Faller ännu djupare ned i mörkret
FILMENDen här brittiska deckarserien är skriven av Hans Rosenfeldt vilket ger den ett visst skandinaviskt mörker. På sätt och vis är "Marcella" en kusin till "Bron" och saknar man den dansk-svenska succén kan "Marcella" fylla tomrummet.
Säsong 1 etablerade titelkaraktären Marcella Backland (Anna Friel) som en komplicerad figur. Hon är onekligen en duktig polis som bänder lite lagom mycket på gränserna och jobbar några timmar mer än nödvändigt, men är samtidigt en skör och skadad människa. Spädbarnsdottern Juliets död ruskade om i hennes psyke och hon har nu delad vårdnad om tonårsbarnen Emma (Imogen Faires) och Edward (Asher Flowers) med ex-mannen Jason (Nicholas Pinnock) som å sin sida hittat en ny kärlek och försöker bygga upp en trygghet för barnen.
När Marcella i förtroende berättar för Jason att hon lider av blackouts i vilka hon kan bli våldsam utan att minnas det, nyttjar han detta i en smärre utpressning. Får kollegor och chefer reda på detta riskerar hon sitt yrke, och Marcella tar tag i saken och träffar en hypnotisör som hjälper henne att låsa upp minnena. Det som kommer fram är inte några fina minnen, utan snarare tvärtom. Den privata kampen för Marcella glider ihop med det professionella och när säsongen slutar på en oväntat mörk ton förstår vi hur illa det egentligen är ställt med henne. Men mer om det senare.
Kriminalgåtan den här gången inleds med att ett barnlik hittas inmurat i en skiljevägg mellan två lägenheter. Marcella förstår direkt att detta är en klasskompis till hennes egen son som försvann några år tidigare. Strax därpå påträffas ytterligare en död pojke och liken har vissa likheter. Båda har sticksår i kraniet som vittnar om att de blivit lobotomerade och båda har mystiska träbrickor med symboler på inopererade i magen. Parallellt med detta ser vi hur mördaren har kidnappat en ny pojke och förbereder sig för att operera in brickor och lobotomera honom...
I vanlig Rosenfeldtsk anda finns det en handfull sidohistorier som emellanåt tangerar varandra och slutligen knyts ihop vilket ger oss mängd karaktärer och handlingar som skapar flera misstänka gärningsmän. En handlar om ett fattigt syskonpar, Eric (Josh Herdman) och Gail (Harriet Cains). Han jobbar i en fabrik med moraliskt tveksam styrning och hon jobbar med en gravt hjärnskadad ung man, som visar sig ha exakt samma ärr i magen som de döda pojkarna...
Fabriken ägs av Vince Whitman (Jason Hughes) som hamnar i blåsväder hos pressen då han har underbetalda ungdomar som anställda, något som klingar illa för hans fru Maya Whitman (Victoria Smurfit) som driver en framgångsrik BRIS-liknande fond. En fond dit de försvunna barnen hört av sig...
Väggen där ena barnliket hittades gränsar till en lägenhet där forna rockstjärnan Reg Reynolds (Nigel Planer) bor, från vilken en ung kvinna försvann många år tidigare. Spår av pedofilen Phil Dawkins (Peter Sullivan) finns på platsen, och det är därmed många trådar för Marcella och hennes kollegor att beta av i jakten på mördaren.
Säsongen är åtta avsnitt lång och utvecklar sig som ett fint pussel. Att som tittare hitta mördaren är absolut ingen enkel match inledningsvis och i stället sitter man och tror sig veta från ett avsnitt till ett annat - precis som en riktigt bra tv-deckare ska vara. Sammanfattningsvis håller säsongen en bra klass med undantag för några plotthål som jag inte riktigt får ihop när mördaren identifierats. Sen tycker jag att slutet på säsongen tar en mörk vändning som angränsar till att bli nästan överdrivet skruvad, men samtidigt känns det även som att det finns en bra plan inför en eventuellt tredje säsong.
Det är bara att hålla tummarna för att en sådan kommer så vi får veta om Marcella kan falla ytterligare en nivå ned i mörkret.
Säsong 1 etablerade titelkaraktären Marcella Backland (Anna Friel) som en komplicerad figur. Hon är onekligen en duktig polis som bänder lite lagom mycket på gränserna och jobbar några timmar mer än nödvändigt, men är samtidigt en skör och skadad människa. Spädbarnsdottern Juliets död ruskade om i hennes psyke och hon har nu delad vårdnad om tonårsbarnen Emma (Imogen Faires) och Edward (Asher Flowers) med ex-mannen Jason (Nicholas Pinnock) som å sin sida hittat en ny kärlek och försöker bygga upp en trygghet för barnen.
När Marcella i förtroende berättar för Jason att hon lider av blackouts i vilka hon kan bli våldsam utan att minnas det, nyttjar han detta i en smärre utpressning. Får kollegor och chefer reda på detta riskerar hon sitt yrke, och Marcella tar tag i saken och träffar en hypnotisör som hjälper henne att låsa upp minnena. Det som kommer fram är inte några fina minnen, utan snarare tvärtom. Den privata kampen för Marcella glider ihop med det professionella och när säsongen slutar på en oväntat mörk ton förstår vi hur illa det egentligen är ställt med henne. Men mer om det senare.
Kriminalgåtan den här gången inleds med att ett barnlik hittas inmurat i en skiljevägg mellan två lägenheter. Marcella förstår direkt att detta är en klasskompis till hennes egen son som försvann några år tidigare. Strax därpå påträffas ytterligare en död pojke och liken har vissa likheter. Båda har sticksår i kraniet som vittnar om att de blivit lobotomerade och båda har mystiska träbrickor med symboler på inopererade i magen. Parallellt med detta ser vi hur mördaren har kidnappat en ny pojke och förbereder sig för att operera in brickor och lobotomera honom...
I vanlig Rosenfeldtsk anda finns det en handfull sidohistorier som emellanåt tangerar varandra och slutligen knyts ihop vilket ger oss mängd karaktärer och handlingar som skapar flera misstänka gärningsmän. En handlar om ett fattigt syskonpar, Eric (Josh Herdman) och Gail (Harriet Cains). Han jobbar i en fabrik med moraliskt tveksam styrning och hon jobbar med en gravt hjärnskadad ung man, som visar sig ha exakt samma ärr i magen som de döda pojkarna...
Fabriken ägs av Vince Whitman (Jason Hughes) som hamnar i blåsväder hos pressen då han har underbetalda ungdomar som anställda, något som klingar illa för hans fru Maya Whitman (Victoria Smurfit) som driver en framgångsrik BRIS-liknande fond. En fond dit de försvunna barnen hört av sig...
Väggen där ena barnliket hittades gränsar till en lägenhet där forna rockstjärnan Reg Reynolds (Nigel Planer) bor, från vilken en ung kvinna försvann många år tidigare. Spår av pedofilen Phil Dawkins (Peter Sullivan) finns på platsen, och det är därmed många trådar för Marcella och hennes kollegor att beta av i jakten på mördaren.
Säsongen är åtta avsnitt lång och utvecklar sig som ett fint pussel. Att som tittare hitta mördaren är absolut ingen enkel match inledningsvis och i stället sitter man och tror sig veta från ett avsnitt till ett annat - precis som en riktigt bra tv-deckare ska vara. Sammanfattningsvis håller säsongen en bra klass med undantag för några plotthål som jag inte riktigt får ihop när mördaren identifierats. Sen tycker jag att slutet på säsongen tar en mörk vändning som angränsar till att bli nästan överdrivet skruvad, men samtidigt känns det även som att det finns en bra plan inför en eventuellt tredje säsong.
Det är bara att hålla tummarna för att en sådan kommer så vi får veta om Marcella kan falla ytterligare en nivå ned i mörkret.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Kul att se Josh Herdman i vuxen ålder. Han spelade ju Gregory Goyle i hela "Harry Potter"-serien.
2. Precis lika kul är det att Nigel Planer som nu är grå och gammal. Han minns vi förstås som flummande Neil i "Hemma värst" eller korkade Den Dennis i "Bad News".
3. Än så länge finns det inget som pekar på att en tredje säsong kommer. Det tog visserligen två år mellan de två första så att det blir en liknande paus till en eventuell tredje omgång känns givet. Anna Friel sa redan 2016 att hon skrev kontrakt för tre säsonger, men det behöver ju nödvändigtvis inte betyda att det blir tre...
2. Precis lika kul är det att Nigel Planer som nu är grå och gammal. Han minns vi förstås som flummande Neil i "Hemma värst" eller korkade Den Dennis i "Bad News".
3. Än så länge finns det inget som pekar på att en tredje säsong kommer. Det tog visserligen två år mellan de två första så att det blir en liknande paus till en eventuell tredje omgång känns givet. Anna Friel sa redan 2016 att hon skrev kontrakt för tre säsonger, men det behöver ju nödvändigtvis inte betyda att det blir tre...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
