Senaste blogginläggen

I somras pratade jag tv-serier med några kompisar och fick höra talas om "Slow Horses", ett Apple TV+-original som jag bara möjligen hade sett när jag bläddrade runt i appen. Jag trodde för ett ögonblick att det var en ny serie jag hade läst om, men då i somras fanns det tre kompletta säsonger i streamingtjänsten. När det visade sig att varje säsong bara hade sex avsnitt gav jag serien en chans och fastnade omedelbart.

I ganska kort sammanfattning kan man säga att serien handlar om en samling MI:5-agenter som på ett eller annat sätt gjort bort sig och därmed placerats i en slaskavdelning och där förväntas göra små skitjobb eller bara sitta av tiden tills de ledsnar och säger upp sig. I första avsnittet hamnar River Cartwright (Jack Lowden) efter att ha blivit manipulerad till att göra bort sig, och det är han som på sätt och vis är seriens huvudperson. Eller kanske inte - chef för avdelning i Slough House är Jackson Lamb som är oförskämd, obrydd, ohygienisk och allt annat man kan sätta "o" framför. Han spelas av Gary Oldman i den kanske sunkigaste roll han gjort. En av Lambs egenskaper är att han producerar dofter medvetet och omedvetet och man får vara glad för att det inte är lukt-tv för bara utifrån hans utseende är det enkelt att föreställa sig hans naturliga stank!

Men när det blir skarpt läge i serien, vilket det förstås blir, ska det visa sig att agenterna i frysboxen inte är odugliga och oväntat skärpt och klurig är chefen Lamb som bär på lång erfarenhet av det interna spelet inom jobbet och det gör att Slough House-gänget blir en nagel i ögat på hela MI:5.

Alldeles nyss har seriens fjärde säsong gått i mål och jag har precis sett den och blivit lyrisk över hur bra serien är. Jag känner mig dock inte manad om att försöka recensera den utan ger på detta vis en rekommendation till de som vill upptäcka något nytt i myllret av tillgängliga serier. Missa in "Slow Horses"!

Så var det dags för den fjärde boken om KISS av Alex Bergdahl och Carl Linnaeus. Den här gången har den fått titeln ”Time Traveler” och fokus är den osminkade perioden av KISS karriär. Att det blev en fjärde bok är föga förvånande och även om författarna själva påstår att det inte var planen så tror jag nog att det fanns i bakhuvudet att det skulle bli minst fyra böcker. Jag har svårt att tro att två personer som har så mycket fokus på att få allt rätt skulle gett oss tre affischer (man har fått med en för varje bok på en av medlemmarna i gruppen om man förbeställt) och snuva oss på den fjärde och ett komplett sett av affischer.

Och jag är väldigt glad att det blev en fjärde bok för jag tycker denna är en av de bästa av de fyra. Jag gillar perioden den avhandlar. Kanske inte för att KISS var som bäst då utan mer för att det är en period som jag inte visste så mycket om. En period när KISS inte hade så stor inverkan på mitt liv, i alla fall den senare delen av perioden.

Jag gillar i stort sett alla kapitel. Det som blir lite på gränsen till för nördigt för mig är genomgången av låtarna på alla skivor. Dels för att jag inte har så bra koll på alla låtar så jag kan hänga med i det de säger, dels för att det ibland blir på lite för hög detaljnivå för min smak. Men det vägs upp av det underhållande sättet de pratar om låtarna och det är dessutom en liten del av boken. I övrigt får vi lära oss mer om hur gruppen kom fram till den uppmärksammade avsminkningen, vad Peter Criss, Ace Frehley och Vinnie Vincent gjorde under den här tiden och varför KISS sista avsminkade skiva Carnival of Souls nästa in inte släpptes på grund av återföreningen. Allt på samma underbart nördiga sätt som i de tidigare böckerna.

Jag kan även glatt konstatera att de uppfyller tre av mina önskningar från min recension av bok nummer tre. De går inte ner så extremt i detaljer som de gjorde i bok nummer tre. De skriver om tiden 1982-1984 med lite fokus på KISS alla gitarrister och de har utökat antalet bilder i boken genom att lägga med en hög bilder sist. Tack för det.

Personligen hoppas jag på fler böcker men den här gången känns det mer osäkert. Nu finns det ingen känsla av att de måste göra rätt som man kan lita på att den skavar hos författarna (vi har nu affischer på alla originalmedlemmar) men med lite tur, medvind och den rätta feelingen kanske de kan klämma ur sig en bok till om något år. Det hoppas i alla fall jag. Fokus då vore kul om det låg på återförreningsperioden. Jag känner på mig att det hände mycket intressant bakom kulisserna då.

Hur gör du för att hålla social distans under just nu? Det var tävlingsfrågan när en hel säck med "Sonic the Hedgehog"-prylar stod på spel. Vinnaren skrev sin motivering på vers. Så här löd den:

Tänk om jag underbara prylar med dig kunde få...
en antropomorfisk igelkott så spännande och blå!
För att hålla social distansering gör jag precis som dig...
jag lägger benen på ryggen och gömmer mig!

Den rimmande vinnaren heter Björn Karlsson i Kalmar, som förtydligar att sonen Marcus är den som faktiskt vinner prylarna. Grattis till er!