Osvenskt på gott och ont
FILMENSverige skakas av en attack mot energibolaget Svea GasCo som utöver återkommande strömavbrott även skördat några offer. Stjärnreportern och nyhetsankaret Cristina Strandberg (Nina Zanjani) på Kanal 2 är något på spåret, men vet för mycket och flyr från tv-huset. I farten drar hon med sig kollegan Arthur Melberg (Jerka Johansson) som av olika anledningar skolat om sig till teknisk producent och innan ett dygn har gått har Cristina delat med sig av ett USB-minne med viktig information och sedan blivit skjuten mitt framför hans ögon. Ovetande om vad det är för scoop Cristina kommit över får Arthur finna sig att vara en jagad man som inte kan lita på någon förutom möjligen Mille Norberg (Hanna Alström), en professor i avancerad programmering som han bara haft en halv dejt med, men hon har blivit så pass indragen på en gång - och är dessutom ett stort fan av crimepoddar - att hon är behjälplig.
"STHLM Blackout" sticker ut i den svenska dramaproduktionen. Den är tydligt inspirerad av amerikanska produktioner i tempo och stil. Det betyder att man får tugga i sig att helt vanliga personer gör saker som i verkliga livet skulle leda till både rättsligt efterspel och tunga terapistunder. I det här fallet är det bara att släppa traumat och gå vidare som inget omoraliskt hade hänt. Det är väl just sådant som gör att det känns osvenskt.
På samma vis får man också acceptera att en professor i avancerad programmering kan ALLT som har med data att göra, hacka lösenord, ta sig in i trasiga telefoner och så vidare. Helt osannolikt är det förstås inte men mest lämpligt för berättelsen.
En del av beskrivningarna och texterna om "STHLM Blackout" som jag sett nämner den som en actionkomedi. Jag tycker att komedin är knappt närvarande. Inte i betydelsen att komedin är dålig utan snarare för att den har en oerhört liten del av helheten. Visst kan man se det som att Arthur och Mille blir lite av ett rom-com-par i sammanhanget, men i det stora hela är det mer en thriller än något annat.
Fyra avsnitt på strax under tre timmars sammanlagd speltid är alldeles lagom för serien. Det är ett bra tempo och det är ganska spännande, men delar av helheten upplever jag som lite pajiga. En och annan skådespelare i de sekundära rollerna levererar inte sitt bästa, men lyckligtvis gäller det inte någon av de i de primära rollerna. Men i sammanfattning är "STHLM Blackout" helt okej.
"STHLM Blackout" sticker ut i den svenska dramaproduktionen. Den är tydligt inspirerad av amerikanska produktioner i tempo och stil. Det betyder att man får tugga i sig att helt vanliga personer gör saker som i verkliga livet skulle leda till både rättsligt efterspel och tunga terapistunder. I det här fallet är det bara att släppa traumat och gå vidare som inget omoraliskt hade hänt. Det är väl just sådant som gör att det känns osvenskt.
På samma vis får man också acceptera att en professor i avancerad programmering kan ALLT som har med data att göra, hacka lösenord, ta sig in i trasiga telefoner och så vidare. Helt osannolikt är det förstås inte men mest lämpligt för berättelsen.
En del av beskrivningarna och texterna om "STHLM Blackout" som jag sett nämner den som en actionkomedi. Jag tycker att komedin är knappt närvarande. Inte i betydelsen att komedin är dålig utan snarare för att den har en oerhört liten del av helheten. Visst kan man se det som att Arthur och Mille blir lite av ett rom-com-par i sammanhanget, men i det stora hela är det mer en thriller än något annat.
Fyra avsnitt på strax under tre timmars sammanlagd speltid är alldeles lagom för serien. Det är ett bra tempo och det är ganska spännande, men delar av helheten upplever jag som lite pajiga. En och annan skådespelare i de sekundära rollerna levererar inte sitt bästa, men lyckligtvis gäller det inte någon av de i de primära rollerna. Men i sammanfattning är "STHLM Blackout" helt okej.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. För att vara "professor i avancerad programmering" har Mille ganska oavancerad datalitteratur i bokhyllan. Jag ser en bok om HTML, vilket får ses som en ren hyllvärmare, lite som en stjärnkock skulle ha hemkunskapsboken från högstadiet i hyllan.
2. Hanna Alströms karaktär påminner lite om den hon gjorde i "Agatha Christies Hjerson", en "vanlis" som hänger med.
3. Miniserien är skapad av iranskfödda danska Milad Schwartz Avaz som även skrivit manus och regisserat.
2. Hanna Alströms karaktär påminner lite om den hon gjorde i "Agatha Christies Hjerson", en "vanlis" som hänger med.
3. Miniserien är skapad av iranskfödda danska Milad Schwartz Avaz som även skrivit manus och regisserat.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
