Hans-Åke Liljas blogg

Ett par veckor innan filmen ”Prästen i paradiset” hade premiär fick jag chansen att se den inför en intervjudag med Eva Röse, Kjell Bergqvist och Kjell Sundvall. Innan jag skulle intervjua Eva var det dock fototillfälle och efter en obligatorisk gruppbild tog jag även en bild tillsamman med Eva och redan då visade hon att hon är en kul tjej. För inte är det väl många som skulle bjuda på ett djävulstecken när man gör reklam för en film där man spelar en otroligt strikt präst? Urkul!



När det så blev dags för intervjun berättade Eva att hon fick frågan av Kjell Bergqvist om hon ville vara med i ”Prästen i paradiset” redan för flera år sedan. Sen hände massa andra saker som gjorde att filmen inte blev av men så till slut var det dags. Kjell var med och Eva var med och det var bara att åka ner till Thailand och filma.

Något man märker när man ser filmen är att Evas karaktär Carro och Kjells karaktär Krister är väldigt olika. De befinner sig i varsin ände av spektrat. Carro är väldigt försiktig och strikt medan Krister är totalt utflippad och gör vad han måste för att få pengar till att spela och dricka och jag frågar Eva om det var planen från början att det skulle vara så.

”Det fanns nog ingen stor plan från början men det var oundvikligt att de närmar sig varandra. Carro är extremt oerfaren och det är nästan som om hon kommer från en annan planet.” Eva kunde lätt dra en parallell till hur det var att vara ung och nyutbildad, i hennes fall skådespelare.

”Jag kommer ihåg när jag själv kom från scenskolan och var 21 och skulle göra praktik på Dramaten. Jag hade ju min uppfattning om hur det är att vara skådespelare, hur skådespelare är, hur drömarbetsplatsen är men det tog mig ju fem minuter och sen fick jag ta av mig de där rosa glasögonen och förstå hur verkligheten var.”

När man ser filmen så känner man att det finns en bra kemi mellan Eva och Kjell och jag frågade Eva om hon kände det också och vad hon trodde den berodde på.

”Vi har haft det ända från första gången vi arbetade ihop, det finns ett bra lir, något som man inte riktigt kan ta på. Vi behöver inte repetera ihop innan, det är bara att sätta på knappen och så ser man vad som händer. Och då gäller det ju att man är trygg med den andra. Jag vet att han kan komma med ett smatterband av påhitt och jag kan ta emot dem och parera och jag kan leverera samma tillbaka. Improvisationer eller helt nya tilltag och att han då inte säger nej, stopp, sådär har vi inte bestämt utan han är helt med på mitt race och det är ju väldigt roligt”.

Eva berättar också att det var mycket improvisation under inspelningen och att Kjell Sundvall var helt okej med det så länge de höll sig inom sina ramar.

Eva gjorde lite efterforskningar om präster och prästerskapet innan inspelningen och framförallt vad man måste gå igenom för att bli präst och efter att hon gjort det kände hon att Carro inte skulle vara präst. Eventuellt en präststudent men inte präst just för att hon var så naiv. Så på Evas initiativ ändrade man lite på rollen Carro så den blev mer trovärdigt. Det mesta av dessa ändringar gjordes redan innan man började spela in men vissa förändringar skedde även under inspelningen. Eva undersökte också hur vanligt det är att präster svär och super och kom fram till att präster har, som alla andra, supit genom tiderna så just det var inte direkt uppseendeväckande men just svordomar var inte vanligt.



”Jag tror det slank igenom en svordom. I vanliga fall är både jag och Kjell personer som använder sådana kraftuttryck väldigt mycket privat men i det här fallet kände jag ett moraliskt ansvar även om det är en saga. Men jag hoppas kyrkans personal praktiserar förlåtelse och kan förlåta oss efter att ha sett filmen.”

Jag var nyfiken på om det finns något av Eva i Carro.

”Ja, jag älskar Alcogel men det har jag ju själv tagit med i filmen så att även Carro gör det.” Annars är det hennes energi som Eva känner igen sig i. ”Jag hoppas jag är lite coolare och då menar jag coolare som i mer laid-back.”

Filmen spelades in i Thailand och det var vissa skillnader mot att spela in i Sverige. Det var varmare, det var ett tre gånger så stort team och det var en helt annan hierarki.

”Det är svårt att förhålla sig till att vara så högt upp i hierarkin. Det är osvenskt. Men man fick bara förstå och respektera allas yrken så man inte i vanlig ordning knöt sina egna dojor och hämtade sitt eget vatten för då tar man ju jobbet från någon och då kan ju denna få sparken. Det gällde att man förstod det.”

Filmen är crowdfounded vilket betyder att vem som helst kunnat vara med och sponsra den och jag frågar Eva om det gör att hon känner mer ansvar för att filmen ska gå bra.

”Nej, jag känner ingen press så, den pressen kan man inte lägga på sig själv. Däremot önskar man ju alltid, för alla som varit med och satsat på filmen, att det ska gå bra.”

Apropå att gå bra så är jag är nyfiken på om Eva är känslig för recensioner. Läser hon dem och bryr hon sig om vad som skrivs?

”På teatern läser jag inte förrän efter några veckor för då är jag fortfarande mitt i en process och jag är rädd för att det ska kleta av sig på kvällen när jag ska upp och spela så då spar jag tidningarna och väntar jag några veckor med att läsa dem. På film kan jag inte påverka någonting, det är redan gjort. Jag har ju fått både hyllningar och sågningar genom åren så jag är väldigt luttrad men det klart jag vill att folk ska tycka om det jag gör men man får tänka att det bara är en persons åsikt.”

Eva har gjort massor av olika typer av filmen och jag är nyfiken på om det är någon typ som hon föredrar.

”Egentligen inte. Det är bredden som jag eftersträvat hela tiden genom min karriär. Att kunna göra den här ”mean ass motherfucker” och sen göra hjälten eller rallybruden. Sen har jag ju min bas på teatern som jag alltid längtar tillbaka till.”

Eva har en favoritroll som hon vill göra och hon hoppas att hon kan få göra den.

”Det finns ett projekt som ligger i byrålådan och väntar på finansiering. Jag skulle kunna ge mitt högra ben för att det ska bli av. Det är en roll som jag inte gjort tidigare och en historia som definitivt måste få berättas. Det är en fantastisk historia som jag hoppas, hoppas, hoppas ska bli av.”

Allt hon kan avslöja om projektet är att det bygger på en bok av Aino Trosell. Andra projekt som Eva har på gång är ”'White rabbit Red rabbit” på Riksteatern.

”Det är en föreställning som just nu går på turné över hela världen och den är skriven av den iranske författaren Nassim Soleinampour och på något sätt tror jag den handlar om yttrandefrihet. Jag kommer få göra premiären. Det är en föreställning och 48 timmar innan så kommer jag få ett brev från författaren där det står instruktioner om hur han tycker jag ska spela. Sen samtidigt som ridån går upp så får jag ett kuvert med pjäsen i. Samtidigt som publiken möter pjäsen så gör jag också det och det är bara jag på scenen. Det kommer bli ljuvligt.”

Innan dess ska Eva också hinna spela in två nya Maria Wern-filmer som är nyskrivna och inte bygger på tidigare böcker. Den här omgången har Eva mer kunnat påverka karaktären Maria.

Med det är intervjun klar och på väg ner i hissen ler jag när jag tänker på kontrasterna mellan karaktären Carro i filmen och Eva som gör djävulstecknet…

EVA RÖSE I VÅRT ARKIV:

• Att göra en pudel
• Fredag hela veckan - Säsong 2
• Göta kanal 2 - Kanalkampen
• Göta kanal 3 - Kanalkungens hemlighet
• Jättebästisar
• Magnetisörens femte vinter
• Maria Wern - Alla de stillsamma döda
• Maria Wern - Drömmen förde dig vilse
• Maria Wern - Främmande fågel
• Maria Wern - Först när givaren är död
• Maria Wern - Må döden sova
• Maria Wern - Pojke försvunnen
• Maria Wern - Svart fjäril
• Solsidan - Säsong 2
• Sthlm