att den blir så där smart och bra som den ju är, men 1974-versionen var sannerligen ingen dålig film och därför har jag lite svårt för att bli riktigt exalterad av filmen. Därmed inte sagt att den är dålig på något vis.


EXTRAMATERIALET

Skivan innehåller närmare två timmar extramaterial plus kommentarspår, så här finns det att göra om man vill fördjupa sig.

I de inledande bakomfilmerna står Agatha Christie i fokus. Här får vi en insyn i vem hon var och hur hennes författarskap var. Christie medverkar genom gamla ljudinspelningarna och både barnbarn och barnbarnsbarn kommer med sina inpass. Dessutom medverkar experter och andra som har något att tillföra. När fokus sedan glider över till Poirot roas jag över hur man landade i Branaghs maffiga mustasch. Vägledningen kom från Christies egen beskrivning där hon skrev att Poirot hade "Englands mest imponerande mustascher". Plural alltså.

Resten av bakomfilmerna är lite udda upplagda. En titt på karaktärerna och skådespelarna har delats upp i tre kortare filmer med längre tittar på annat emellan. Det går ju i och för sig att välja vilken ordning man vill se extramaterialet i så det är ju inget större problem. Intressant i detta sjok är att Branagh och hans manusförfattare har tagit sig friheter att byta ut några karaktärer från Christies original. Till exempel har svenskan Greta Ohlsson som spelades av Ingrid Bergman med överdriven brytning blivit Pilar Estravados (Penélope Cruz), en karaktär lyft från en annan Poirot-historia men som har samma funktion här. Lite trist ur en svensk synvinkel då det hade varit kul att se någon samtida svensk aktris i rollen.

De längre bakomfilmerna som bryter av detta är om filmens produktion med specifika tittar på design, musik med mera. Jag kan tycka att dessa filmer är aningens spretiga och kunde ha tajtats till lite.

Till sist, trailers, bildgallerier och ett knippe bortklippta scener där man bland annat kan se Poirot ägna sig åt näs- och mustaschvård.


TRE SAKER

1. Filmen avslutas med att Poirot beordras åka till Egypten vilket syftar på en annan Christie-klassiker, "Döden på Nilen", som är tänkt att komma i ny version 2019.

2. Jag gillar Poirots mustaschskydd som han tydligen har på sig när han sover. Briljant detalj!

3. Manuset skrevs av Michael Green som bland annat skrivit "Blade Runner 2049" och "Logan".


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2018-04-09)