Ett enkelt och originellt upplägg
FILMENNär jag först hörde talas om "Vincent Must Die" så var det i en recension som ungefär beskrev den som en komedi som blev allt mörkare och otäckare. När jag väl ser filmen ser jag först inte komedin i det hela, men när historien drar åt det mörkare slaget så blir den inledande biten retroaktivt komisk på något sätt. Det är under alla omständigheter en annorlunda ton i denna franska film som jag klassar som en thriller när alla komponenter läggs ihop. IMDB taggar den med comedy, drama och fantasy och så är det kanske.
Den grafiska designern Vincent (Karim Leklou) blir helt oprovocerat attackerad av en praktikant som besinningslöst börjar slå Vincent i ansiktet med sin laptop. Vincent väljer att inte göra någon rättslig sak av överfallet. Strax därpå blir han attackerad av kollegan Yves (Emmanuel Vérité) som från ingenstans aggressivt hugger Vincent i handen med en penna tills han blir överbemannad. På ett efterföljande HR-möte sitter både Vincent och Yves som två frågetecken. De har inget otalt med varandra och Yves har inga minnen av händelsen.
Som en följd av allt detta ombeds Vincent att jobba på distans ett tag. Han förstår inte varför, för han har ju inte gjort något fel. Men ganska snart börjar han notera att främlingar vill honom illa. Han noterar ett mönster. Det startar när de får ögonkontakt. Då förvandlas främlingarna till aggressiva motståndare som bara har en tanke i huvudet: Vincent måste dö.
Så här långt är filmen fullständigt lysande och originell. Det är ett enkelt upplägg som verkligen fungerar på alla plan. Karim Leklou bär upp huvudrollen fint och gestaltar den stegrande paniken hos Vincent på ett ypperligt vis.
Så småningom lämnar Vincent storstan för att isolera sig på landsbygden och på vägen dit stöter han på en man som drabbats av precis samma sak och han berättar att de inte är ensamma. Vincent måste lära sig att leva utan några direkta relationer med andra människor, men lik förbannat träffar han en kvinna (Vimala Pons) som inte verkar hysa några aggressioner mot honom. Samtidigt ökar våldet i hela det franska samhället lavinartat.
Jag ska inte säga att historien ballar ur längs med vägen, men den är uppenbart bättre och mer spännande ju mindre den är. I takt med att mer information läggs fram och allting blir lite större försvinner den initiala och unika känslan lite grann. Man kan säga att filmen närmar sig andra mer apokalyptiska historier, när den inledningsvis var lite av en satirisk skildring av det moderna samhället och de mikroaggressioner som bubblar under ytan - exempelvis på sociala medier där en enkel formulering kan framkalla hat och hot från främlingar. Men trots att filmen kanske väljer en ointressant väg till sitt mål är den fortfarande bra och kvarstår som annorlunda och originell hela vägen.
Den grafiska designern Vincent (Karim Leklou) blir helt oprovocerat attackerad av en praktikant som besinningslöst börjar slå Vincent i ansiktet med sin laptop. Vincent väljer att inte göra någon rättslig sak av överfallet. Strax därpå blir han attackerad av kollegan Yves (Emmanuel Vérité) som från ingenstans aggressivt hugger Vincent i handen med en penna tills han blir överbemannad. På ett efterföljande HR-möte sitter både Vincent och Yves som två frågetecken. De har inget otalt med varandra och Yves har inga minnen av händelsen.
Som en följd av allt detta ombeds Vincent att jobba på distans ett tag. Han förstår inte varför, för han har ju inte gjort något fel. Men ganska snart börjar han notera att främlingar vill honom illa. Han noterar ett mönster. Det startar när de får ögonkontakt. Då förvandlas främlingarna till aggressiva motståndare som bara har en tanke i huvudet: Vincent måste dö.
Så här långt är filmen fullständigt lysande och originell. Det är ett enkelt upplägg som verkligen fungerar på alla plan. Karim Leklou bär upp huvudrollen fint och gestaltar den stegrande paniken hos Vincent på ett ypperligt vis.
Så småningom lämnar Vincent storstan för att isolera sig på landsbygden och på vägen dit stöter han på en man som drabbats av precis samma sak och han berättar att de inte är ensamma. Vincent måste lära sig att leva utan några direkta relationer med andra människor, men lik förbannat träffar han en kvinna (Vimala Pons) som inte verkar hysa några aggressioner mot honom. Samtidigt ökar våldet i hela det franska samhället lavinartat.
Jag ska inte säga att historien ballar ur längs med vägen, men den är uppenbart bättre och mer spännande ju mindre den är. I takt med att mer information läggs fram och allting blir lite större försvinner den initiala och unika känslan lite grann. Man kan säga att filmen närmar sig andra mer apokalyptiska historier, när den inledningsvis var lite av en satirisk skildring av det moderna samhället och de mikroaggressioner som bubblar under ytan - exempelvis på sociala medier där en enkel formulering kan framkalla hat och hot från främlingar. Men trots att filmen kanske väljer en ointressant väg till sitt mål är den fortfarande bra och kvarstår som annorlunda och originell hela vägen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det skulle inte förvåna mig om det kom en amerikansk remake eftersom det där med textremsor är besvärligt därborta. Å andra sidan blev kanske inte "Vincent Must Die" en braksuccé på bio så risken är att den faller mellan stolarna.
2. Filmen innehåller ett av de äckligaste slagsmål jag har sett. Vad jag lägger in i ordet "äcklig" i det här fallet tänker jag inte gå in på.
3. Regissören Stéphan Castang långfilmsdebuterar med filmen. Han beskrivs som av de nya lovande franska filmmakarna.
2. Filmen innehåller ett av de äckligaste slagsmål jag har sett. Vad jag lägger in i ordet "äcklig" i det här fallet tänker jag inte gå in på.
3. Regissören Stéphan Castang långfilmsdebuterar med filmen. Han beskrivs som av de nya lovande franska filmmakarna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
